Fotografiskt

Guldåldern inom svensk reklamhistoria varade från ungefär mitten av 1960-talet till slutet av 70-talet [sic!], då reklambyråer som Svenska Telegrambyrån, Arbmans, Blankings och Ahlqvist & Görander, samtliga i Malmö, stod för innovativa och djärva idélösningar.

Så inleder Form/Design Center en sida med information om “Beställda bilder”. Den här typen av guldåldersmytologi ska man kanske inte hänga upp sig, men jag känner mig lite gnällig: den passar väl in i den självförhärligande stil som präglat den ideologiproduktion som delar av svensk designbransch hållit på med de senaste åren; den passar även som hand i handske för delar av Form/design centers publik, nostalgi för de som var med då det begav sig; att det är Malmöbyråer som nämns gör ju inte saken sämre.

Icke desto mindre var det här en sevärd utställning. Guldålder eller inte, väcker de här bilderna minnen till liv (jag är född 1967) och jag är säkert inte den enda för vilken Lewenhaupts bilder fungerar som madeleinekakor: det är något mellanöligt och Tabac after shaveigt över bilderna. Lewenhaupts bilder fungerar, de säger något om tiden de tillkom i och de säger något om de kommersiella och mediala sammanhang där fotografin existerar. Herregud, merparten av alla professionella fotografer jobbar med media och/eller reklam, inte med den arty fotografi som det ofta blir i fotoutställningssammanhang.

Därför är det bra att man får se bilderna som tidningsuppslag, som annonser. Jag hade dock velat se lite fler av bilderna som riktiga fotografier - till exempel som Cibachromekopior - vid sidan av de utställda annonserna och tidskriftssidorna, som ett slags fotografiskt jämförelseobjekt, för att se vad reklaminramningen gör med en bild; dessutom vill man se några av de här bilderna i en bättre återgivning än det förhållandevis murriga trycket de nu presenteras i, det förtjänar de.