Fotografier är, bland mycket annat, materiella objekt; de har därför en permanens, en koherens: givet gynnsamma förutsättningar kan de hålla ihop ganska länge. Tillvarons skiftningar gör att de kan dyka upp i oanade sammanhang. Därför kan sådana här saker inträffa:
En fotointresserad person i Kanada köper en kamera tillverkad av KMZ, Krasnogorsk mekaniska fabriker, ett av de sovjetiska optik- och finmekanikkonglomeraten, grundat i en förort till Moskva 1942. Först tillverkades optik till den sovjetiska krigsinsatsen, några år senare började KMZ tillverka kameror till den civila marknaden (och därmed konkurrerade man, om detta begrepp hade något som helst mening i den sovjetiska efterkrigstiden) med FED. KMZ är kända för en serie mätsökarkameror under namnet Zorki och spegelreflexmodellerna Zenit. De har gjort mängder med kameror. Optikmässigt är de den stora sovjetiska framgången, eftersom det var på KMZ som Jupiter 3, Jupiter 8 och Jupiter 9 tillverkades: Sonnarkloner som, om man får tag i ett väljusterat exemplar, ger mycket bra bilder.
Anyway, tillbaka till den fotointresserade kanadensaren, som alltså köpte en KMZ Drug, förmodligen tillverkad i början av 1960-talet; det satt en filmrulle i. Han framkallade och fick fram bilder som den här och den här.
Det är något visst med sådana berättelser. Självklart hade det dykt upp flera ställen på nätet för att samla in sådana bilder. Look at me (som jag hittade via Exposure compensation), Superfluous och Time tales är några exempel.
Andra bloggar på bloggar.se om: materialitet, sonnar, sovjetiska kameror
0 Responses to “Fotografiets materialitet”