Kodachrome 25, Agfapan 25, Technical Pan, Agfa Rodinal - försvunna. Men Velvia 50 återlanseras nu efter att ha varit borta i ett par år. (Och ska man vara petig kan man fortfarande köpa Rodinal, fast då under annat namn, Calbe R09.)
Själv fotograferar jag väldigt sällan med färgdia, men Velvia 50 har många fans och det är kul att se att nyheter om film och kemi inte bara handlar om försvunna produkter.
Man undrar om inte Fuji och Ilford är mer lyhörda än Kodak …
Här finns pressmeddelandet från Fuji om Velvia 50.
Andra bloggar på bloggar.se om: agfapan, fuji, kodachrome, kodak, rodinal, velvia
I dessa digitala tider är intressant att de återlanserar analog film. Det måste finnas en stor efterfrågan av produkten. Ett företag drar inte igång tilverkningen för att är kul, det måste bära sig ekonomiskt, antagligen har kalkylerna visat vinst för en sådan lansering.
Tänk på att vi är mitt bland ettor och nollor. Buildteknik i Malmö kursade förra veckan. Det bar sig inte längre. Tror att fler och fler, blir mer och mer, missnöjda med det digitala. Jag är en av dem. Viss knäpper jag digitalt ibland. Vid snabba jobb. Tid/pengar ni vet. Men riktigt bra blir det inte. Eller rättare sagt, för bra, sterilt.
Kodak ökade sin försäljning av 16 mm film förra verksamhetsåret. Mitt i den digitala tiden. Konstigt va.
Ja, visst är det intressant att Fuji bedömer det vara värt att lansera Velvia och att Kodak ökade sin försäljning av 16 mm film; tänk om minskningen av försäljning av åtminstone vissa sorters film planat ut?
Intressant att höra om att du tycker det blir lite sterilt ibland med digitalt. En annan skillnad som jag fäster mig vid är det taktila: jag gillar helt enkelt handhavandet hos min M3 eller min OM 2 eller min Minox; det är inte så mycket att tänka på, tid, bländare, avstånd och så klick, inga menyer, inget kollande på LCD-skärmen, man bara fotograferar och går vidare. Passar mig bra i vissa fotograferingssituationer.
Tycker inte det är någon skillnad i handhavandet. Har satt en bit gaffa över LCD´n. Tror att man missar en del bilder när man ska kika där hela tiden. Digitalfotografer gör ju inget annat än kikar på LCD´n.
Film ger korn. Digitala filer ger brus.
Jag är ingen bakåtsträvare. Vill poängtera det. När det det digitala blir tillfredställande, då är ja den första som går över till 100%.
Vad tror du om M8:an då?
Jag tycker de flesta digitalkameror verkar vara så stora och klumpiga; det jag saknar är kameror som är mindre än digitala spegelreflexer, men “bättre” (vad nu det är) än de flesta kompaktamerorna verkar vara idag. Men jag kanske har missat nåt.
Jag skulle vilja att någon designade en digitalkamera med stor sensor (=bra brusnivå och kort skärpedjup), bra optik (inget zoom)gärna utbytbart, försumbart shutterlag, manuell tid/bländare/avstånd via rattar inte menyer, tidsautomatik om man vill det, riktig optisk mätsökare, ingen lcd. Passa gärna på och släpp en variant med en renodlad svartvit sensor. Vad jag kan se är det väl Ricoh GR-D som kommer närmast.
Mike Johnston har skrivit en läsvärd artikel om det här hålet i dagens digitalkamerautbud.
Jag tycker alltså det är synd att det inte verkar finnas så mycket modeller som inspirerats av mätsökarkameror (såväl de klassiska med utbytbar optik - Leica III & M, Canon 7, Nikon S mfl - som de där konsumentkamerorna som var så vanliga i mellanprisklassen under 1960- och 1970-talen, Canonet, Konica Auto S 3, Yashica Lynx och allt vad de hette.
Visst, penningen råder och marknaden för auto-allting-kameror är så mycket större än för något slags digital street photo-kamera. Men man kan ju alltid hoppas.
Leica M8: kul att den finns. Har ingen aning, egentligen. Dyr som tusan. Och kan de göra elektronik?
Själv hoppas jag, utan att vara någon bakåtsträvare (eller rättare sagt, jag betraktas säkerligen som en bakåtsträvare av merparten av de som läser eller skriver de stora fototidningarna, fotohandlarna, de flesta medlemmarna på ställen som fotosidan.se och så vidare - konstruktionen av den här polariteten är ett intressant socialt faktum i fotovärlden), att de analoga teknikerna kommer finnas kvar i någon form, som något slags subkultur. Det är ju i slutändan bilden som räknas, och om någon fotograf någon gång tycker att han eller hon kan skapa bilder med silverbaserad teknik som på ett intressant sätt skiljer sig från de digitala, så hoppas jag de kan göra det.
Irving Penn, tex, gjorde ju väldigt coola bilder på 1970- och 1980-talen (var det väl?) i tekniker som då var väldigt gamla; de hade många gånger om ersatts av det som fotobranschen alltid marknadsfört som “nyare” och “bättre”. Ibland är det skönt att gamla tekniker inte försvinner frå jordens yta, utan att de finns tillgängliga som alternativ för den som vill testa.
Det är väl Imacon som gör elektroniken i M8:an? Har hört det. Vet inte säkert.
Imacon gjorde elektroniken i DMR-modulen till R9; enligt olika uppgifter, till exempel här tycks samarbetet Imacon-Leica ha slutat och därför lär supporten för DMR vara på upphällningen; inga mer updates till mjukvaran.
Jenoptic tycks göra mjukvaran till M8. Här nämns olika sucontractors - chipet, tex, från Kodak - men vem som sätter ihop det till ett helt vet jag inte.
Exakt vad som händer med M8:an vet jag inte, det har varit en massa inlägg om olika firmware updates, fel på mjuk- eller hårdvara varvat med entusiastiskt lovord på rangefinderforum.com.