Ralph Gibson har en utställning på gång, den öppnar på Helmut Newton Foundation i juni; datum verkar inte ha offentliggjorts än.
Andra bloggar på bloggar.se om: ralph gibsonArchive for April, 2007
Lars Bober, Verödete Landschaften: förändring och fotografi hänger samman.
[via Meet Me in Ataxia, Baby.]
Hur mycket Kodachrome används, worldwide? Omkring 1000 35 mm rullar per dag.
Mike Johnston recenserar M8: plus och minus.
Update 30 april: Photostream tolkar också M8.
Andra bloggar på bloggar.se om: kodachrome, leica, m8Nu har det börjat dyka upp användarrapporter av Ricoh GX100: mycket brus, sämre optik och mekanik än på GR-D; läs mer här.
Andra bloggar på bloggar.se om: digital kompaktkameraFör de som gillar klassiska vidvinkelobjektiv för mätsökarkameror, kan det vara intressant att kolla på den kommande Zeiss Biogon 21/4.5 med goda distorsionsdata och ett pris som inte är speciellt högt, i varje fall inte om man jämför med Leicas motsvarigheter.
Andra bloggar på bloggar.se om: 21 mm, zeissJay Wolke fotograferade under några år i början av 1980-talet ett projekt om livet kring en större motorväg i Chicago. Här finns ett antal bilder. Jag gillar resultatet, och associerar till såväl Microraïon som Paul Seawrights Invisible Cities (den sistnämnda serien kan man se på en utställning i Cardiff fram till och med 6 maj).
De tre serierna är exempel, menar jag, på ett slags stadsfotografering som borde kunna användas som källmaterial för forskning, utbildning och debatt inom stadsplanering, arkitektur och urbana studier.
[via Brian Ulrich.]
Andra bloggar på bloggar.se om: jay wolke, stadsfotograferingModerna samhällen genomsyras av fotografier. De finns överallt och har många användningsområden — vetenskap och medicin, dokumentation av vardagsliv och familj, tidningsillustration och nyhetsförmedling, reklam och propaganda, pornografi samt fotografisk konst för att nämna några.
I den här boken undersöker Steve Edwards fotografin i dessa olika tillämpningar och med talrika exempel från fotohistorien, som även återges i bild, beskriver han fotografins speciella egenskaper och hur dessa berör oss.
Steve Edwards, Fotografi - en introduktion kanske blir mitt nästa inköp. Förlag: Raster, förord: Peder Alton.
Blogginlägg som diskuterar den engelska utgåvan finns bland annat på (Notes on) Politics, Theory & Photography. Här finns författarens hemsida.
Fast orkar jag en tredje bok på raken om foto som helhet? Efter Shore och Szarkowski är jag mer sugen på att köpa en monografi: en fotograf, ett projekt. Simon Roberts Motherland ligger nära till hands.
Andra bloggar på bloggar.se om: steve edwardsKyle Cassidy, Armed America: Portraits of Gun Owners in their Homes publiceras i juli. Ibland säger stillbilder och intervjuer mer än statistik. Bilder från boken finns här.
[via placeboKatz.]
Andra bloggar på bloggar.se om: kyle cassidyApropå förra inlägget om priser på foto: State of the Art skriver om gårdagens fotoauktion på Christie’s. Det finns folk med pengar …
Helmut by June heter en ny film om Helmut Newton av hans änka; Richard Lacayo är (hobby)psykolog.
Amy Stein visar några snygga bilder av Fred Herzog, som jag aldrig hört talas om tidigare.
Alec Soth bloggar om Judy Linn.
Andra bloggar på bloggar.se om: helmut newtonEn sak som jag tänkte på när jag strosade runt i Malmö en blåsig lördag i mars och besökte några fotoutställningar som en del av fotobiennalen 2007 var det här med priser. Jag såg Christer Strömholms barnbilder, de var till salu, men jag kom mig inte ens för att fråga om priset; det skulle inte förvåna mig om de kostar 40 000 kr eller mer. Och på Galleri 21, som ställde ut Rune Johansen, fanns det en prislista utlagd; om inte minnet sviker mig kostade de här stora färgbilderna, i upplagor om fem styck eller så, runt 30 000 (norska) kr.
Och det är kanske inte så konstigt. Strömholm är fotografisk megastjärna, Johansen också stor; deras bilder finns i inte alltför stora upplagor, det är ett slags fotografi som prissätts som konst; små upplagor, i vissa fall god teknik; det är konstverk som säljs. I varje fall Strömholms bilder har tillkommit i ett slags hantverksmässig situation, med fotograf och kopist som står och gör ett litet antal bilder i mörkrummet.
En märkligare prissättning inträffade när jag kom till mitt tredje stopp på gallerirundan, Galleri Format, där en ganska stor samling Torbjörn Andersson var utställd. Många av bilderna hade man sett tidigare i svenska medier, de har varit en del av den visuella kulturen under 1980- och 1990-talen, eller hur? Bodybuilders, anorexia, kommunisternas massaker på studenter i Beijing 1989 - bilder som var med och definierade en tid.
Men låt oss här lämna en diskussion av Anderssons bilder därhän, för att istället fundera över dem som materiella objekt, med en prislapp.
Bilderna var något slags digitala utskrifter. Jag är ingen analogpurist, men på en del av de här bilderna var det ganska tydligt att själva kopiorna inte alltid höll en kvalitet rent kopietekniskt som man gärna vill se på fotografiska kopior inhandlade på galleri för inte oansenliga summor. (Pedanten inom mig börjar fundera på saker som arkivbeständighet hos de här bilderna jämfört med en korrekt behandlad gelatinsilverkopia på fiberpapper, men låt oss bortse från det för tillfället.)
Kanske var det därför som de var prissatta lågt (jämfört med priserna på Strömholm och Johansen); om jag minns rätt stod det på prislistan som var utlagd på Galleri Format att “utskrifter” (som man kallade det) av hans bilder låg på en 2 500 - 3000 kr. Tänk, bara 3 000 kr för en äkta Torbjörn Andersson!
Men när jag väl gått därifrån började jag tycka tvärtom.
Det är Anderssons bilder som är dyra, inte Strömholms eller Johansens!
Det är som om man inte riktigt kunna bestämma sig för att fullt ut bejaka den digitala tekniken. Om det är fråga om “utskrifter” istället för traditionella silverbaserade fotografiska kopior framställda i en hantverksmässig verksamhet, kunde man väl ställt upp en skrivare i samband med utställningen och kört ut bilder för 500 spänn eller nåt, gjort en poäng av att bilderna inte var handgjorda utan maskinella, digitala utskrifter. “Stoppa in ditt VISA-kort, välj bild, tryck på knappen och gå därifrån med en äkta Torbjörn Andersson-bild.” Man kunde säkert fått Fuji eller Epson att sponsra det hela.
Alltså skapa en motsatt situation till de dyra gallerifotona, inget mellanting. Gjort det till en grej av att vi nu lever i en digital situation, med en teknik som gör det möjligt för fler fotointresserade att få med sig en helt OK Torbjörn Andersson-bild hem.
Jag hade då gärna köpt någon av bilderna från Beijing 1989.
Kolla hur Science & Society Picture library gjort. Här säljs bilder från ett antal brittiska museer, tryckta i print on demand. Man kan alltså skaffa sig någon av Tony Ray-Jones maffiga bilder för någon hundralapp.
Visst, Torbjörn Andersson behöver få betalt för sina bilder. Men han kanske i slutändan hade fått mer pengar om han sålt många bilder á 500 pix än färre 2 500-kronorsbilder?
Sen kan jag inte låta bli att tycka att det fortfarande finns argument för fiberpappersbilder, Ilfochromekopior med flera kemibaserade tekniker, som gör att man gärna kan vara beredd att betala mer för bilder som är gjorda i de teknikerna. Läs till exempel vad Micke Berg skriver i veckans inlägg på Fotofeber. Ibland finns det anledning att göra tvärtemot vad alla andra gör.
Andra bloggar på bloggar.se om: christer strömholm, fiberpapper, köpa bilder, kopiering, micke berg, rune johansen, tony ray-jones, torbjörn anderssonSå har då nyutgåvan av John Szarkowski, The Photographer’s Eye, kommit till världen (och till Gleerups, som har en snabb inköpare på fotoavdelningen; den går fortfarande inte att köpa på Adlibris). Än så länge har jag bara hunnit med en genomläsning, men några korta intryck kan man ju alltid fyra av.
Precis som Stephen Shore, The Nature of Photographs: A Primer, har vi här att göra med en bok som vill diskutera vad fotografiet är. Den gör det i bild, inte i ord; att läsa sig igenom texten i Szarkowskis bok går snabbt, det är bilderna som är huvudsaken. Upplägget liknar Shores: Szarkowski diskuterar några grundläggande egenskaper som han menar utmärker fotografiet: fotots relation till “verkligheten”; betydelsen av detaljer; bildens ramar; tid; synvinkel.
Men det är alltså bilderna som är poängen med boken. I text lägger Szarkowski upp några av de teman han vill ta upp, sedan är det som om själva argumentet skall visa sig själv med hjälp av bilderna. Bokens många bilder är ett välbalanserat urval. Han är helt modern och säkerligen lite avantgardistisk för sin tid, det finns flera bilder tagna alldeles innan boken kom ut av fotografer som då ännu inte kanoniserats som Garry Winogrand och Lee Friedlander. Det finns inga bilder av Ansel Adams (vilket är bra, Adams är en av de mest överskattade amerikanska fotograferna).
Szarkowskis bok publicerades första gången 1966 och tillkom som en del av en stor utställning på The Museum of Modern Art 1964. Inga bilder har tillkommit sedan dess. Man kan därför undra lite över vilken poängen är med den idag, men den fyller väl sin plats i den fotointresserades bokhylla. Det är med nödvändighet en bok som får allt mer av en fotohistorisk betydelse, men en del av de bildmässiga elementen Szarkowski diskuterar gäller fortfarande.
Den kompletterar Shores bok: köp därför bägge två!
Andra bloggar på bloggar.se om: garry winogrand, john szarkowski, lee friedlanderJag har tidigare skrivit om utställningen “I Gislaved från Somalia” av Christina Sjögren och Ewa Jacobsson. Här finns en radiointervju (SR) med Christina, och här finns ett bildspel (13 mb) med bilder från utställningen.
Andra bloggar på bloggar.se om: christina sjögrenJag är minimalist när det gäller kamerautrustning: fast brännvidd, inte zoom; nästan allt tas på samma brännvidd (50 mm eller dess motsvarighet 80 när jag använder mellanformat, en del tas på 35 mm); jag standardiserar gärna på några få filmer och framkallare (Efke KB 100 det ljusa halvåret, Tri-X för resten).
Men den närmaste tiden vill jag använda lite fler filmer än vanligt. Kanske kommer det leda till nya verktyg, tidigare oprövade filmer som visar sig spännande eller användbara; kanske kommer det leda till att jag omvärderar någon film; om inte annat ökar chansen att jag åtminstone ska ha testat filmen i fråga, nästa gång någon film försvinner från marknaden. (Det är så här i efterhand trist att konstatera att jag aldrig använde Technical Pan 2415 eller Kodachrome 25.)
Därför tänker jag i all anspråkslöshet föra bok över den här amtibionen. Ett blogginlägg per film jag fotograferar på och framkallar, från och med nu. Kanske kommer även nya val av framkallare med - jag har sneglat lite åt att testa Diafine.
Först ut är Tri-X. Inga konstigheter, min stapelvara hittills i år (liksom många andra år). Jag soppar den i Rodinal 1 + 50. Kunde skrivit en hel essä om Tri-X, men jag sparar det till ett senare tillfälle.
Andra bloggar på bloggar.se om: efke kb 100, kodachrome, rodinal, technical pan, tri-xOm man tar Canon EOS-1D Mark III (recension här) med sina 10 bilder per sekund / 10 megapixlar och extrapolerar lite grand in i framtiden, hamnar man då här, RED Digital Cinema med sina 60 bilder per sekund och 12 megapixlar? Vad händer då med fotografkåren?
Då menar jag förstås inte sådana långsamma typer som du och jag och Koudelka och Micke Berg och Martin Parr och Steve Pyke och alla vi andra som går runt med en stillbildskamera, utan de horder av Canonkånkande fotografer som trängs runt våra sportarenor och vid politikernas presskonferenser där de stångas med TV-teamen från Aktuellt och Rapport. Kommer killarna från Scanpix/SvD/DN/Reuters att smälta samman med TV-fotograferna, liksom morphas ihop i en enda digital sammansmältning?
[RED Digital uppsnappad via Photostream.]
Andra bloggar på bloggar.se om: digitalkameror, reportagefotoNågonstans sitter någon och producerar bilder, fragment ur en berättelse, som sedan läggs ut på nätet; där tas de emot av en löst sammansatt nätsubkultur som diskuterar, analyserar, konstruerar. Bildernas relation till verkligheten är osäker: den berättelse som berättas i bilderna är oklar, det råder till och med delade meningar om i vilken ordning fragmenten skall sättas samman. Några fans av “the footage”, komplettisterna, menar att fragmenten som släpps ut på nätet är klipp från en redan färdig film; filmens skapare väljer sedan att släppa ut den i små fragment i icke-linjär ordning. Den andra skolbildningen, progressivisterna, menar istället att fragmenten släpps ut i den takt de produceras av den mystiske och okände producenten någonstans: det finns ingen färdig film, bara fragment.
Ni som har läst Pattern Recognition känner igen er. William Gibson - som är i högform, det här är nog hans bästa bok - har i idén med “the footage” skapat något som jag ibland tänker på när det gäller de bästa fotobloggarna. Det finns ett fåtal fotobloggar som jag följt i flera år. Med varierande frekvens publiceras bilder tagna av fotografer som jag vet väldigt lite om;sammantaget, efter flera år, känns det som om man bygger samman ett slags berättelse kring de här bilderna.
Fotobloggar är ett format med potential; precis som i en större fotobok kan här finnas hundratals bilder, men de läggs ut en och en under lång tid, till skillnad från att, som i en bok, redigeras när väl alla bilderna är tagna. Bara genom sin brutala styrka - volymen på berättandet - kan fotobloggar möjliggöra berättandet av historier som inte någon bildtidskrift i världen (som om det ens fanns några kvar) kan erbjuda.
Här är tre fotobloggar jag följt länge, två av dem är baserade i St Petersburg, den tredje i Japan (ingen av dem har förresten uppdaterats på ganska länge, vilket känns lite frustrerande). De bloggar som är de bästa för mig har transcenderat det stadium där jag tycker de flesta fotobloggar befinner sig, de där som känns lika oengagerande att titta på som att tjuvkika i någons iPhotomapp. Jag har pusslat ihop något slags berättelse av de bokstavligen talat hundratals bilder jag sett på de här bloggarna; det är, förstås, inte några berättelser som jag tror är dokumentationer av de här människornas liv, men det är i någon mening berättelser som jag tror att de tre fotograferna har velat berätta om livet:
radio.uruguay
Shadowtones
Yamasakiko-ji
Intressant nog är fotobloggar ett format som växt fram bland “amatörer”, det är aldrig man hör en professionell fotograf säga “jag ska i mitt nästa projekt dokumentera ett gäng klottrare/livet på ett fängelse/regnskogen i Borneo/folkdansare i Dalarna/eller nåt, vilket jag gör i en fotoblogg”, utan det är böcker, utställningar och tidskriftsreportage som är de vanliga formerna. Och det kanske inte är så konstigt; pengaflödet är oftast relaterat till böcker och sånt. Men i de fall fotografen får ett anslag från någon finansiär för att göra projektet så att man inte behöver dra in pengar på försäljning av fysiska objekt som böcker eller fotokopior, kanske en fotoblogg kan bli ett format som vinner användning någon gång?
Andra bloggar på bloggar.se om: fotobloggar, william gibsonVar modefotografiet bättre förr i tiden? Den tesen drev Karen Lehrman i en omtalad essä (eller vad nu ska kalla det - Powerpointpresentation på nätet?) häromåret.
Den som vill undersöka saken närmare kan ju bege sig till Ruhrområdets modemecka Düsseldorf under det kommande året för att där se utställningarna
“Out of fashion” med bilder av Mario Testino (21 april - 17 maj)
Inédits/unveröffentlichtes med bilder av Jeanloup Sieff (26 maj - 26 augusti)
Heartbeat: Mode und Modefotografie (17 november - 24 mars 2008).
[info om Testinoutställningen via The Sonic Blog.]
Andra bloggar på bloggar.se om: jeanloup sieff, modefotoStephen Wilkes har just nu en utställning på Clampart, NY, med en serie bilder från ett sönderfallande Ellis Island och en serie från Kina (i och för sig lite förutsägbara bilder på lyftkranar och industriinteriörer). Snygga bilder:
Ellis Island
Ellis Island
Ellis Island
Ellis Island
Kina
Ganska bra prissatta, 50×60 Ilfochromeprints (förr kallades tekniken Cibachrome, vilket är ett coolare namn) för 3 500 dollars. Inte för att jag har 24 000 kr att köpa fotokonst för, men ändå, drömma kan man ju.
Pågår till 12 maj.
Andra bloggar på bloggar.se om: stephen wilkesHasselblad center visar Gerry Johansson: utställningen I utkanterna av sin tillvaro innehåller såväl Johanssons bilder från USA som från Sverige. Pågår 21 april-3 juni.
Andra bloggar på bloggar.se om: gerry johanssonFotomuseum Winterthur visar en större utställning med David Goldblatts bilder (med Martin Parr som curator - visste inte han gjorde utställningar). Hade varit kul att se Goldblatts bilder live.
Utställningen pågår till 20 maj. Winterthur ligger relativt nära Zürich. Fotomuseet är en del av en större institutionell miljö som inkluderar en stiftelse för foto och ett rejält bibliotek.
Andra bloggar på bloggar.se om: david goldblatt, fotomuseum winterthur
Den ser ut - och känns! - som något fetischistiskt klädesplagg, en body i syntetiskt nylon/vinylmaterial som Martin L. Gore kunde haft i mitten av 1980-talet. Alldeles bortsett från sådana associationer är den mörkrumssäck jag köpte på Photax häromveckan ett bra köp.
Min toalettdörr glappar nämligen och det är på toaletten jag laddar film när jag framkallar. Därför har det varit lite bökigt att framkalla, har ofta väntat tills mörkret sänker sig innan det går att mörklägga på ett bra sätt. No more!
Sitter just i detta nu och soppar några rullar Tri-X i Rodinal 1 + 50, trots att det är mitt på ljusa eftermiddagen. Smidigt; det finns hopp om att jag kanske kan komma ifatt med filmframkallningen; både den här och förra veckan har jag framkallat i snabbare takt än jag fotograferat.
Andra bloggar på bloggar.se om: tillbehör
aktuella kommentarer