Det är lite coolt, ändå, det här med att modda en M3:a så att den tar digitalfoton … Läs mer på RFF. (Bilden kommer härifrån.)
Andra bloggar på bloggar.se om: leica, m3Archive for May, 2007
Har precis köpt ännu en 50:a. Denna gång en 50/1.4; hämtade den för en liten stund sen och den ser ut som en riktig läckerbit på min OM 2. Ett extra bländarsteg; klarar därmed lite sämre ljus, men framför allt, ännu mer oskarp bakgrund när man kör den på full öppning.
Den 50/1.8 jag använt hittills på Olympusen är jättebra, så jag har höga förväntningar.
Jag älskar 50:or (och 80 på mellanformat). Man behöver ingen annan brännvidd.
Har börjat kasta lystna blickar mot Summilux - för dyr, dock - och Elmar, både 2.8 och 3.5; den sistnämnda särskilt sedan jag följt Daniels fotograferande det senaste året.
Andra bloggar på bloggar.se om: 50 mm, daniel ridings, elmar, summilux, zuikoÄdelmodernisten Ré Soupault ställs ut på Martin-Gropius-Bau i Berlin. Här finns några bilder - och de är riktigt intressanta! - och information om utställningen.
Öppettider med mera här. Utställningen pågår till 13 augusti.
[via Photography-now.com.]
Andra bloggar på bloggar.se om: berlin, ré soupaultVar på Fotografisk center i Köpenhamn idag. Utställningen Ung dansk fotografi ´07 [sic! - fotograferna är i flera fall över 30] var ärligt talat en besvikelse.
Mycket kändes syrefattigt och lite intetsägande, en jaha-och-jaså-upplevelse, kul i ungefär fem sekunder; någon grej var lite väl konceptuellt sökt. Kopieringen var väl inte heller nåt vidare. Var är den personliga kopieringen i dagens foto?
Allt var dock inte lika dåligt. Bäst var Casper Balslev som med sina bilder från New Orleans, post-Katrina, förmedlade något intressant - fast det var för få bilder! - och Mie Riis Christiansen med sina avtrubbade porträtt.
Men det här är tycke och smak, det finns säkert andra som tycker annorlunda; åk dit själva och se! Utställningen pågår till 3 juni.
Fotografisk center är inte bara ett galleri. Här finns massor av andra aktiviteter, bland annat ett digital room där man hyra in sig på datorer och skannrar för facila priser, föredrag och en bokhandel som definitivt är en av de bättre fotobokhandlarna i trakten.
Bokhyllorna ser kanske inte mycket ut för världen, men urvalet var mycket bra - det kändes som om man hade destillerat fram riktigt bra fotoböcker ur det stora utbudet, vilket tyder på kunniga inköpare. Köpte med mig en del som jag skriver om senare. Bara bokhandeln i sig är anledning att besöka Fotografisk center på Gammelstrand 48. (Ta förresten med dig cash, icke-danska VISA-kort innebär en extraavgift på över fem procent.)
Andra bloggar på bloggar.se om: köpenhamnFör en tid sedan snubblade jag över Retro, en fotobok av Micke Berg, på ett galleri. En snabb genombläddring av boken, som är ett slags retrospektiv av vad Berg gjort fram till och med slutet av 1990-talet, såg intressant ut. Den var inte till salu och den gick inte att uppbringa i bokhandeln. Synd. Fick dock chansen att köpa ett exemplar av fotografen själv. Det var ett bra köp.
Micke Berg har jag aldrig träffat, men det känns som om han kunde klivit rakt ut ur persongalleriet i Gentlemen. Liknelsen kanske inte är helt gripen ur luften. Östergren, född 1955, skriver om Mullvaden, om vänsterns olika (irr)färder, om sökandet efter alternativa livsstilar; allt saker som Berg, född 1949, har fångat på sina bilder. Varhelst det hände nåt, tycks han ha varit där med sin 35 mm kamera och sin blick för människor och det liv människor lever: de alternativa zonerna Christiania och Skogsnäs, Gärdesfesten och Roskildefestivalen, ockupationen av kvarteret Mullvaden; Marika Lagercrantz med gitarr i spetsen för Jordcirkus, en annan gitarr på en annan bild hanteras av Thåström i Rågsved.
Men Östergren tecknade ju även andra bilder av världen, och det var därför jag läste sönder det där exemplaret av Gentlemen jag införskaffade på Domus i Värnamo sommaren 1984: han är ju även ärkeromantikern, kvinnornas man, den stilmedvetne, den som sökt något bortom den svenska vänsterns trista renhetsiver, resenären, europén, globetrottern. Framför allt förkroppsligat i Henry Morgan och hans Maud.
Något av det här finns även hos Berg. Här ser vi Tom Waits 1977 - en ung, ännu oförstörd man precis innan han centrifugerats av livet - med sina filterlösa Camel vid något krogbord, det ser ut som om kvinnan i hans liv just lämnat stället och tagit med sig alla hans drömmar. Där finns bilder från Berlin - typisk Östergrenområde, tänk på Denise Grünsteins snygga porträtt av en ung Klas Östergren i Berlin, sent 1970-tal -, från Baskien, från Grekland. Och här finns en historia som kunde varit signerad Henry Morgan, en historia om när Berg är i Paris 1973 och raggar upp någon fotomodell i boulevardvimlet: de lever livets glada dagar, högt över alla Micke Bergs tillgångar; han har fått henne att tro att han är modefotograf från München. “Vi åkte dit i hennes gröna Alfa Romeo. Om gudar kan köra bil så var hon en.”
Några bilder känns tidlösa. “Old town, Delhi, Indien, 1974″ (sidan 13), till exempel. Den kunde lika gärna vara tagen av någon fotointresserad kolonialtjänsteman på 1890-talet. Eller “Gärdesfest, 1973″ (sidan 21). Den glada flickan på gräset, med de ulliga cumulusmolnen mot den rödfiltrerade mörka himlen kunde lika gärna komma från något slags livsstilsreportage eller - hemska tanke, tycker säkert fotografen själv - modern reklam för låt oss säga Arla.
Det tidiga 1990-talets bilder andas hårdhet, kyla; det är som om Gordon Gecko gått rakt genom stan; tänk på “Folkungagatan, Stockholm, 1993″ med mannen i Jaguar, en av Micke Bergs allra bästa bilder och den jag hade köpt som fiberpapperskopia om jag hade haft råd. Eller “Slussen, Stockholm, 1993″, med paret i den lyxiga båten, de som glider genom livet.
Mycket mer kan sägas om Retro - om det harmoniska porträttet av Christer Strömholm och de fina texterna av bland andra Håkan Lahger, om det tidiga 1980-talets fotokultur (ETC, Camera Obscura, Östergrens fotorecensioner), om Sydafrika och Nordirland - men jag slutar med en rekommendation: köp! Fotografen har fortfarande exemplar till försäljning.
Andra bloggar på bloggar.se om: berlin, klas östergren, micke bergNormalt sett gillar jag ju inte den här typen av foto: nattbilder i färg där molnen sveper förbi i långtidsexponeringarna och stjärnorna dras ut till streck över något slags “coola” byggnader, naturfoto, landskapsfoto, ni vet - inställsamt och lite tråkigt, som om tråkmånsen Ansel Adams hade återfötts i Generation X och köpt på sig digitalkameror och tillbringat lite för mycket tid i Photoshop.
Men jag vill ändå länka till Troy Paiva och hans Lost America: Night Photography of the Abandoned West. Här finns Urban Exploration (”20th century archaeology”), Decommissioned Military Base Gallery “cold war relics” och så vidare. Spökstäder, förfall, försvunna människor och de efterlämnade materiella spåren efter deras aktivitet; you get the picture.
[via Ytlig.]
En försvinner, en kommer:
Ett samarbete mellan storformatsfräsarna Sinar och mellanformatsmogulerna Franke & Heidecke/Rolleiflex har lett till Sinar Hy 6 som släpps i sommar. Kamerasystemet kör såväl film som digitalt, såväl 6×6 som 6 x 4.5; högkvalitetsoptik; modultänkande - låter lite som Hasselblad, eller hur? Läs mer här och det här pressmeddelandet (pdf).
Jag gillar modultänkande, tycker fortfarande att min Hassselblad 500C är sanslöst väldesignad och modern, trots femtio år på nacken. Kul att någon jobbar vidare med det i den digitala världen. Kan sakna sådant modultänkande hos high-end småbildsdSLR; känns lite B att man måste byta ut hela Canon-huset för att byta detektor.
[via Fotofeber].
En annan digital mellanformatare som varit på gång länge verkar inte komma ut på marknaden. För en vecka sedan meddelades att Pentax tycks dra sig ur den digitala mellanformatssegmentet; deras digitala variant av 645 har visats upp som prototyp på mässor, men det verkar alltså inte bli något mer än vaporware.
[via Photostream.]
Andra bloggar på bloggar.se om: hasselblad, rolleiflex, sinar
Jag gillade verkligen Twin Peaks - herregud, det är 17 år sen - och därför klickar jag villigt runt på In Twin Peaks: ett riktigt Twin Peaks-fan har åkt runt och fotograferat TV-seriens kameravinklar i trakterna av Snoqualmie, WA. Det finns en spänning mellan fakta och fiktion i flera av bilderna.
Vill man gå mer bakom kulisserna har samme fan gjort More in Twin Peaks.
[via muse-ings.]
Bilden på David Lynch: Köpenhamn, mars 2007. Leica M3, Summicron 50 på full öppning, Tri-X, Rodinal, Minolta Scan Dual IV, Vuescan; bilden är obeskuren. (Jag var den ende på presskonferensen som fotade på film.)
Andra bloggar på bloggar.se om: david lynch, leica, m3, rodinal, summicron 50, tri-x, twin peaksThere is a point when the instinct to make good photographs takes over and the real facts are slightly distorted. Remember, the photographer is dictating what will be recorded and afterwards, through editing, what will be seen and captioned. So your potential information and visual reference points are at their discretion. And often their discretion is determined by their desire to be a great photographer and succeed. If an editor has the final say on which photographs are used, they as well are looking for the most dynamic images that fit their understanding of the piece and excite the readership into buying the product in which it’s featured.
Mr Whiskets för ett intressant resonemang kring fotojournalistiken och sanningen, bland annat med utgångspunkt i Mary Panzer och Christian Caujolle, Things as They Are: Photojournalism in Context Since 1955, som är nyutkommen i paperback på Aperture.
Andra bloggar på bloggar.se om: fotojournalistikPhotostream tipsade häromdan om 5b4: Photography and books och det bör man ju föra vidare.
Fotoböcker är en viktig del av fotokulturen och 5b4 är en personligt hållen och välskriven analys av såväl nya utgåvor som klassiker. Rekommenderas!
Det är något visst med miljöer som människan lämnat. Som den här sviten av Yuji Saiga föreställande ön Gunkanjima, en gång i tiden en tätbefolkad ö utanför Japans västkust, sedan 1974 helt övergiven.
[via Tim Atherton.]
Eller den senaste sviten av Oxana Diakonashvili: här, här och här.
Andra bloggar på bloggar.se om: japan, rysslandNågra tyska fotografer på frågan om de använder film eller digitalt: både-och, vilket kanske känns lite förvånande för de som helt och fullt ut accepterat bilden av att den digitala “revolutionen” gjort filmbaserat foto helt irrelevant.
Hur länge kommer det att finnas en del fotografer som för vissa arbeten väljer film, för andra digitalt? Kanske i samband med att de fotografer som utbildades före låt säga 2000 går i pension. Varför bry sig - det är ju bilderna som räknas?
Tyckte det var lite märkligt att sidan (som iofs är ett derivat av en längre artikel i tidskriften ProfiPhoto) pushas av Hasselblad; trodde de hade slutat tillverka filmbaserade kameror. Fast de kanske behöver göra reklam för film för att sälja slut på sitt lager …
[via RFF.]
Garanterat film- och glasplåtsbaserad foto: The 100-Year-Old Photo Blog. (Bland annat en del snygga Kodachromer från 1940-talet.)
[via Karen Nakamura.]
Andra bloggar på bloggar.se om: hasselblad, kemi versus digitalt, kodachromeFörst nya riktlinjer för amerikanska soldater som bloggar, sedan gårdagens blockering av myspace och youtube i de amerikanska militära nätverken: förutsättningarna för ett slags fotojournalistik underifrån som jag skrivit om tidigare förändras vecka för vecka. Själv följer jag tightsqueez flickr-flöde med bilder från Irak.
En liten runda på begagnatmarknaden:
Leica M3, 1936 kr när det är ett och ett halvt dygn kvar på auktionen. Verkar vara någorlunda OK skick - självutlösaren funkar inte, spelar ingen roll, värre är att vredet för att manuellt välja ramar i sökaren inte funkar - och det är en relativt sen modell, serienummer över 1 000 000, men man måste nog ändå lägga till lite marginal för service. Hade jag inte haft en redan, så …
Kanske lite high-end mörkrumsutrustning är av intresse?
Eller för den som vill börja med Nikon: Nikon F3:or finns det hur många som helst av, 1200 kr, eller 1000 kr.
Eller så kan man ju kika på en av de mest väldesignade spegelreflexerna, Olympus OM 1 och 2. Ljus sökarbild, bra ergonomi, relativt tyst: 800 kr utgångspris, eller kolla den här OM 1-an, eller den här. Eller en svart OM 2n.
Övergången till digital fototeknik gör att marknaden översvämmas av analoga kameror och annat. Det innebär att den som vill ge sig in och pröva på analogfoto idag inte behöver lägga så mycket pengar.
Det kan gälla den som är uppväxt på digitalt och aldrig kört analogfoto, men har hört talas om det här med 35 mm film, om Tri-X, Kodachrome, Rodinal, D76. Vill man pröva på det behöver det inte bli speciellt dyrt. Man offrar inte så mycket pengar.
Det kan också gälla den som levt i den analoga världen, gått över till digitalt för flera år sen men som nånstans inombords längtar tillbaka till det röda mörkrumsljusets magi, till doften av fix, till känslan av att mata fram film i en 35 millimeters mekanisk kamera som ligger i handen som en förlängning av synsinnet och inte som en portabel dator.
Ibland är det en poäng att göra tvärtemot vad alla andra gör, skaffa ett mer personligt uttryckssätt; pröva att gå tillbaka, parallellt med det digitala kan man köra några projekt analogt; med dagens priser behöver det inte vara så dyrt. Analoga fiberpapperprintar står ut i mängden …
[Jag har förstås inga ekonomiska kopplingar till de auktioner och annonser som länkas till ovan.]
Andra bloggar på bloggar.se om: leica, nikon, omBorta på Adams blogg har vi utbytt några idéer om redigering.
Jag är ju fotoamatör och ägnar mig åt att fotografera på min fritid. Därför saknar jag erfarenhet av vad kunder, tidningsredaktörer, fotografkollegor tycker om, vad de brukar vilja ha, vilka bilder som säljer, så jag får ingen feedback därifrån. Inte heller har jag gått fotoskola och lärt mig att redigera.
Hur redigerar man? Tips på litteratur eller annat i ämnet tas gärna emot.
Update 15 maj: Adam skriver ett intressant svar.
So these people are written out of history. The history of photography is so subjective, and the more we go on, the more we realize how subjective it is. I think this is another interesting example of how things are being overlooked, because nobody knew about them. Either people didn’t know about them, or they were just too lazy or lacking of interest to include them.
Jörg Colberg intervjuar Martin Parr angående “Colour before colour - 1970’s European Color Photography”, en utställning som Parr satt ihop. Den visas 7 juni-20 juli på Hasted Hunt Gallery i New York.
Idag är det väl snarare svartvit foto som är utanför fotografins finrum? Vi är omgivna av färg. Men svartvitt kommer tillbaka. Mark my words.
Andra bloggar på bloggar.se om: Martin Parr, svartvittBengt Björkbom med flera visar utställningen “Street photography” på Teater Kapija i Abbekås. Vernissage: 19 maj, pågår sedan till och med juni.
Andra bloggar på bloggar.se om: streetSom jag skrev häromdan är det någonting med gatufoto och dagsform: en förmåga att ta in världen som den kommer, när den kommer - jag vet, zenbuddism light -, det där med att ögonblicket kommer som en snigel men försvinner som en blixt; snabb perceptionsförmåga och reaktionshastighet; icke-verbal och verbal kommunikation med motiven; förmågan att se; etablera förtroende hos de människor som förekommer på bild - ja, ni märker att jag har svårt att beskriva med ord vad det är som händer, men när det är som bäst är det som om man hittar en balans mellan avslappning (så att man släpper in motiven) och att vara spänd som en pilbåge.
Och det här funkar bara vissa dar för mig. Men när det funkar, när man är i zonen, är det en underbar upplevelse.
Tvenne hjälpmedel har jag använt ibland de senaste åren för att öka chanserna att träda in i zonen - förutom självklara saker som god fysik, sömn, träning, goda skodon; när ska vi sluta se på gatufotografi ur något slags romantiskt café/bardiskperspektiv, och istället se det som den fysiskt krävande aktivitet det är? Jag tar aldrig bra gatufoton om det blev för många vinglas kvällen före, eller om jag sovit dåligt.
Det ena är iPoden på hög volym; jag vet inte om det är så att musiken distanserar mig från flödet på gatan och därmed gör det lättare att, man blir lagom lite deltagare, vilket förändrar skeendet.
Robert Lundgren, “Robban”, en underbar människa och fotograf som jag hängde hos mycket på 1980-talet, brukade alltid ha sin rullbandspelarjazz på i studion och mörkrummet; det var som om musiken hängde ihop med fotograferandet för honom (likaväl som de filterlösa John Silverna). Kanske är det något - fast mitt fotograferande är mycket mer primitivt, mycket trubbigare än Robbans - med musik och fotograferande, skulle inte förvåna mig om många fotografer har musik på när de gör bilder.
Det andra är en barnvagn. Jag har tre underbara barn och barnvagnen har därmed bidragit till att förstärka något slags flanörmentalitet; när man har småbarn är man mycket på stan. “Flanör med sliten Leica och barnvagn”, typ. Det har därför blivit många tillfällen för gatufoto när man dragit barnvagn. Ibland är barnvagnen mest i vägen; man ser en bild som man inte kan ta, därför att händerna eller kameran inte är där de ska vara.
Men häromdan - när jag alltså hade en bra gatufotorunda i Malmö - insåg jag att barnvagnen också kan vara ett hjälpmedel, måste inte bara vara ett hinder. Vid ett par tillfällen var det som om förtroendet ökade, mina “offer” mötte min blick och jag hade barnvagn och kunde därför inte vara någon störig typ.
Bra bilder har inget med avstånd att göra, fast det måste sägas att de flesta fotografer gör bättre jobb utomlands än hemma. En orsak till det är att man ofta ( i fattiga länder)känner sig säkrare, lite mer överlägsen. Det är svårt att vara gatufotograf i Sverige för de flesta människor ser ganske snett på en sådan typ.
Micke Berg skrev intressant om de här sakerna häromdan.
Andra bloggar på bloggar.se om: leica, micke berg, robert lundgren, street
aktuella kommentarer