Fotografiskt

Det är lite coolt, ändå, det här med att modda en M3:a så att den tar digitalfoton … Läs mer på RFF. (Bilden kommer härifrån.)

Har precis köpt ännu en 50:a. Denna gång en 50/1.4; hämtade den för en liten stund sen och den ser ut som en riktig läckerbit på min OM 2. Ett extra bländarsteg; klarar därmed lite sämre ljus, men framför allt, ännu mer oskarp bakgrund när man kör den på full öppning.

Den 50/1.8 jag använt hittills på Olympusen är jättebra, så jag har höga förväntningar.

Jag älskar 50:or (och 80 på mellanformat). Man behöver ingen annan brännvidd.

Har börjat kasta lystna blickar mot Summilux - för dyr, dock - och Elmar, både 2.8 och 3.5; den sistnämnda särskilt sedan jag följt Daniels fotograferande det senaste året.

Ädelmodernisten Ré Soupault ställs ut på Martin-Gropius-Bau i Berlin. Här finns några bilder - och de är riktigt intressanta! - och information om utställningen.

Öppettider med mera här. Utställningen pågår till 13 augusti.

[via Photography-now.com.]

Var på Fotografisk center i Köpenhamn idag. Utställningen Ung dansk fotografi ´07 [sic! - fotograferna är i flera fall över 30] var ärligt talat en besvikelse.

Mycket kändes syrefattigt och lite intetsägande, en jaha-och-jaså-upplevelse, kul i ungefär fem sekunder; någon grej var lite väl konceptuellt sökt. Kopieringen var väl inte heller nåt vidare. Var är den personliga kopieringen i dagens foto?

Allt var dock inte lika dåligt. Bäst var Casper Balslev som med sina bilder från New Orleans, post-Katrina, förmedlade något intressant - fast det var för få bilder! - och Mie Riis Christiansen med sina avtrubbade porträtt.

Men det här är tycke och smak, det finns säkert andra som tycker annorlunda; åk dit själva och se! Utställningen pågår till 3 juni.

Fotografisk center är inte bara ett galleri. Här finns massor av andra aktiviteter, bland annat ett digital room där man hyra in sig på datorer och skannrar för facila priser, föredrag och en bokhandel som definitivt är en av de bättre fotobokhandlarna i trakten.

Bokhyllorna ser kanske inte mycket ut för världen, men urvalet var mycket bra - det kändes som om man hade destillerat fram riktigt bra fotoböcker ur det stora utbudet, vilket tyder på kunniga inköpare. Köpte med mig en del som jag skriver om senare. Bara bokhandeln i sig är anledning att besöka Fotografisk center på Gammelstrand 48. (Ta förresten med dig cash, icke-danska VISA-kort innebär en extraavgift på över fem procent.)

För en tid sedan snubblade jag över Retro, en fotobok av Micke Berg, på ett galleri. En snabb genombläddring av boken, som är ett slags retrospektiv av vad Berg gjort fram till och med slutet av 1990-talet, såg intressant ut. Den var inte till salu och den gick inte att uppbringa i bokhandeln. Synd. Fick dock chansen att köpa ett exemplar av fotografen själv. Det var ett bra köp.

Micke Berg har jag aldrig träffat, men det känns som om han kunde klivit rakt ut ur persongalleriet i Gentlemen. Liknelsen kanske inte är helt gripen ur luften. Östergren, född 1955, skriver om Mullvaden, om vänsterns olika (irr)färder, om sökandet efter alternativa livsstilar; allt saker som Berg, född 1949, har fångat på sina bilder. Varhelst det hände nåt, tycks han ha varit där med sin 35 mm kamera och sin blick för människor och det liv människor lever: de alternativa zonerna Christiania och Skogsnäs, Gärdesfesten och Roskildefestivalen, ockupationen av kvarteret Mullvaden; Marika Lagercrantz med gitarr i spetsen för Jordcirkus, en annan gitarr på en annan bild hanteras av Thåström i Rågsved.

Men Östergren tecknade ju även andra bilder av världen, och det var därför jag läste sönder det där exemplaret av Gentlemen jag införskaffade på Domus i Värnamo sommaren 1984: han är ju även ärkeromantikern, kvinnornas man, den stilmedvetne, den som sökt något bortom den svenska vänsterns trista renhetsiver, resenären, europén, globetrottern. Framför allt förkroppsligat i Henry Morgan och hans Maud.

Något av det här finns även hos Berg. Här ser vi Tom Waits 1977 - en ung, ännu oförstörd man precis innan han centrifugerats av livet - med sina filterlösa Camel vid något krogbord, det ser ut som om kvinnan i hans liv just lämnat stället och tagit med sig alla hans drömmar. Där finns bilder från Berlin - typisk Östergrenområde, tänk på Denise Grünsteins snygga porträtt av en ung Klas Östergren i Berlin, sent 1970-tal -, från Baskien, från Grekland. Och här finns en historia som kunde varit signerad Henry Morgan, en historia om när Berg är i Paris 1973 och raggar upp någon fotomodell i boulevardvimlet: de lever livets glada dagar, högt över alla Micke Bergs tillgångar; han har fått henne att tro att han är modefotograf från München. “Vi åkte dit i hennes gröna Alfa Romeo. Om gudar kan köra bil så var hon en.”

Några bilder känns tidlösa. “Old town, Delhi, Indien, 1974″ (sidan 13), till exempel. Den kunde lika gärna vara tagen av någon fotointresserad kolonialtjänsteman på 1890-talet. Eller “Gärdesfest, 1973″ (sidan 21). Den glada flickan på gräset, med de ulliga cumulusmolnen mot den rödfiltrerade mörka himlen kunde lika gärna komma från något slags livsstilsreportage eller - hemska tanke, tycker säkert fotografen själv - modern reklam för låt oss säga Arla.

Det tidiga 1990-talets bilder andas hårdhet, kyla; det är som om Gordon Gecko gått rakt genom stan; tänk på “Folkungagatan, Stockholm, 1993″ med mannen i Jaguar, en av Micke Bergs allra bästa bilder och den jag hade köpt som fiberpapperskopia om jag hade haft råd. Eller “Slussen, Stockholm, 1993″, med paret i den lyxiga båten, de som glider genom livet.

Mycket mer kan sägas om Retro - om det harmoniska porträttet av Christer Strömholm och de fina texterna av bland andra Håkan Lahger, om det tidiga 1980-talets fotokultur (ETC, Camera Obscura, Östergrens fotorecensioner), om Sydafrika och Nordirland - men jag slutar med en rekommendation: köp! Fotografen har fortfarande exemplar till försäljning.

Normalt sett gillar jag ju inte den här typen av foto: nattbilder i färg där molnen sveper förbi i långtidsexponeringarna och stjärnorna dras ut till streck över något slags “coola” byggnader, naturfoto, landskapsfoto, ni vet - inställsamt och lite tråkigt, som om tråkmånsen Ansel Adams hade återfötts i Generation X och köpt på sig digitalkameror och tillbringat lite för mycket tid i Photoshop.

Men jag vill ändå länka till Troy Paiva och hans Lost America: Night Photography of the Abandoned West. Här finns Urban Exploration (”20th century archaeology”), Decommissioned Military Base Gallery “cold war relics” och så vidare. Spökstäder, förfall, försvunna människor och de efterlämnade materiella spåren efter deras aktivitet; you get the picture.

[via Ytlig.]

En försvinner, en kommer:

Ett samarbete mellan storformatsfräsarna Sinar och mellanformatsmogulerna Franke & Heidecke/Rolleiflex har lett till Sinar Hy 6 som släpps i sommar. Kamerasystemet kör såväl film som digitalt, såväl 6×6 som 6 x 4.5; högkvalitetsoptik; modultänkande - låter lite som Hasselblad, eller hur? Läs mer här och det här pressmeddelandet (pdf).

Jag gillar modultänkande, tycker fortfarande att min Hassselblad 500C är sanslöst väldesignad och modern, trots femtio år på nacken. Kul att någon jobbar vidare med det i den digitala världen. Kan sakna sådant modultänkande hos high-end småbildsdSLR; känns lite B att man måste byta ut hela Canon-huset för att byta detektor.

[via Fotofeber].

En annan digital mellanformatare som varit på gång länge verkar inte komma ut på marknaden. För en vecka sedan meddelades att Pentax tycks dra sig ur den digitala mellanformatssegmentet; deras digitala variant av 645 har visats upp som prototyp på mässor, men det verkar alltså inte bli något mer än vaporware.

[via Photostream.]

Jag gillade verkligen Twin Peaks - herregud, det är 17 år sen - och därför klickar jag villigt runt på In Twin Peaks: ett riktigt Twin Peaks-fan har åkt runt och fotograferat TV-seriens kameravinklar i trakterna av Snoqualmie, WA. Det finns en spänning mellan fakta och fiktion i flera av bilderna.

Vill man gå mer bakom kulisserna har samme fan gjort More in Twin Peaks.

[via muse-ings.]

Bilden på David Lynch: Köpenhamn, mars 2007. Leica M3, Summicron 50 på full öppning, Tri-X, Rodinal, Minolta Scan Dual IV, Vuescan; bilden är obeskuren. (Jag var den ende på presskonferensen som fotade på film.)

Snyggt porträtt av Justin Ouellette.

There is a point when the instinct to make good photographs takes over and the real facts are slightly distorted. Remember, the photographer is dictating what will be recorded and afterwards, through editing, what will be seen and captioned. So your potential information and visual reference points are at their discretion. And often their discretion is determined by their desire to be a great photographer and succeed. If an editor has the final say on which photographs are used, they as well are looking for the most dynamic images that fit their understanding of the piece and excite the readership into buying the product in which it’s featured.

Mr Whiskets för ett intressant resonemang kring fotojournalistiken och sanningen, bland annat med utgångspunkt i Mary Panzer och Christian Caujolle, Things as They Are: Photojournalism in Context Since 1955, som är nyutkommen i paperback på Aperture.