Intervju med Stephen Shore
Läser Steve Edwards, Fotografi: en introduktion. En av de grejer Edwards kritiserar Szarkowski för är att han i The Photographer’s Eye har ett så snävt urval av fotogenrer. Bra kritik!
Samma sak kan sägas om Stephen Shores bok The Nature of Photographs, som jag var ganska positivt inställd till när jag precis hade läst den, även om jag såg brister. När tiden går känner jag mig lite mer kluven inför den lite pretentiösa och samtidigt på något vis uppgivna känslan i den. Det är något som saknas i den, jag vet inte vad, men det känns syrefattigt.
Men det kanske är vad fotografiet är eller har blivit, i vår tid? Trött på visuell akrobatik och “coola bilder”, har fotot - kanske för att passa in i något slags konstkontext - tagit ett eller ett par steg tillbaka, blivit något som i sina bästa stunder är något subtilt, i sina sämsta stunder bara tråkigt och energilöst. (Vilken gnällspik jag är på väg att bli!)
Därmed inte sagt att det är allt som finns därute, men vi har fått ett gäng bildväljare som skapar något slags stil som är syrefattigt. Titta på Shores egna, lite trista färgbilder i The Nature of Photographs, bara som ett exempel.
Inte vet jag vad Shore vill ha sagt med sin bok, men just nu hittade jag en intervju med honom som jag kanske laddar ner till min iPod någon dag, kanske får man då svar, har inte lyssnat till den än (mp3).
[via Sonic blog.]
Tags: stephen shore, steve edwards
January 8th, 2010 at 11:08 am
[…] det som med Micke Bergs ord är “konstruerat, tillrättalagt, ordnat”, bilder som är syrefattiga. I varje fall finns det nog ett sug för det […]