Fotografiskt

En anonym bildredaktör i New York bloggar här.

[via Photostream.]

Jag puffar för några bilder uppsnappade ur det globala flödet:

Juan Buhler, Salamanca 2004

Juan Buhler, Seattle 2005

Dmitri Goutnik

alkos

A lot of artists today use photography, and they create these sort of installations or conceptual photographs. But you remember almost none of those photographs. They just sort of sit there and you have to figure out the guy’s theory to get into the work. The reason the images don’t get inside you is because the artists don’t understand anything about photography. You can’t just set things up and photograph them and expect the picture to “zap.” It is very important that the mind feels that there is a moment of truth or a moment of authenticity. It’s really crucial, because if the artist’s hand is seen as too strong, the pictures seem either dead or contrived. The mind doesn’t believe it. The mind has to see that photograph as commenting on some aspect of truth, whatever truth means.

[…]

The essence of photography is freezing minute periods of time. The mind has to believe that you’ve captured a genuine moment, because that is the purpose of photography. The mind has to believe that the moment can’t be repeated.

En intressant intervju med Roger Ballen på Seesaw magazine.

[via Lens culture.]

Zeiss släpper en snabb 28:a i Nikon- och Pentax-fattning. Intressant. Mer detaljer här.

[via RFF.]

I går kväll var det den årliga Kulturnatten här i Lund. Stans gratistidning Lundaliv hade ett spektakel de kallade Lund-alive: de hade satt upp en fotostudio på Stortorget där deras fotograf Freddy Billqvist tog snygga porträttfoton av lundaborna. Bilderna skickades trådlöst dels till dator för lagring, dels rakt upp på en storbildsskärm på Rådhuset efter en mycket snabb levels/curves eller nåt sånt i Photoshop. Det var studioporträttets välordnade tillvaro kombinerad med livesituationens hastighet.

Det hela tycks ha varit en succé - när vi kom dit (via en intressant visning på Antikmuseet och en (i kulturnattssammanhang obligatorisk) saftig chorizo) hade de hållt på i tre timmar och haft mycket folk hela tiden. Det var köbildning och en lite laddad, energisk, stämning bakom kameran.

Visst, det här är ett jippo - folk vill bli avfotograferade, en del bilder kommer säkert hamna i tidningen och på webben, folk vill synas, tidningen vill positionera sig - men det var ett roligt och lyckat jippo. Och en sak som fick mig att fundera lite när A. och jag gick vidare från Lundalivs fotostudio mot Ariman var att stillbildsfoto fortfarande kan engagera så. Ibland ser man olika scenarios som handlar om konvergens mellan stillbild, video och webb. Mer rörliga bilder. Mer bilder i mindre upplösning. Men jag är inte så säker på att det kommer bli hela storyn. I varje fall inte i går kväll - där var de i teknisk mening klassiska porträtten riktigt eftertraktade bland publiken.

Billqvist använde en Hasselblad H3 (eller H2 - jag har inte riktigt hängt med i svängarna vad gäller västkustens finaste fototillverkare, så jag såg inte skillnad) men det hela var egentligen klassiska studioporträtt, ljussatta med såna där ljusbadkar-vad-det-nu-heter så man fick ett snyggt soft ljus. Jag har länge gillat kombinationen studioporträtt av hög (teknisk) kvalitet och lite oväntade modeller. Och en del porträtt som vi hann se på storbildsskärmen var riktigt fina! Det blev en lite mysig stämning där folk stod i höstmörkret på Stortorget och tittade på de projicerade porträttfotona. Man hade kombinerat klassiskt porträttfoto med en del roligheter som digitaltekniken möjliggör.

Per Lindström skriver om utställningarna med Martin Parr, Lars Tunbjörk och Esko Männikkö i dagens SDS.

Dags för avdelningen självbelåtna och lite pösiga påpekanden (men vad är väl bloggar för om inte shameless selfpromotion?):

Anna valde den här som illustration till programmet för Jönköpings filmfestival - där hon var och föreläste om skräckfilm - och Kristina valde den här till forskarpresentationen på institutionens hemsida.

Fem nya bilder på 5063.com de senaste dagarna.

Jag har gillat fotobloggar i flera år. (Med fotobloggar menar jag förstås inte bloggar skrivna av fotografer/fotografiintresserade som primärt innehåller text om foto, uppblandat med en eller annan bild då och då, utan de som mest innehåller bilder.)

Det finns hur många fotobloggar som helst (en lämplig startpunkt för den som vill botanisera är Photoblogs.org, med olika system av taggar och andra folksonomier, vilket gör det lite lättare att hitta) och de flesta är förstås direkt vedervärdiga - det finns mycket skräp därute. De estetiska pinsamheter som förr i tiden hölls dolda för världen i fotoklubbarnas hemliga rum är nu öppet synliga några klick bort.

Men favoriterna man hittar följer man med intresse och man pusslar, likt footageheadsen i Pattern Recognition, samman något slags berättelser av det flöde av bilder som kommer på en blogg. Och man blir frustrerad när flödet sinar och månaderna går.

Men så kommer det ibland några bilder. Två av mina favoriter drivs av en japan: Uwaa.org respektive yamasakiko-ji.com. Efter ett längre uppehåll är han/hon nu igång och har lagt ut några bilder på den ena siten. Man vill ha mer. Man undrar. Man är nyfiken - människan är en varelse med törstiga ögon.

Back of the House är ett rätt OK arbetsplatsreportage från restaurangvärlden av Michael Harlan Turkell, publicerad på File magazine.