Fotografiskt

Som en omistlig del av 1900-talets konst-, kultur- och mediehistoria kommer småbildsfotot med alla dess attribut - Kodachrome, Tri-X, Leica och Nikon - för alltid att finnas kvar, men: fotografering på 35millimetersfilm tonar bort i historien, likt Triumphmotorcyklar och MGbilar endast hållen vid liv av entusiaster.

Kanske är det så.

Eller så fortsätter filmtekniken att leva vidare som en nischprodukt, lite som att Moogar och Prophet 5:or levde vidare som något slags högstatusobjekt i musikstudior och på konsertscener världen över, trots att det såldes miljoner DX-7:or.

Jag vet inte.

Sant är i varje fall att min Leica M 3 tilldrar sig entusiastintresse; ungefär en promenad på fem resulterar att någon kommer fram och kommenterar något om “cool kamera”, “en sådan hade jag på 60-talet” eller något liknande (kommentatorerna är nästan utan untantag män i åldern 50+, min fru kallar M 3:an “dick magnet”).

Goetheinstitutet visar, med finansiellt stöd av Leica, en utställning om Leica och småbildsfotografering, med bilder och leicor. Om utställningen väljer att enbart blicka bakåt eller är en del av en livskraftig modern fotokultur får väl visa sig när den väl öppnar. Pågår 18 mars - 24 april.

I samband med utställningen arrangeras den 22 april ett samtal om dokumentärfotografins roll med bland andra Johan Willner. Det är långt från Lund till Stockholm så jag vet inte om jag åker, men det ser lite spännande ut.