Varför kameratillverkarna inte släpper en kamera med följande specifikationer har länge framstått som en gåta: en snabb optik - 35/2.0 eller 50/2.0 -, stor sensor, enkla manuella reglage, hyfsat litet format, snabb hantering. Med andra ord en digital Konica Auto S3, Konica Hexar, Minox 35 GT-E (eller någon av de andra dussintals av liknande kameror som producerades under den analoga epoken).
Petteri Sulonen, som också har efterlyst en sådan kamera, har skrivit en läsvärd artikel om sina erfarenheter av Sigma DP1. Slutsats: det är en bra kamera, men inte fulländad.
In the end, the DP1 left me wistful. It represents a digital camera design direction I desperately want to succeed. There is no justice in the world if it proves to be a once-off, rather than the first in a new class of digital cameras — worthy successors to the likes of the Konica Hexar, the Ricoh GR, or the Olympus XA. The size is there, the lens is there, the image quality is there, and basic handling is only a little bit behind these classics. With one more step Sigma could turn this into the extension of the hand and the eye that makes a truly great camera.
[via Photostream, som också har intressanta synpunkter på kameran.]
Andra bloggar på bloggar.se om: digitala kompaktkameror, sigma dp1
0 Responses to “Sigma DP1”