Fotografiskt

berlinfotoblog öppnade nyligen: sevärd!

Passa på att gå och se Boris Mikhailov på Konsthallen i Lund; ni har bara tre dagar på er, söndag är sista visningen. Speciellt “I skymningen”, som visas på ovanvåningen är bra. Min recension finns här.

Charlotte Østervang har tagit en serie porträtt av invånare i Christiania. Jag gillar det skarpt! Porträtten är tagna utomhus med storformatskamera på svartvitt, en teknik jag är mycket svag för, fler fotografer borde ta svartvita porträtt på storformatsfilm! Bilderna har nyligen publicerats i bokform lagom till den danska fristadens 37årsdag.

Här finns några av porträtten.

En regnig dag i Köpenhamn nyligen sprang vi på en utställning med Østervangs bilder på Nytorv; det magnifikt iscensatta arrangemanget var ett spännande sätt för fotografierna att ta plats i det offentliga rummet, en snygg presentation av en snygg serie bilder. Se den! Pågår till den 26 oktober.

Malmögalleriet Galleri 21 visar några dagar till - utställningen pågår till den 18 oktober - konst från Hong Kong. Själv tyckte jag bäst om Wen Yaus hålkamerabilder i sviten “Seeing is existing”. Bilderna tycks ha tillkommit när hon färdades på bussar och i tunnelbana; exponeringstiden var lika lång som resan, medresenärerna blir till vagt upplösta spöklika gestalter. De är färgbilder i form av ljusboxtransparenser.

Hålkamerabilder har ibland något magiskt över sig.

Jan Jörnmarks utställning “Övergivna platser två” visades på Galleri format fram tills nyligen. Jag är sval.

Jan Jörnmark har hittat en fantastisk idé i det här med att fotografera de materiella lämningar som blir kvar när den tekniska och ekonomiska förändringens vindar sveper över världen. Som historiker tilltalas jag, nej, attraheras nästan på ett fysiskt vis, av döda industrimiljöer, igenbommade kontorslandskap och öde turistfällor; studiet av materiell kultur är en kraftfull historisk metod, och det är ju bra att någon åker runt och fotograferar sådana miljöer.

Men: utställningen lämnade mig som sagt sval. Det är som om Jörnmarks bilder inte riktigt förmår aktualisera den potential till tung fotokonst som finns i hans motiv; den tyngd som finns framför kameran hamnar liksom inte riktigt på kopiorna där på Galleri formats väggar.

Jörnmark är helt enkelt bättre som ekonomhistoriker än fotograf. Man undrar vilket resultatet blivit om han överlåtit själva fotograferandet åt någon annan och själv stått för regi, produktion och manus.