Ateljé Uggla
Ett klassiskt knep är att göra tvärtemot vad de allra flesta gör:
Högkvalitativt foto taget i ateljé på storformatsfilm syns överallt (Avedon, Penn, etc, etc), så du kör med grynig HP5 i en Canon Dial halvformatskamera (Walter Hirsch).
Svartvitt är det dominerande uttrycksmedlet för konstnärligt foto, så du kör med färgfoto, helst med lite grälla färger (William Eggleston).
Och så vidare - det går att hitta fler exempel genom fotohistorien.
Idag, med en fullt ut genomförd övergång till digitala teknologier inom fotovärlden, är filmbaserat silverfoto en väg framåt för den som vill göra bilder som ser annorlunda ut. Det är inte direkt någon djärv gissning att silverfoto kommer leva vidare inom överskådlig tid som en nischprodukt. Vissa filmer och papperssorter kommer förvisso försvinna, men en del kommer att finnas kvar och kanske till och med återintroduceras. Mörkrum kommer finnas kvar här och där. Det kommer finnas bildkonsumenter som ser skillnaderna och som kommer att titta på, köpa och vilja äga bilder som inte liknar de allra flesta.
Denna estetiska ekonomi, kanske kan den tolkas i termer av en bourdieusk distinktion, ser vi nu inom porträttfotografin. Ateljé Uggla, till exempel, gör fortfarande bilder med klassiska tekniker. De lyfter till och med fram detta som en poäng i sin marknadsföring. De kör helsidesannonser i SvD:s kulturbilaga (senast idag) om bröllopsfotografering: “Vi arbetar hantverksmässigt med analog svart vit fotografering. Förstoringarna är silvergelatin på fiberpapper och monteras på syrafri kartong, för vi vill ju att ni ska kunna njuta av bilderna även på guldbröllopsdagen.”
Jag tror Ateljé Uggla gör helt rätt här. Den distinktion (och den estetiska upplevelsen!) det innebär att fotografera bröllopsfotot med traditionella tekniker är något som en del människor är beredda att betala extra för. Den extra tid som Ateljé Uggla måste lägga ner på mörkrumsarbetet istället för det moderna arbetsflödet [digitalkamera -> Photoshop -> fil som skickas för utskrift] kan de mycket väl täcka in ekonomiskt, föreställer jag mig.
Här i Lund finns en motsvarighet: Ateljé Närbild, Sussa Stubbergaard-Olson, gör snygga svartvita bilder med traditionella tekniker på 6×6 mellanformatsfilm. Förutom att hon är en duktig fotograf gör teknikvalet att det står ut i mängden.
Tags: 6x6, analogt foto, Ateljé Uggla, halvformat, Pierre Bourdieu, Sussa Stubbergaard-Olson, svartvitt, Walter Hirsch, William Eggleston
March 6th, 2010 at 7:37 pm
Jag tror helt klart att det kommer att gå att framkalla svartvit film och kopiera sina bilder på traditionellt sätt i många årtionden framöver. Det kommer att anses som ett konsthantverk, och det är ju inget fel i det.
Att påstå att silverbilder skulle hålla bättre än digitala utskrifter stämmer inte. All heder åt att sälja ett gediget hantverk, men rätt ska vara rätt.
March 8th, 2010 at 5:49 pm
Jo, jag håller med, att göra manuella gelatinsilverkopior kommer att ses som det konsthantverk det är; och en del bildskapare och bildkonsumenter kommer vara beredda att betala för det.
Strängt taget så påstår Ateljé Uggla i annonstexten att korrekt behandlade svartvita gelatinsilverkopior håller till guldbröllopsdagen, det vill säga 50 år. Det är ett korrekt påstående. Det finns mängder med 50 år gamla gelatinsilverkopior i fint skick som bevisar påståendet. I själva verket finns det mängder med kopior som är långt äldre.