Fotografiskt

Shit, hur många 50:or finns det, egentligen? Lite sugen på den här, en Canon 50/1.9 av stabilt sund Sonnarhärstamning. 220 $.

Ny utställning med Martin Parr öppnar nu i NY.

Ett klassiskt knep är att göra tvärtemot vad de allra flesta gör:

Högkvalitativt foto taget i ateljé på storformatsfilm syns överallt (Avedon, Penn, etc, etc), så du kör med grynig HP5 i en Canon Dial halvformatskamera (Walter Hirsch).

Svartvitt är det dominerande uttrycksmedlet för konstnärligt foto, så du kör med färgfoto, helst med lite grälla färger (William Eggleston).

Och så vidare - det går att hitta fler exempel genom fotohistorien.

Idag, med en fullt ut genomförd övergång till digitala teknologier inom fotovärlden, är filmbaserat silverfoto en väg framåt för den som vill göra bilder som ser annorlunda ut. Det är inte direkt någon djärv gissning att silverfoto kommer leva vidare inom överskådlig tid som en nischprodukt. Vissa filmer och papperssorter kommer förvisso försvinna, men en del kommer att finnas kvar och kanske till och med återintroduceras. Mörkrum kommer finnas kvar här och där. Det kommer finnas bildkonsumenter som ser skillnaderna och som kommer att titta på, köpa och vilja äga bilder som inte liknar de allra flesta.

Denna estetiska ekonomi, kanske kan den tolkas i termer av en bourdieusk distinktion, ser vi nu inom porträttfotografin. Ateljé Uggla, till exempel, gör fortfarande bilder med klassiska tekniker. De lyfter till och med fram detta som en poäng i sin marknadsföring. De kör helsidesannonser i SvD:s kulturbilaga (senast idag) om bröllopsfotografering: “Vi arbetar hantverksmässigt med analog svart vit fotografering. Förstoringarna är silvergelatin på fiberpapper och monteras på syrafri kartong, för vi vill ju att ni ska kunna njuta av bilderna även på guldbröllopsdagen.”

Jag tror Ateljé Uggla gör helt rätt här. Den distinktion (och den estetiska upplevelsen!) det innebär att fotografera bröllopsfotot med traditionella tekniker är något som en del människor är beredda att betala extra för. Den extra tid som Ateljé Uggla måste lägga ner på mörkrumsarbetet istället för det moderna arbetsflödet [digitalkamera -> Photoshop -> fil som skickas för utskrift] kan de mycket väl täcka in ekonomiskt, föreställer jag mig.

Här i Lund finns en motsvarighet: Ateljé Närbild, Sussa Stubbergaard-Olson, gör snygga svartvita bilder med traditionella tekniker på 6×6 mellanformatsfilm. Förutom att hon är en duktig fotograf gör teknikvalet att det står ut i mängden.

Allt fler kameror släpps nu i nischen små kameror utan spegelreflexsökare med utbytbar optik och hyfsat stor sensor; senast nu Sony, som visar upp en konceptmodell på fotomässan PMA - kameran finns dock inte till försäljning än, och inga tester har publicerats. Vi får väl se hur väl den konkurrerar med Panasonic GF1 och Olympus Pen.

En liten runda på begagnatmarknaden:

Den här Elmaren ser intressant ut för 225 dollars. Har länge velat ha ett 50 mm från Tessarfamiljen …

Jag har aldrig kört med Contax/Yashica, men deras 85/1.4 verkar ju bara så coolt. Här är ett till salu nu.

Micke Berg visar sina Stockholmsbilder i en utställning på Stockholms stadsmuseum. Pågår 27 februari - 5 april. Den vill jag se!

Jag kommer på mig själv med att tänka på Klas Östergren när jag ser Micke Bergs Stockholmsbilder. Det är något i tonläget som stämmer överens. Hade varit intressant att se en kombination av Östergrens text och Bergs bilder.

“En bild i taget”, en större retrospektiv med Gunnar Smoliansky, visas på Dunkers kulturhus 20 februari till 2 maj (vernissage 19 februari) och med en specialvisning med Smoliansky och Gerry Johansson den 20 februari kl 14.

Ännu en anledning att åka till Helsingborg.

Polaroid säljer en del av sin fotosamling. Läs mer (NY Times)

M3:an måste servas; slutaren har slutligen hängt sig totalt, efter att varit lite skakig ett halvår eller så. Dags att börja undersöka marknaden för leicareparationer, spara undan pengar till det och så vidare.

Alltså blir det en tid av Olympusfotograferande. Känns inte helt fel, faktiskt. Innan jag skaffade M3:an körde jag min OM 2n en del och var väl ändå rätt så nöjd, inte minst med formatet och sökaren. Har fotat ganska mycket med Zuiko 50/1.8 vilket är ett mycket fint objektiv.

Skaffade en 50/1.4 för en tid sen men har inte använt den så mycket. Vi får se.

Martin Becka fotograferar Dubai med teknik från mitten av 1800-talet. Resultaten är intresanta.

[Via kottke och Mocoloco.]