Archive for the 'bildskapande' Category

Carl Johan de Geer

Published on August 28, 2008 in bildskapande. 0 Comments

Var och såg Carl Johan de Geer på Skissernas museum igår. Fullsatt - fick förhandla mig in! - och den entusiastiska publiken lapade i sig varje ord han sa; han är folkkär bland kulturintresserade, inte minst i segmentet 50+.

Han pratade på i sedvanlig stil, solm den estradör han här, visade sin nya dokumentärfilm om Prins Eugen och även sin första dokumentär, den om Lena Svedberg.

Merparten av kvällen upptogs av en diabildsvisning; han visade ungefär 40 bilder tagna från 1960-talet och framåt. Något slags röd tråd fanns det - vad är konst, vad används den till, konstmarknadens paradoxer. En del var nytt, en del hade jag sett på film, utställning och föredrag tidigare: alltsammans variationer på ett tema av de Geer.

Parentetiskt är det något visst med diabilder; man är så van vid datorprojektorvisningar, så diabildens jämförelsevis höga upplösning njuter ögat av.

Andra bloggar på bloggar.se om: , , , ,

Fotografering

Published on August 26, 2008 in bildskapande. 0 Comments

Hade kul på Malmöfestivalens sista dag. Såg först Familjen och Slagsmålsklubben, sedan gick L. och jag till Deep. Fotade en del, ungefär en halv rulle Tri-X i Leican, mest på Slagsmålsklubben eller rättare sagt bandets publik; tror inte jag tog en enda bild inne på Deep, hade fullt upp med det trevliga sällskapet och den bra musiken.

Fick mina bilder på 5063.com beskrivna häromdan som “nostalgiska”. Har aldrig tänkt på dom på det sättet innan, så det fick mig att titta på bilderna i ett nytt ljus. Alltid bra att prata om bilder. Nostalgiska, det kanske är det de är. I vilket fall blir jag smickrad; fotografi handlar för mig mycket om att fånga in små tidskapslar, ögonblick som helt enkelt försvinner. Det kanske blir nostalgiskt. Jag tar det som en komplimang.

Andra bloggar på bloggar.se om: , , , ,

Mina händer

Published on May 30, 2008 in bildskapande. 1 Comment

Ur en fotografisk synvinkel har jag varit handikappad de senaste månaderna.

Nej, det handlar inte om frånvaro av inspiration (detta fluffiga begrepp, som jag har råd att låta styra mina fotografiska konjunkturer - hade jag varit professionell fotograf hade jag fått arbeta hårt även utan inspiration); inte heller om trasiga kameror eller andra utrustningsrelaterade estetiska återvändsgränder - ni vet, det där som inträffar när man fäster större avseende vid kameratekniken än bildskapandet, när fototekniken blir ett mål i sig.

Det handlar om mina händer. Och något så banalt men ack så hindrande som eksem.

Jag har i många år haft eksem i varierande grad och på varierande ställen på kroppen. Den senaste tiden har eksemet behagat sätta sig på händerna och eftersom det varit av en allvarlig art, med öppna vätskande sår och periodvis kraftig infektion, har jag haft svårt att hålla på med fotografering.

Att framkalla film har varit mer eller mindre omöjligt, bland annat har det känts svårt att ladda film på spiralerna. Även att hålla i en kamera har ofta varit svårt.

Det är en banal observation, men en sak som jag lärt mig av det här är i vilken hög utsträckning fotografering är ett hantverk: fotografering är något vi gör med händerna; när man inte kommer åt med händerna på samma sätt som tidigare av någon anledning, i mitt fall öppna sår eller otympliga bandage, blir det bökigt.

Kameror, till exempel, bedömer jag i väldigt hög usträckning efter hur de känns i händerna (och hur sökaren fungerar). Kamerans taktila kvaliteter och des användargränssnitt är väldigt viktiga faktorer för mig. Ta min Leica M3 till exempel. Visst, Summicronen är ett mycket skarpt objektiv, men den optiska kvaliteten är nästan sekundär i förhållande till själva handhavandet. Eller Minox 35 GT, som passar mina händer mycket bättre än Olympus XA.

Handhavande och användargränssnitt är viktiga grejer. Det syns knappt i kamerarecensioner, som alldeles för ofta hänger upp sig på megapixlar, brusförhållanden, skärpa.

Andra bloggar på bloggar.se om: , , , , ,

Om fotografiets död

Published on May 29, 2008 in bildskapande. 3 Comments

Jag tror inte fotografi håller länge till. Jag kollar på folk som ska vara med på Planket. Alla?? är väldigt konstnärligt baserade. Jag kan inte se en enda fotograf som är rakt dokumentär, eller
“vanlig” fotograf. Allt är konstruerat, tillrättalagt, ordnat. Jag säger inte att det är dåligt.

Det är säkert skitbra, men fotografi, det vi menar med fotografi, går mot en säker död. Frågan är dock vad som är fotografiets styrka? Är det inte dokumentationen, att vi tror det vi ser på bilden är sant,har hänt? Det kommer att bli ett spännande Planket i år. Om inte annat som avstamp för en diskussion om fotografi.

Micke Berg har fel och rätt på samma gång. Det dokumentära fotografiet är inte dött, men jag förstår vad han menar: i vissa utställningssammanhang och liknande finns det en faslig massa “konstruerat, tillrättalagt, ordnat” material. Fint ibland, men lite syrefattigt och icke-dynamiskt.

Jag tror det går i faser, och nu är vi inne i något slags nypiktorialismfas med en mängd arrangerade “poetiska” bilder. Men att det är frågan om fotografiets säkra död stämmer inte.

Kolla i Söderberg & Rittsel, Den svenska fotografins historia: piktorialismen följdes av andra stilar. Det kommer en förändring …

Andra bloggar på bloggar.se om: , ,

Retuschering och realism

Published on May 22, 2008 in bildskapande. 2 Comments

Den fotojournalistiska/pressfotografiska delen av bloggosfären hamnar ofta i intensiva diskussioner om manipulering av bilder (ett av de senaste exemplen finns här). Diskussionerna, som jag verkligen inte följer speciellt noga, verkar ha en tendens till att urarta till något slags polarisering där den ena sidan hävdar att inga bilder är “objektiva” (och därmed ska man inte hänga upp sig för mycket på någon bortklonad handväska, selektivt nedmörkat motiv eller överdriven kontrastgrej) och där den andra sidan verkar tycka att man inte ska göra något mer än lite levels.

Det här är diskussioner kring bilder som uppträder i nyhetsmedia. Jag misstänker att diskussionens hetsighet, kloningsförespråkarnas ilska över redaktionernas nolltolerans mot diverse ingrepp gjorda i Photoshop (om det nu finns sådana policies ute på redaktionerna; jag vet faktiskt inte, är inte alls insatt i den här debatten) har att göra med att är just nyhetsbilder och att vi här har att göra med något slags medialogik. Dagstidningarna vill inte släppa en enda liten klon över bron, för då kan deras produkt i det stora hela börja ifrågasättas.

Medialogiken hänger kanske ihop med vana. Man vill ha fotografer som är motsvarigheter till den analoga erans fotografer som satt och rökte vid polisradion på redaktionen och när nåt hände snabbt slängde sig ut i världen iklädda sådana där fotovästar för att panga några rullar Tri-X med sina blankslitna F3-or (med motorer stora som brödlimpor och hammarblixtar stora som släggor), rullar som snabbt soppades och kopierades på snabbframkallade och varmluftsfläktstorkade plastpapper innan bilderna rullade rakt in i tryckpressarna. Pang på bara, inte så mycket dillande om personligt uttryck och flyttande av träd i bakgrunden. (Det här är förstås en mytologi, eftersom det alltid beskurits och pjattats ute i mörkrummen.)

Dagstidningarna säljer sanningen. Fotografer vill göra personliga bilder. Det hela kolliderar i Photoshop.

Vare därmed hur som helst.

I den andra världen, de delar av fotobranschen som inte försöker leva i något slags ekonomisk symbios med en föregivet sanningssägande dagspress, råder helt andra betingelser. Ingen skulle komma på tanken att såga en fotografs arbete i samband med en reklamkampanj, ett skivomslag eller en bioaffisch på grundval av att de är för Photoshoppade.

“Jaså, du har klonat bort ett felplacerat hårstrå på Pernille Holmboe? Fy på dig, fy!” Not.

Bara som en liten illustration av vad som kan ske i den här andra delen av fotobranschen kan det vara instruktivt att klicka in på Brian Dilgs sida med bilder före och efter Photoshop. Som den här eller den här. Som Dilg påpekar är det här något som verkar vara väldigt vanligt: “To the layman, it may be shocking that so much work goes into these images, even to the point of changing the clothes on the models, but I’m asked to do this all the time.”

[via Photostream.]

Andra bloggar på bloggar.se om: , , , , ,

Byta kopior

Published on May 19, 2008 in bildskapande. 0 Comments

Blake Andrews har satt upp ett system för utbyte av kopior. Verkar intressant! Ännu ett argument för att börja göra pappersbilder.

Förresten: nämnde jag att jag kanske har ett labb på gång? Har inte gjort pappersbilder sedan det tidiga 90-talet, och jag är hyfsat sugen på att komma igång med det igen. Jag var aldrig någon speciellt bra kopist - och mina tillkortakommanden i den branschen blev desto tydligare när jag såg en skicklig kopist, reklamfotografen Robert Lundgren, i arbete - men det känns mer och mer som om jag saknar det materiella, det taktila, i det sätt att arbeta jag kört med de senaste åren. Bilderna kommer till på ett halvanalogt vis: negativ svartvitfilm soppas i Rodinal eller Diafine, följt av scanning i en Minolta Scan Dual (mellanformat i en Epson flatbädd med diatillsats). Visst, man kunde skaffa en skrivare för utskrift, men jag är mer sugen på att pröva att åtminstone någon gång eliminera datorn helt istället.

Det är en lyx man kan unna sig som fotoamatör. Hade jag behövt fakturera min tid när jag gör bilder hade det förmodligen varit en annan sak.

Andra bloggar på bloggar.se om: , , , , ,

Hur gör man det där?

Published on March 21, 2008 in bildskapande. 0 Comments

Hur sjutton har du gjort det där? Vilka effekter har applicerats på bildfilen, är det en elaborerad HDR-teknik som ligger bakom?

Det är vad Andrew Hetherington fick höra av någon som sett en uppsättning bilder i ett reportage.

Svaret var negativ färgfilm, vanliga c-prints, en enda blixt rakt på, dagsljus, old school Hasselbladskamera, inget retuscharbete.

I en värld där nästan alla bilder i media är digitalfoton framstår silverbaserat foto som speciellt. Ibland lönar det sig att göra tvärtemot alla andra.

Andra bloggar på bloggar.se om: , , ,

Musikbilder

Published on March 5, 2008 in bildskapande. 0 Comments

Mina patetiska försök att ta musikrelaterade bilder - AKA jag har kul och festar och har med mig mina kameror - ser i dagsläget ut att fortsätta med Vive la Fête den 26 mars. Ett par bilder från förra rundan: Client på Debaser.

Andra bloggar på bloggar.se om: , , ,

Konstnärligt foto och alla de där andra fotografierna

Published on February 8, 2008 in bildskapande. 0 Comments

Blake Andrews har hittat ett gammalt foto och börjar fundera över relationen mellan ett konstnärligt användande av foto och ett där konstnärligheten kommer in i efterhand:

This particular photo seems to support that idea that the more “artful” a photographer attempts to be –the more referential and self-conscious– the more quickly it is forgotten, while photographers who record reality in less stylized documentary way eventually gain recognition. Some of the greatest photographers of all time –Watkins, Jackson, Atget, Disfarmer, etc– didn’t think of themselves as artists so much as documentary recorders. The recognition as art came later, as artlessness became arty.

In contrast, most of the photos I see in galleries today are done by people trying to make not necessarily photographs but art. Some of them are good, some of them are bad, but the motivation for nearly all is to make art. I suspect that motivation will prove hollow in say 21 years or so.

Läs resten av inlägget här.

Andra bloggar på bloggar.se om: , ,

Musikbilder - not

Published on January 14, 2008 in bildskapande. 0 Comments

claudia.jpg
Claudia Brücken, Inkonst/Electrixmas Malmö, vintern 2007

Sitter och tittar igenom mina musikbilder. De blir sällan bra, nästan inga konsertbilder har hamnat på 5063. (Och, det ska vi vara klara på, att hamna på 5063 är ingen vidare hård sållning - konsertbilderna är alltså inget vidare bra.)

Vilket jag först tycker är lite konstigt; alla de där fantastiska konserterna, med de karismatiska musikerna, borde ju gett upphov till riktigt spännande bilder. Men kanske är det så att jag upplever en kontrast mellan den känsla jag erfor på konserten och känslan inför bilden, den första är starkare än den andra. Bilden, för att få något slags allmängiltighet, bör kunna tilltala andra än de som gillar just det bandet.

Någonstans, jag minns inte var, läste jag att en fotograf menade att man vid redigering/bildurval borde akta sig för att förväxla känslan man kände när man tog bilden och känslan inför bilden. Många som betraktar bilden delar ju inte den första känslan. Det är möjligt att mitt missnöje med mina konsertbilder är ett exempel på detta.

En annan möjlighet är att konsertbilder är en ganska hopplös genre: musiker gör sig bäst på bild utanför scenen.

jonasalmquist.jpg
Jonas Almquist, Lund, Mejeriet, andra hälften av 1980-talet

Andra bloggar på bloggar.se om: , , , ,

På gränsen

Published on January 5, 2008 in bildskapande. 2 Comments

mannenmedrosen.jpg
Man med ros, Malmö 2007

Jag laddar oftast min film själv. Det är en vana jag skaffade mig som fattig student vid mitten av 1980-talet. Man köper filmen på 30-metersrullar och spolar sen upp den på laddbara kassetter. Det tar lite tid men är inte speciellt bökigt.

Av någon anledning har jag fortsatt med det här, även sedan jag slutade vara en fattig student; jag är inte speciellt snål av mig, men det är ändå ganska stor skillnad på priset. Egenrullad film kostar ungefär hälften av vanlig film.

Det finns bara en hake. Sluttampen på varje filmrulle är utsatt för ljus i samband med att man sätter i kassetten i dagsljusladdaren.

Det borde ju inte vara något problem: det är bara att spola upp en 37-38 bilder och sluta fotografera efter det att räkneverket på kameran hamnat på 36. Men så som jag ofta arbetar med kameran, stirrar jag inte ner på räkneverket titt som tätt, i varje fall inte när jag fotograferar gatufoto; det är något slags flöde man kommer in i, man ser motivet, PANG, dra fram filmen, nästa motiv, PANG, dra fram filmen, nästa motiv … Då händer det ganska ofta att sista rutan på filmen huggs itu, motivet blir stympat av belysningen från laddningen.

Bilden ovan har jag inte kommit mig för att lägga ut på 5063, den är ju ett tekniskt misslyckande - vid sidan av alla möjliga estetiska invändningar. Det är med nöd och näppe bildens motiv, den kostymklädde mannen med hatt som håller en enda ros i sin vänsterhand (vem är han på väg till?), undgår att hamna i den obönhörliga ljusfloden som ruta nummer 37 eller 38 alltid utsätts för på mina hemmaladdade rullar, den ljusflod som för alltid raderar ut alla möjligheter för att en bild skall skapas.

Har länge lekt med tanken att sammanställa en serie med enbart sådana motiv. Jag har i mina negativpärmar ganska många sådana ruta 37-38. Tillsammans skulle de kanske få betraktaren att fundera över vissa betingelser som gäller bildskapande.

Om inte annat skulle de visa på slumpens roll i det fotografiska hantverket.

(Göran Segeholm har varit inne på liknande tankar, fast då gällande de första slumpskotten, de som man skuter av för att komma till ruta 1.)

Andra bloggar på bloggar.se om:

Sound and vision

Published on December 30, 2007 in bildskapande. 0 Comments

Sitter och gör bilder. En hög härligt korniga 28-megsscanns i Photoshop och Low i iTunes.

Robban - har de internet i himlen hoppas jag du följer den här bloggen, du kan väl lägga en kommentar? - hade alltid sin rullbandspelare snurrande när han gjorde bilder.

Det är något med musik och bildmeckande.

Andra bloggar på bloggar.se om: ,

Bildval

Published on November 6, 2007 in bildskapande. 2 Comments

Har blivit ombedd att välja ut 5-8 bilder bland dessa. Hmmhh, svårt. Borde nästan be någon annan göra det. T., kanske? Hon har ju läst konstvetenskap.

Foto på film

Published on September 1, 2007 in bildskapande. 0 Comments

Kombinationen Christopher Doyle - Wong Kar Wai har jag skrivit om tidigare. I morgon kan man, i den retrospektiv som kommit till tack vare Triangelfilms konkurs (vars yttersta orsaker man kan fundera över, givet de stödmiljoner filmindustrin får varje år), se 2046 på Kino.

Andra bloggar på bloggar.se om: ,

Känslan

Published on August 29, 2007 in bildskapande. 0 Comments

Förra veckan länkade jag, i likhet med flera andra bloggare som skriver om foto, till en artikel om Garry Winogrands undervisning på University of Texas. En av de som kommenterat Garzas artikel om Winogrand, Colin Jago, fastnade för Winogrands påpekande att en del fotografier blir dåliga därför att fotografen blandar ihop känslan de hade vid fotograferingstillfället med känslan inför bilden som sådan.

Förmodligen ligger det en del i det. Det kanske är förklaringen till varför mina bilder från Ladytronkonserten i våras blev så trista.

Andra bloggar på bloggar.se om:

Redigering

Published on May 11, 2007 in bildskapande. 1 Comment

Borta på Adams blogg har vi utbytt några idéer om redigering.

Jag är ju fotoamatör och ägnar mig åt att fotografera på min fritid. Därför saknar jag erfarenhet av vad kunder, tidningsredaktörer, fotografkollegor tycker om, vad de brukar vilja ha, vilka bilder som säljer, så jag får ingen feedback därifrån. Inte heller har jag gått fotoskola och lärt mig att redigera.

Hur redigerar man? Tips på litteratur eller annat i ämnet tas gärna emot.

Update 15 maj: Adam skriver ett intressant svar.

Malmö

Published on May 8, 2007 in bildskapande. 0 Comments

Hade en bra dag på gatorna i Malmö idag; massor av snapshots och gatuporträtt, brände nästan två rullar. Det är nånting med gatufoto och dagsform. Själv gillar jag kombinationen regn och gatufoto. Plus att det inte är min hemstads gator. Ibland räcker det att åka från Lund till Malmö.

Om bilderna är bra visar sig senare. Jag ligger - förstås - efter med framkallning och scanning; kanske dyker någon av dagens bilder upp på 5063. Men det var en härlig dag, alldeles oavsett.

Gled förresten förbi Malmö Konsthall som var stängd men bokhandeln var öppen; bra fotoavdelning, sortimentet var helt OK.

Vet inte varför jag skriver det här, men det här är ju en blogg: allt är tillåtet.

Andra bloggar på bloggar.se om:

Footage

Published on April 23, 2007 in bildskapande and fotobloggar. 1 Comment

Någonstans sitter någon och producerar bilder, fragment ur en berättelse, som sedan läggs ut på nätet; där tas de emot av en löst sammansatt nätsubkultur som diskuterar, analyserar, konstruerar. Bildernas relation till verkligheten är osäker: den berättelse som berättas i bilderna är oklar, det råder till och med delade meningar om i vilken ordning fragmenten skall sättas samman. Några fans av “the footage”, komplettisterna, menar att fragmenten som släpps ut på nätet är klipp från en redan färdig film; filmens skapare väljer sedan att släppa ut den i små fragment i icke-linjär ordning. Den andra skolbildningen, progressivisterna, menar istället att fragmenten släpps ut i den takt de produceras av den mystiske och okände producenten någonstans: det finns ingen färdig film, bara fragment.

Ni som har läst Pattern Recognition känner igen er. William Gibson - som är i högform, det här är nog hans bästa bok - har i idén med “the footage” skapat något som jag ibland tänker på när det gäller de bästa fotobloggarna. Det finns ett fåtal fotobloggar som jag följt i flera år. Med varierande frekvens publiceras bilder tagna av fotografer som jag vet väldigt lite om;sammantaget, efter flera år, känns det som om man bygger samman ett slags berättelse kring de här bilderna.

Fotobloggar är ett format med potential; precis som i en större fotobok kan här finnas hundratals bilder, men de läggs ut en och en under lång tid, till skillnad från att, som i en bok, redigeras när väl alla bilderna är tagna. Bara genom sin brutala styrka - volymen på berättandet - kan fotobloggar möjliggöra berättandet av historier som inte någon bildtidskrift i världen (som om det ens fanns några kvar) kan erbjuda.

Här är tre fotobloggar jag följt länge, två av dem är baserade i St Petersburg, den tredje i Japan (ingen av dem har förresten uppdaterats på ganska länge, vilket känns lite frustrerande). De bloggar som är de bästa för mig har transcenderat det stadium där jag tycker de flesta fotobloggar befinner sig, de där som känns lika oengagerande att titta på som att tjuvkika i någons iPhotomapp. Jag har pusslat ihop något slags berättelse av de bokstavligen talat hundratals bilder jag sett på de här bloggarna; det är, förstås, inte några berättelser som jag tror är dokumentationer av de här människornas liv, men det är i någon mening berättelser som jag tror att de tre fotograferna har velat berätta om livet:

radio.uruguay
Shadowtones
Yamasakiko-ji

Intressant nog är fotobloggar ett format som växt fram bland “amatörer”, det är aldrig man hör en professionell fotograf säga “jag ska i mitt nästa projekt dokumentera ett gäng klottrare/livet på ett fängelse/regnskogen i Borneo/folkdansare i Dalarna/eller nåt, vilket jag gör i en fotoblogg”, utan det är böcker, utställningar och tidskriftsreportage som är de vanliga formerna. Och det kanske inte är så konstigt; pengaflödet är oftast relaterat till böcker och sånt. Men i de fall fotografen får ett anslag från någon finansiär för att göra projektet så att man inte behöver dra in pengar på försäljning av fysiska objekt som böcker eller fotokopior, kanske en fotoblogg kan bli ett format som vinner användning någon gång?

Andra bloggar på bloggar.se om: ,

Inspiration

Published on April 11, 2007 in bildskapande. 2 Comments

En bieffekt av fotointresset är att det förändrar ens sätt att se på film. Jag kommer ofta på mig själv med att sitta och tänka på bländaröppningar, bildvinklar och bokeh när jag ser på DVD eller går på bio.

Ta till exempel Wong Kar Wais filmer “2046″ och “In the Mood for Love”. Förutom kewla kläder, bra skådespelare och allmän estetisk njutning, bjuder de på ett mycket vacket foto: precis det där korta skärpedjupet som är så tilltalande; en fin färgskala; snygga bildvinklar, även i trånga miljöer; gaturomantik (tänk Dieter Meier när han är som mest romantisk).

Det är alltså dags att även börja välja filmer efter fotograf, inte bara efter regissör och skådespelare. Christopher Doyle heter fotografen bakom “2046″ och “In the Mood for Love”. Ska kanske försöka se någon av de andra filmerna han arbetat med.

Andra bloggar på bloggar.se om: ,

Prylar och kreativitet

Published on March 27, 2007 in bildskapande. 0 Comments

Adam Haglund har börjat lusta efter en mätsökarkamera av fabrikatet Leica. Ett stycke reflexiv självrannsakan får honom att sluta sig till att trängtan hänger samman med själva fotograferandet, en tillfällig svacka i kreativiteten som “får en att tro att det är prylarna (eller godiset!) det hänger på.”

Kanske har fotografer ett kluvet förhållande till prylarna vi omger oss med. Själva bildskapandet är en kedja med många komponenter av såväl teknisk som mänsklig/konstnärlig art. Man kommer inte ifrån att fotograferandet är ett handhavande av en teknik, oavsett om man kör med en bälgkamera inköpt på loppis för 25 kr eller en Canon 5D; denna teknik måste man bemästra i någon mening, annars blir det ingen bild.

Samtidigt får det tekniska inte bli ett självändamål, då blir det ju liksom inget fotograferande värt namnet. Det gäller alltså att greppa både det tekniska och bildskapandet - det som handlar om syn och om att skapa bilder med tillräckligt mycket tolkningsutrymme och mystik för att det skall hända något med betraktaren, för att det inte bara skall vara en “avbildning”. Christer Strömholm skriver någonstans om den här dubbelheten, om att man måste ha råkoll på tekniken, den ska sitta i ryggmärgen men att den bara är ett medel, inte ett mål i sig. Därför förstår jag Adams rädsla för att hans trängtan efter en ny kamera är ett symptom på bristande kreativitet.

Kanske behöver man ibland kika i något i stil med Oblique Strategies (eller kolla här om du inte kör 10.4 eller senare), försöka bryta med invanda mönster, tvinga sig in på nya banor genom att göra något radikalt annorlunda, fånga upp någon möjlighet man inte tidigare prövat sig på.

Jag är ju ingen “riktig” fotograf, så det är liksom inte på riktigt för mig, men jag funderar ändå ibland på vad jag kan göra för att förändra/förbättra mitt amatörmässiga fotograferande. Ibland går tankarna åt införskaffandet av nya hårdvara (till skillnad från Adam har jag redan en M-Leica, så det är inget alternativ - jo, vänta, skulle jag inte bli så osannolikt mycket bättre fotograf om jag bytte ut min Summicron mot en Summilux eller den där nya 50/1.5 Sonnar som ser så sexig ut :), men vad mer kan man göra, göra något annorlunda än det jag brukar göra, fokusera på något motivmässigt eller skaffa en teknisk begränsning, eller ta bort en begränsning.

Typ köra tre rullar Kodachrome 64 (den kommer väl ändå dö snart) där varje bild måste vara ett porträtt taget på full bländaröppning. Se vad som kommer ut ur det.

Vi får se.

Andra bloggar på bloggar.se om: , , , , ,