Archive for the 'bildskapande' Category

Prylar och kreativitet

Adam Haglund har börjat lusta efter en mätsökarkamera av fabrikatet Leica. Ett stycke reflexiv självrannsakan får honom att sluta sig till att trängtan hänger samman med själva fotograferandet, en tillfällig svacka i kreativiteten som “får en att tro att det är prylarna (eller godiset!) det hänger på.”

Kanske har fotografer ett kluvet förhållande till prylarna vi omger oss med. Själva bildskapandet är en kedja med många komponenter av såväl teknisk som mänsklig/konstnärlig art. Man kommer inte ifrån att fotograferandet är ett handhavande av en teknik, oavsett om man kör med en bälgkamera inköpt på loppis för 25 kr eller en Canon 5D; denna teknik måste man bemästra i någon mening, annars blir det ingen bild.

Samtidigt får det tekniska inte bli ett självändamål, då blir det ju liksom inget fotograferande värt namnet. Det gäller alltså att greppa både det tekniska och bildskapandet - det som handlar om syn och om att skapa bilder med tillräckligt mycket tolkningsutrymme och mystik för att det skall hända något med betraktaren, för att det inte bara skall vara en “avbildning”. Christer Strömholm skriver någonstans om den här dubbelheten, om att man måste ha råkoll på tekniken, den ska sitta i ryggmärgen men att den bara är ett medel, inte ett mål i sig. Därför förstår jag Adams rädsla för att hans trängtan efter en ny kamera är ett symptom på bristande kreativitet.

Kanske behöver man ibland kika i något i stil med Oblique Strategies (eller kolla här om du inte kör 10.4 eller senare), försöka bryta med invanda mönster, tvinga sig in på nya banor genom att göra något radikalt annorlunda, fånga upp någon möjlighet man inte tidigare prövat sig på.

Jag är ju ingen “riktig” fotograf, så det är liksom inte på riktigt för mig, men jag funderar ändå ibland på vad jag kan göra för att förändra/förbättra mitt amatörmässiga fotograferande. Ibland går tankarna åt införskaffandet av nya hårdvara (till skillnad från Adam har jag redan en M-Leica, så det är inget alternativ - jo, vänta, skulle jag inte bli så osannolikt mycket bättre fotograf om jag bytte ut min Summicron mot en Summilux eller den där nya 50/1.5 Sonnar som ser så sexig ut :), men vad mer kan man göra, göra något annorlunda än det jag brukar göra, fokusera på något motivmässigt eller skaffa en teknisk begränsning, eller ta bort en begränsning.

Typ köra tre rullar Kodachrome 64 (den kommer väl ändå dö snart) där varje bild måste vara ett porträtt taget på full bländaröppning. Se vad som kommer ut ur det.

Vi får se.

Andra bloggar på bloggar.se om: , , , , ,

Alternativ till Photoshop

Jag jobbar halvdigitalt mestadels av tiden: svartvit film (Tri-X, Efke KB 100) framkallas i Rodinal, scannas i Minolta Scan Dual IV med Vuescan, kontrasten fixas till (levels, curves) och sen är bilden klar; resize (och ibland unsharp mask-filter) om den ska upp på 5063. Det är operationer som man kan göra i flera bildbehandlingsprogram.

Men nånstans har jag känslan av att program som Photoshop, GIMP, Elements mfl saknar något om man kommer till det här från fotohållet. Nu visar det sig att Daniel Ridings haft goda erfarenheter av ett program som verkar mer fotoinriktat: Lightzone.

LightZone incorporates and updates for the digital era many of the same ideas and techniques used by professional photographers working in film-based darkrooms, including the photographic Zone System pioneered by Ansel Adams.
[…]
LightZone allows you to work at a higher level, focusing on creativity rather than on remembering the ‘right’ settings for pixel masks, curves and histograms. Our approach to photo editing allows you to see your changes at every step, so you’ll never need to ‘undo’ the last 10 minutes of your work. Feel free to forget about thick software manuals, monthly magazine articles or select web sites needed to teach you how to use software; you won’t need any of this with LightZone.

Inte för att jag är någon zonsystemsanhängare - herregud, jag kör en mer quick-and-dirty grynig småbildskameragrej oftast - men det verkar intressant, kanske värt att prova? Och det där med användargränssnittet verkar lovande.

Andra bloggar på bloggar.se om: , , ,

Passion för fotografi

Martin Parr har rest runt i Sydamerika där han ser en engagerad fotografi:

What is so compelling about these territories is that there appears to be a passion for photography that we have lost in the more developed West.

Photography in less developed territories has a drive that is both refreshing and re-assuring. Sometimes I think our loss of innocence, and how commoditised photography has become, is as much a hindrance as an advantage

Läs hela inlägget på Magnumbloggen här.

Ett svepande omdöme, men det kanske ligger något i det?

Andra bloggar på bloggar.se om: ,

Svartvitt är det nya svarta?

Den svartvita analoga foto som jag växte upp med och som jag fortfarande ser som en central del av fotokonsten är inte alltid det man ser på fotoutställningar. Vilken framtid har svartvit analog foto? Ibland kan man tro att konstfoto enbart handlar om färgkopior, kvadratmeterstora C-prints med en kyligt opersonlig ton- och färgskala.

Det här är något som jag tänker på ibland men som jag inte riktigt kan formulera eller sätta in i en historisk utveckling. Tur då att det finns andra som gör det och gör det så bra, som Charlotte Cotton som i The New Color: The Return of Black-and-White funderar över sådana här saker. Här är några klipp ur Cottons essä (som jag hittade via Jörg Colberg:

it was obvious that photography was undergoing a physical face-lift to meet the demands of sitting alongside painting and sculpture in vast art centers and at international fairs; the predominance of big digital C-prints, laminated behind plexi, in small editions, was establishing itself. The hyperbolic, carefully controlled, museum- and gallery-specific versions of photography, in which every prop and gesture can be attributed to the artist’s direction, have been the most pronounced arrivals in the art world. If you are, like me, schooled in the magic of photography’s willful embrace of luck, mistakes, and happenstance, you view the art world’s partial endorsement of this bastard form with some suspicion. I don’t mean to deride the awe-inspiring creativity of a handful of artists who showed us that photography was a supremely capable and elastic art medium and were honored with monolithic, monographic exhibitions. I mean to indicate that their ascendance into the center of art practice does not necessarily herald the acceptance or understanding of photography’s broad creative terrain as a whole.
[…]
The last generation of practitioners and thinkers who were seduced by photography via the clearly authored monochrome work of, say, Diane Arbus, Garry Winogrand, or Lee Friedlander, were mainly born in the 1950s. Many of my students and the younger artists I have conversed with in the past decade made a very select edit from the medium’s history to fuel their own creativity - a history that tends to privilege Cindy Sherman and the godfathers of color-photography-as-art,
[…]
I am sure I’m not alone in beginning to think that the more complex, messy, unfashionable, and broad territory of black-and-white photography is where we are going to find some of the grist to the mill in photography’s substantive and longer-term positioning within art. Established, darkroom-trial-and-error-loving photographers are stockpiling their preferred papers and film, and younger practitioners are beginning the experimentation of finding digital alternatives, replete with all the inherent irony of converting chromatic digital to monochrome. In and of itself, this kind of contradictory momentum will create important discourse, while also continuing to link the various value systems for photography (including amateur and professional practice) with artists’ critique.

Hennes essä ger intressanta referenspunkter när man fortsätter tänka på framtiden för svartvit foto. Cotton slutar i ett slags optimism när det gäller svartvit konstfoto, och det kanske inte är helt åt skogen. Fotobranschen har ett slags inbyggt allt-nytt-är-mycket-bättre-än-det-som-fanns-innan - tänkande, en evolutionär ideologi: småbildsfilm skulle en gång i tiden göra mellan- och storformaten obsoleta, färgfilm sopa golven med svartvit och nu, förstås, digitalt sopa banan med silverbaserad foto. Många faller in i detta mönster.

Samtidigt finns det fotografer som hämtar inspiration och kraft i mer eller mindre föråldrade teknologier. Ta Irving Penn och hans häftiga kopior i platina och palladium-teknikerna, förfaranden som ersatts flera gånger om av den fotoindustriella världsandens ångvält; Penn återvände, plockade upp ur historien och skapade stor konst. Andra fotografer kommer göra detsamma.

Andra bloggar på bloggar.se om: , , , , ,