Fotografiskt

Marie Lundquist recenserar Robert Capas självbiografiska text Krigsfotografen i dagens SvD.

‘A Room With A View : First Edition 12 January 2004 / 23 August 2007′ features 88 rooms and their views, is 7×7 inches, 178 pages, soft cover and is available for purchase from today. It means more then anything to me to actually have my own book. Yes it is not printed on the finest paper stock and backed by some fancy publishing company but fuck it I like it and I would even buy a copy.

Andrew Hetherington, en yrkesfotograf som till vardags arbetar med olika slags kommersiella fotouppdrag, tycker att det är viktigt att driva egna projekt för att utvecklas. Resultatet blev A room with a view, självpublicerad på blurb.

Världen är full av fotointresserade, och print-on-demandtekniken kommer leda till att allt fler gör egna fotoböcker. Visst, 80 92 % av allt är skräp och den regeln kommer även gälla här (precis som när det gäller fotobloggar eller flickr-konton). Men det roliga här är väl ändå att det blir böcker, materiella objekt, av de bilder som vi annars i allt större utsträckning konsumerar på skärm.

Som till exempel Solo Photo Book of the Month, ett projekt som vill samla fotoentusiaster som gör sina egna fotoböcker, analogt med mer väletablerade nätfenomen som National Novel Writing Month.

Jag kommer inte göra min egen fotobok, inte än; en anledning är att jag mest fotograferar i svartvitt och det finns en del rapporter om att den teknik som blurb och liknande print-on-demand-leverantörer använder inte riktigt tycks fungera med svartvitt. (Och jag deltar inte i Solo Photo Book of the Month, bland annat för att man måste exponera de minst 35 bilderna under en månads tid - jag jobbar inte så, bilder exponeras, blir ibland liggande flera månader innan de framkallas.)

Men lite kul är det.

Det hör inte till vanligheterna med välskrivna böcker om foto på svenska. Marie Lundquists Drömmen om verkligheten: fotografiska reflektioner publicerades nyligen. Carl-Johan Malmberg recenserar positivt i dagens SvD. Ser verkligen fram emot att läsa boken!

Update 15 mars: här är min recension.

Andrew Hetherington har lagt ut sin lista över årets fotoböcker. Av de böcker han listar har jag bara läst och skaffat Simon Roberts Motherland (som jag är sådär förtjust i; inte en jätteupplevelse, men ganska bra).

Jämför Martin Parrs lista, som jag nämnt tidigare.

Fick just den nyligen beställda boken Dom kallar oss bilbyggare: En berättelse om arbete och arbetare vid Volvo Torslandaverken i Göteborg (Helsingborg, 1978). En snabb reflektion efter några genombläddringar (jag återkommer gärna till Jens S. Jensen): jag gillar den.

Jens S. Jensen drivs av ett patos, vilket jag gillar; hans bilder inne från Volvofabriken är bra, och på ett bra sätt fångar han upp människors liv utanför Torslandaverken. Det är ett slags dokumentation av en tid och en miljö - industriarbetet i större svenska tillverkningsindustrier c. 1975 - som är viktig. Det är politiskt utan att bli alltför för plakatpolitiskt.

Mer allmänt kan sägas att jag gillar projektidén: försöket att med dokumentärfoto och text (Jensen skriver mycket, för att vara fotograf) fånga inte bara en arbetsplats utan även en bransch, ett yrke.

Det borde finnas fler projekt. På rak arm kan jag bara komma på någon eller några och den bok jag sträcker mig efter i bokhyllan för att jämföra med är min gamle vän Robbans bok; Robert Lundgren tog bilderna till en dokumentation av svenska konstnärer, Konstnärer i arbete (Göteborg, 1981), där Håkan Wettre skrev texten och Tommy Wiberg formgav. Robbans bilder visar verkligen konstnärer i arbete, deras ateljémiljöer, deras hemmiljöer. När jag lärde känna Robban i mitten av 1980-talet stod han och fotograferade reklamfoto med en tung Mamiya 67 i sin ateljé i Anderstorp - ni vet, ett sådant där oglamoröst reklamfoto till företags produktinformationsbroschyrer -, men här var det som om han släppts ut på dokumentärt småbildsgrönbete. Och resultatet blev jättebra.

Fler borde göra som Jens S. Jensen och Robban, fler borde göra yrkes- eller branschdokumentationer. Svenska bensinmacksanställda (på storformatsfilm), eller På kunskapsfabrikens golv: svenska högskoleadjunkter och deras vardag, eller Mäklare: en dokumentation (korniga Canon Dial-bilder) eller Det mediala systemets utposter: gratistidningsutdelarnas vardag eller Globala kläder: här och där med H&M och så vidare.

Photobook Guide bloggar Martin Parrs favoritböcker 2007.

Årets första bokköp visade sig vara ett lyckokast: Anne-Celine Jaeger, Image makers, image takers (London: Thames & Hudson, 2007) är en bok om fotografer och andra inom bildbranschen. Ett antal fotografer har intervjuats. De är verksamma inom områdena konstfoto, dokumentärfoto, mode och reklam samt porträtt. Dessutom har ett antal curators, gallerister, bildredaktörer, förläggare och bildbyråpersoner intervjuats.

Varje fotograf svarar på ett antal till synes enkla frågor om inspirationskällor, teknik och utrustningsval, hur man interagerar med motiv, fotobranschens villkor med mera. Bilder ur fotografens produktion visas.

Urvalet är brett - jag gillar hur man inte låst sig fast vid vad som kanske i vissa kretsar anses vara “finare” domäner som dokumentärfoto eller konstfoto utan även har med modefoto och reklam och kändisporträttörer - och de som är med är stora var och en inom sitt område: Ellen von Unwerth, Mary Ellen Mark, Sebastião Salgado, Anton Corbijn, Rankin, Martin Parr, Stephen Shore, David LaChapelle, Boris Mikhailov och så vidare. Men det här är inte enbart något panteon av etablerade storfräsare, utan man har även tagit med en sektion med lite yngre fotografer, bland andra Naomi Harris.

Bra läsning, inspirerande - rekommenderas!

Alec Soth, som förekommer i bokens avdelning med yngre fotografer, bloggade om boken tidigare, men det hade jag missat utan snubblade över boken på Gleerups fotoavdelning, som har en bra inköpare på fotoområdet.

Chris Steele-Perkins skriver lite om hur han jobbar med presentation - boklayout och utställningsdesign - av ett dokumentärt projekt som nyligen publicerades, Northern Exposures.

Apropå Steele-Perkins: gelatinsilverkopior från hans klassiker The Teds kostar inte mer än 500-700 pund. Inte så farligt, faktiskt. Här eller här, tex. Tacksamma motiv, eller hur? Fredrik Strage skulle haft någon som Steele-Perkins med sig när han gjorde Mikrofonkåt och Fans …

Ett aktuellt boksläpp från Taschen som ser intressant ut: Berlin.

Läser Steve Edwards, Fotografi: en introduktion. En av de grejer Edwards kritiserar Szarkowski för är att han i The Photographer’s Eye har ett så snävt urval av fotogenrer. Bra kritik!

Samma sak kan sägas om Stephen Shores bok The Nature of Photographs, som jag var ganska positivt inställd till när jag precis hade läst den, även om jag såg brister. När tiden går känner jag mig lite mer kluven inför den lite pretentiösa och samtidigt på något vis uppgivna känslan i den. Det är något som saknas i den, jag vet inte vad, men det känns syrefattigt.

Men det kanske är vad fotografiet är eller har blivit, i vår tid? Trött på visuell akrobatik och “coola bilder”, har fotot - kanske för att passa in i något slags konstkontext - tagit ett eller ett par steg tillbaka, blivit något som i sina bästa stunder är något subtilt, i sina sämsta stunder bara tråkigt och energilöst. (Vilken gnällspik jag är på väg att bli!)

Därmed inte sagt att det är allt som finns därute, men vi har fått ett gäng bildväljare som skapar något slags stil som är syrefattigt. Titta på Shores egna, lite trista färgbilder i The Nature of Photographs, bara som ett exempel.

Inte vet jag vad Shore vill ha sagt med sin bok, men just nu hittade jag en intervju med honom som jag kanske laddar ner till min iPod någon dag, kanske får man då svar, har inte lyssnat till den än (mp3).

[via Sonic blog.]