Fotografiskt

För en tid sedan snubblade jag över Retro, en fotobok av Micke Berg, på ett galleri. En snabb genombläddring av boken, som är ett slags retrospektiv av vad Berg gjort fram till och med slutet av 1990-talet, såg intressant ut. Den var inte till salu och den gick inte att uppbringa i bokhandeln. Synd. Fick dock chansen att köpa ett exemplar av fotografen själv. Det var ett bra köp.

Micke Berg har jag aldrig träffat, men det känns som om han kunde klivit rakt ut ur persongalleriet i Gentlemen. Liknelsen kanske inte är helt gripen ur luften. Östergren, född 1955, skriver om Mullvaden, om vänsterns olika (irr)färder, om sökandet efter alternativa livsstilar; allt saker som Berg, född 1949, har fångat på sina bilder. Varhelst det hände nåt, tycks han ha varit där med sin 35 mm kamera och sin blick för människor och det liv människor lever: de alternativa zonerna Christiania och Skogsnäs, Gärdesfesten och Roskildefestivalen, ockupationen av kvarteret Mullvaden; Marika Lagercrantz med gitarr i spetsen för Jordcirkus, en annan gitarr på en annan bild hanteras av Thåström i Rågsved.

Men Östergren tecknade ju även andra bilder av världen, och det var därför jag läste sönder det där exemplaret av Gentlemen jag införskaffade på Domus i Värnamo sommaren 1984: han är ju även ärkeromantikern, kvinnornas man, den stilmedvetne, den som sökt något bortom den svenska vänsterns trista renhetsiver, resenären, europén, globetrottern. Framför allt förkroppsligat i Henry Morgan och hans Maud.

Något av det här finns även hos Berg. Här ser vi Tom Waits 1977 - en ung, ännu oförstörd man precis innan han centrifugerats av livet - med sina filterlösa Camel vid något krogbord, det ser ut som om kvinnan i hans liv just lämnat stället och tagit med sig alla hans drömmar. Där finns bilder från Berlin - typisk Östergrenområde, tänk på Denise Grünsteins snygga porträtt av en ung Klas Östergren i Berlin, sent 1970-tal -, från Baskien, från Grekland. Och här finns en historia som kunde varit signerad Henry Morgan, en historia om när Berg är i Paris 1973 och raggar upp någon fotomodell i boulevardvimlet: de lever livets glada dagar, högt över alla Micke Bergs tillgångar; han har fått henne att tro att han är modefotograf från München. “Vi åkte dit i hennes gröna Alfa Romeo. Om gudar kan köra bil så var hon en.”

Några bilder känns tidlösa. “Old town, Delhi, Indien, 1974″ (sidan 13), till exempel. Den kunde lika gärna vara tagen av någon fotointresserad kolonialtjänsteman på 1890-talet. Eller “Gärdesfest, 1973″ (sidan 21). Den glada flickan på gräset, med de ulliga cumulusmolnen mot den rödfiltrerade mörka himlen kunde lika gärna komma från något slags livsstilsreportage eller - hemska tanke, tycker säkert fotografen själv - modern reklam för låt oss säga Arla.

Det tidiga 1990-talets bilder andas hårdhet, kyla; det är som om Gordon Gecko gått rakt genom stan; tänk på “Folkungagatan, Stockholm, 1993″ med mannen i Jaguar, en av Micke Bergs allra bästa bilder och den jag hade köpt som fiberpapperskopia om jag hade haft råd. Eller “Slussen, Stockholm, 1993″, med paret i den lyxiga båten, de som glider genom livet.

Mycket mer kan sägas om Retro - om det harmoniska porträttet av Christer Strömholm och de fina texterna av bland andra Håkan Lahger, om det tidiga 1980-talets fotokultur (ETC, Camera Obscura, Östergrens fotorecensioner), om Sydafrika och Nordirland - men jag slutar med en rekommendation: köp! Fotografen har fortfarande exemplar till försäljning.

There is a point when the instinct to make good photographs takes over and the real facts are slightly distorted. Remember, the photographer is dictating what will be recorded and afterwards, through editing, what will be seen and captioned. So your potential information and visual reference points are at their discretion. And often their discretion is determined by their desire to be a great photographer and succeed. If an editor has the final say on which photographs are used, they as well are looking for the most dynamic images that fit their understanding of the piece and excite the readership into buying the product in which it’s featured.

Mr Whiskets för ett intressant resonemang kring fotojournalistiken och sanningen, bland annat med utgångspunkt i Mary Panzer och Christian Caujolle, Things as They Are: Photojournalism in Context Since 1955, som är nyutkommen i paperback på Aperture.

Photostream tipsade häromdan om 5b4: Photography and books och det bör man ju föra vidare.

Fotoböcker är en viktig del av fotokulturen och 5b4 är en personligt hållen och välskriven analys av såväl nya utgåvor som klassiker. Rekommenderas!

In a minute, I’ll put down the guitar and pick up a camera. Sting and Stewart are already out there somewhere. I can hear Stewart whacking away at his banjo.My cameras are in that black bag down there…two Nikon FEs and three lenses with 20 rolls of Tri-X. Music - photography? The path through the centre of this experience? Another way of dreaming through the electric bubble of fame - the moth’s wing that flames out leaving only the trace of notes, chords, rhythms. Paint with light - trap it in a cluster of silver halide and put it away in a drawer. I stick the end of my guitar out above the crowd and shoot.

Taschen publicerar I’ll Be Watching You: Inside The Police, 1980-83 med bilder tagna av bandets gitarrist Andy Summers. Begränsad utgåva (1500 exemplar), autograf, that kind of thing. Litet utdrag här. Boken släpps i juni.

Moderna samhällen genomsyras av fotografier. De finns överallt och har många användningsområden — vetenskap och medicin, dokumentation av vardagsliv och familj, tidningsillustration och nyhetsförmedling, reklam och propaganda, pornografi samt fotografisk konst för att nämna några.

I den här boken undersöker Steve Edwards fotografin i dessa olika tillämpningar och med talrika exempel från fotohistorien, som även återges i bild, beskriver han fotografins speciella egenskaper och hur dessa berör oss.

Steve Edwards, Fotografi - en introduktion kanske blir mitt nästa inköp. Förlag: Raster, förord: Peder Alton.

Blogginlägg som diskuterar den engelska utgåvan finns bland annat på (Notes on) Politics, Theory & Photography. Här finns författarens hemsida.

Fast orkar jag en tredje bok på raken om foto som helhet? Efter Shore och Szarkowski är jag mer sugen på att köpa en monografi: en fotograf, ett projekt. Simon Roberts Motherland ligger nära till hands.

Kyle Cassidy, Armed America: Portraits of Gun Owners in their Homes publiceras i juli. Ibland säger stillbilder och intervjuer mer än statistik. Bilder från boken finns här.

[via placeboKatz.]

Så har då nyutgåvan av John Szarkowski, The Photographer’s Eye, kommit till världen (och till Gleerups, som har en snabb inköpare på fotoavdelningen; den går fortfarande inte att köpa på Adlibris). Än så länge har jag bara hunnit med en genomläsning, men några korta intryck kan man ju alltid fyra av.

Precis som Stephen Shore, The Nature of Photographs: A Primer, har vi här att göra med en bok som vill diskutera vad fotografiet är. Den gör det i bild, inte i ord; att läsa sig igenom texten i Szarkowskis bok går snabbt, det är bilderna som är huvudsaken. Upplägget liknar Shores: Szarkowski diskuterar några grundläggande egenskaper som han menar utmärker fotografiet: fotots relation till “verkligheten”; betydelsen av detaljer; bildens ramar; tid; synvinkel.

Men det är alltså bilderna som är poängen med boken. I text lägger Szarkowski upp några av de teman han vill ta upp, sedan är det som om själva argumentet skall visa sig själv med hjälp av bilderna. Bokens många bilder är ett välbalanserat urval. Han är helt modern och säkerligen lite avantgardistisk för sin tid, det finns flera bilder tagna alldeles innan boken kom ut av fotografer som då ännu inte kanoniserats som Garry Winogrand och Lee Friedlander. Det finns inga bilder av Ansel Adams (vilket är bra, Adams är en av de mest överskattade amerikanska fotograferna).

Szarkowskis bok publicerades första gången 1966 och tillkom som en del av en stor utställning på The Museum of Modern Art 1964. Inga bilder har tillkommit sedan dess. Man kan därför undra lite över vilken poängen är med den idag, men den fyller väl sin plats i den fotointresserades bokhylla. Det är med nödvändighet en bok som får allt mer av en fotohistorisk betydelse, men en del av de bildmässiga elementen Szarkowski diskuterar gäller fortfarande.

Den kompletterar Shores bok: köp därför bägge två!

Stephen Shores bok The Nature of Photographs är bra (jag har skrivit mer om här), men den saknar grejer.

Han har ju en ganska restriktiv hållning i sitt ämnesval; han har valt bort det han kallar “photographic content”, för att istället koncentrera sig på att beskriva de “physical and formal attributes of a photographic print that form the tools a photographer uses to define and interpret that content” (s 12).

Det finns något befriande över den minimalistiska hållningen hos Stephen Shore; det är lite sushi och nordisk sparsmakad heminredning över det han skriver. Men det leder till vad jag menar är luckor och rentav inkonsekvenser.

En rör hans behandling av tid. “Two factors affect time in a photograph: the duration of the exposure and the staticness of the final image.” (sid 72). På de efterföljande sidorna diskuterar han sedan skillnader i exponeringstid, men den andra tidsfaktorn lämnar han okommenterad i ord, den representeras istället av några bilder på sidorna 79-81. Men dessa förblir alltså stumma, jag menar att han kunde gjort en lite större grej av det faktum att bilden är (någorlunda) statisk när den väl exponerats, en tidkapseleffekt som påverkar hur vi läser bilder.

Två kommentatorer som gör en större grej av det här är Fran Lebowitz och Jeffrey Fraenkel i några introducerande texter till The Man in the Crowd: The Uneasy Streets of Garry Winogrand (San Francisco, 1999). De pekar på hur Winogrands bilder visar subtila förändringar över tid, förändringar i hur vi (eller i varje fall invånarna i New York) beter oss, förändringar i de liv vi lever, vad en stad är, hur vi intar stadsrummet. De har sett Winogrands bilder transformeras, från Konst till att vara något annat (också - de är fortfarande Konst), till att handla om förändringar; de blir därmed material för kulturhistoria, för en gatans antropologi.

Det här är effekter av den “staticness of the final image” som alltså lämnas mer eller mindre okommenterad hos Shore, trots att den är en central del av det som gör fotografier intressanta.

Bilden ovan tog jag 1989 (om jag minns rätt) utanför en konsertlokal i södra Småland, tror det var Ljungby, timmarna innan Cat Rapes Dog gick på scen för att genomföra vad som bör ha varit en av deras första spelningar.

Har precis läst igenom det senaste bokköpet: The Nature of Photographs: A Primer av Stephen Shore (London: Phaidon, 2007). Det är en utvidgad och reviderad andra upplaga av en bok som publicerades första gången 1998.

Shores bok är förrädiskt enkel; lite text, många bilder. Det är en kortfattad dissektion av vad ett fotografi är, hur vi skapar och ser på fotografier. Shore diskuterar fundamentala begrepp som bilders kontextualitet - den kontext i vilken en bild betraktas påverkar hur vi läser bilden -, fokalplan och djup i en tvådimensionell bild, fotots ramar och yta, tid och ögonblick, lite grand om tonalitet och färg.

Sedan går han över till att diskutera saker som perception, “mental space” och hur fotografens urval av de fundamentala tekniska valen - bildvinkel, inramning, fokus, tid - väljs av någon process som handlar om “the photographer’s mental organization”; fotografen har en inre modell vars bilder i något slags självmodifierande process, en feedbackloop, relateras till perceptionen av omvärlden; någonstans, någongång, bestämmer sig sen fotografen för att knäppa bilden. Det är, som en av mina gamla lärare brukade säga, antingen oerhört banalt eller väldigt djupt.

Behållningen är väl det fantastiska bildmaterialet - Shores text rakt upp och ner hade kanske inte direkt varit någon hit, men tillsammans med de högklassiga bilderna lyfter texten, åtminstone den första delen av boken. Shore har bilder från hela fotohistorien, från fotografiets barndom fram till idag, och bilderna relaterar genomgående till texten. Det är verkligen en text som lyfts av bilder.

Trycket är bra (vilken fröjd det är att se vältryckta fotografier, inte minst när man annars ser så mycket bilder i undermåligt tryck eller på datorskärm). (Gnällspiken i mig vill förstås gnälla över att Shore själv - vars bilder jag inte är någon överdriven fan av - är den fotograf som bidragit med flest (fem) bilder i boken, medan Winogrand fick två, Brassaï en, Friedlander tre, Frank en, Sherman en, Arbus en och så vidare; några kommer säkert gnälla över den totala frånvaron av HCB.))

Kan inte påstå att allt innehåll fastnade vid en första, snabb, genomläsning; det är inte alltid som den här konstvetarprosan är helt klar. Men överlag tycker jag det var ett bra köp, det här är en bok att ta små smuttar av då och då i soffhörnet, som väldestillerad föda för fotofunderingar.

Över huvud taget finns det ett behov av den här typen av böcker. Det finns teknikböcker - objektiv hit och Photoshopgrejer dit, digitaltekniker, framkallare, filmtyper, filter, kontrast och allt sånt - och det finns böcker om fotografer, fyllda med deras bilder. Men den här typen av böcker, som diskuterar fotografins egenart och försöker systematisera vad ett fotografi egentligen är, är inte lika vanliga. Det är en svår genre - det är ju enklare att rätt upp och ner beskriva fototekniska grejer, än att försöka finna ord för sådant som Shore gör - men det är kul att någon försöker.

The Photographer’s Eye, med text av John Szarkowski och bilder av William Klein, Lee Friedlander och Walker Evans, är en gammal bok i den genren som länge har varit out of print; nu lär den vara på väg att ges ut igen. Enligt Adlibris är den inte tillgänglig än, men det ska bli intressant att jämföra den med Shores bok när den väl publiceras.

Thomas H. Johnsson ger ut sina gatufotografier från Landskrona tillsammans med texter av författaren Jonas Bergh. Boken heter En blues från Landskrona. Bilderna visas även på Galleri Format i Malmö 14 april - 20 maj. Mer information här.