Igår var jag och såg utställningen med kamerabilder signerade Henry B. Goodwin på Kulturen.
Det är som att stiga in i en tidskapsel och jag ställs genast inför frågan: skall jag se den här utställningen som fotografiintresserad historiker eller som enbart fotografiintresserad?
Väljer jag det sistnämnda alternativet är det här en urdålig utställning, bilderna är inte alls min stil: alltför mycket retusch och softfokus ligger som ett smetigt lager över poserade porträtt av potentater och prinsar, stiliserade stadsmiljöer och habila hundporträtt, allt i en teknik som känns fruktansvärt ointressant - tonskalan är grå och kontrastlös, närmast murrig.
Men väljer jag den förstnämnda ingången till utställningen blir det genast intressantare. Här får man en inblick i tio- och tjugotalets fotografiska parnass. Goodwin tillhörde en fotografisk tidsålder som ville skapa ett konstnärligt utrymme åt fotografin - därav beteckningen “kamerabilder”, därav retuscherandet och oviljan att bejaka den fotografiska teknikens förment objektiva sidor. I detta blir utställningen till en spegling av vår egen tid, den tid som är så fylld av mer eller mindre konstnärligt och idédrivet foto där fotografiet spenderat timmar i efterbehandling, byt bara ut retuschpensel mot Photoshop. Tekniker som gummitryck, pigmenttryck, oljetryck och bromoljetransfer florerade under den epok i fotohistorien som Rittsel och Söderberg kallat konstnärstiden.
Goodwin, ursprungligen forskare - han disputerade i språkvetenskap - var även verksam i tidens fotodebatt och kunde där argumenterade för en “bildmässig” fotografi som ville skilja ut “den individuellt uppfattade och estetiskt betonade kamerabilden från fotografiska avbildningar i allmänhet”.
Goodwin, trots hans betonande av sig själv som konstnär, var, som alla konstnärer, verksam på en marknad och utställningen ger vittnesbörd åt hur framgångsrik han var på denna marknad; de personer ur samhällets övre skikt som återfinns här kunde betala höga priser för att bli avporträtterade av Goodwin i ateljén på Strandvägen 7. (Och i vilken utsträckning passade inte fototekniken med motiven! Vilka femtioåriga societetslejon hade velat bli avporträtterade i hög detaljnoggrannhet med storformatskamerans skoningslöst skarptecknande objektiv utan retusch och kopieringsmetoder med kraftiga inslag av manuell efterbearbetning?)

Marknadsaktören Goodwin drog även in pengar genom att koppla ihop sin verksamhet med samtidens kändiskultur; hans poserade porträtt av teaterns, filmens och musikens kändisar spreds bland annat som vykort, och det är en kul twist på utställningens tema att man i Kulturens museishop kan köpa 80-90 år gamla originalvykort av Goodwin.
Kulturens utställning bygger på en samling av den fotohistoriskt intresserade förläggaren Björn Andersson, verksam på Historiska media. Nästa söndag, som är utställningens sista dag, berättar Björn Andersson mer om Goodwin och utställningen; arrangemanget den 10 januari börjar kl 14.