Fotografiskt

Gentlemannen med Contax och Biogon 21/4.5 träffade jag på Zoo i Berlin. Han visade sig vara från Sydamerika. Bilden tagen med M3, Summicron 50 och Efke KB100/Rodinal 1+50.

OK, jag måste erkänna - jag är en kamerafluktare. När jag går på stan spanar jag på andra människors kameror. Ibland kommenterar jag det jag ser: går fram till en vilt främmande människa och säger något om kameran.

Ibland sker approcheringen efter viss tvekan (”hej! snygg F3:a du har där” känns kanske lite desperat, F3:or var ju ganska vanliga en gång i tiden), ibland är det solklart så att man bara går rakt på utan att tänka sig för: som häromåret när jag såg en tysk turist i femtioårsåldern på Petri Kyrkogata med en Plaubel Makina 67, då var det ju bara att gå på. Det blev en intressant pratstund om kameror.

Leicor är förstås bra spanobjekt, händer några gånger per termin att jag ser nya Leicor på stan.

Men det är tydligen inte bara jag som kameraspanar. Tokyo camera style dokumenterar fynden.

berlinfotoblog öppnade nyligen: sevärd!

Film is not dead it just smells funny är ett webbprojekt för fotografer som använder film:

A place for photographers who are NOT using a digital camera.
With this web site we are trying to give analogue photographers a place to show their work to the world.
We do not hate digital photography , for our daily work we use it all the time.
But after using digital for a few years we are slowly going back to analogue.
There is more life in it, it’s more vibrant, not flat not “dead”. And the process of using film is so interesting, challenging and rewarding.

Jamie Livingston tog 6 697 polaroidbilder, en varje dag från 31 mars 1979 till han dog den 25 oktober 1997: bilderna har blivit en utställning och en webbplats.

Mer bakgrund.

[via Lens culture och mental_floss.]

Charlotte Cotton skrev förra våren en essä om framtiden för svartvitt på sajten Tip of the Tongue (vilket jag kommenterade här). Tip of the Tongue är sedan länge borta från nätet av någon anledning, men Lee Grant har lagt upp Cottons essä som pdf. Läsvärt.

Dagens fynd på nätet: Mattia Marchi. Snygg blandning på flickr - porträtt, gatufoto med mera - och urban ångest på The Meaninglessness of Modern Life.

Analogfotonördarna kan ju gräva lite bland taggarna på hans flickr-konto - “oooh, vilken bokeh det är i Zuiko 50/1.4″, “Yashica Mat-en är en höjdare för informella streetporträtt” hör jag er säga - och ni som har vettigare saker för er än att vara finsmakare när det gäller silverbaserat foto kan ju kolla hans bilder.

Snubblar över den här bilden från Tokyo av Aleksander Obinski.

Upplevelsen får mig att än en gång beklaga frånvaron av uppdateringar på, Yamasakiko-ji, en japansk fotobloggare. Där har det inte hänt mycket den senaste tiden - fotografen har i en kommentar talat om tidsbrist - men de bilder som finns utlagd klickar jag mig ibland in i och igenom och erfar varje gång en speciell känsla.

Andrew Hetherington har lagt ut ett intressant samtal med fotografen Chris Floyd på sin blogg. Hårda ord om fotografins villkor i engelska massmedier; förhållandet mellan konst och hantverk; ensamheten i fotografens vardag och så vidare.

Notiser från 5063:s nyhetsdesk:

Adam Haglund lägger av med bloggandet. Trist.

Del.icio.us folksonomyteknik gillar jag, är uppe i 926 poster hittills. Via Exposure compensation hittar jag fram till vi.sualize.us: “vi.sualize.us is a social bookmarking website for visual contents — vi.sualize.us (read visualize us) allows you to remember your favorite images around the web, and share them with everyone”, alltså lite som flickrs tagsystem fast utan att man är inlåst på enbart flickr. Kan kanske bli något.

20×200 är ett fotogalleri i NY som startat en webbshop som säljer billigt prissatt fotokonst. Verkar kul, de säljer bilder i litet format i editioner om 200 för låga priser (en Brian Ulrich-bild för 20$, till exempel) eller större bilder för mer pengar, även om de flesta bilderna inte berör speciellt mycket (lite syrefattig, laidback stil som jag har svårt för). Men det kommer nya bilder varje vecka, så det kan ju förändras. Vad som är intressant här är formatet: den logiska fortsättningen av den digitala utvecklingen borde ju vara att skapa billigare fotokonst, tillgänglig för alla. (Därmed kommer även distinktionen hos fiberpappersprints öka, så egentligen ökar även argumenten för klassiska kopietekniker.) När jag väl hittat en bild som inte var slutsåld och som jag ville ha och tryckte på “buy now” visade det sig dock att de inte levererar till Sverige. Varför?

En anonym bildredaktör i New York bloggar här.

[via Photostream.]