Fotografiskt

På Hasselblads hemsida finns just nu en klocka som räknar ner tiden till en tidpunkt vid månadsskiftet januari-februari.

Försöket att skapa något slags hajp kring vad som förmodligen är lanseringen av en ny produkt har inte varit helt utan framgång; på vissa fotosajter debatteras redan vad det kan vara frågan om (en digital SWC? en digital XPan? ett nytt kamerahus i H-serien?). Men, ändå: känns inte marknadsföringen lite tråkig? Eller är det bara jag som inte längre tycker det är så kul med alla de nya modeller vi översköljs av på fotomarknaden och som har slutat tycka att tycka att det är julafton varje gång något nytt skall lanseras.

Nej, då tycker jag Polaroid har en smartare marknadsavdelning. Häromdan tillkännagav företaget att de knutit allas vår favoritdiva, Lady Gaga, till företaget i en “multi-year strategic partnership”. Lady Gaga “will serve as creative director for a specialty line of Polaroid Imaging products”. Lady Gaga har redan twittrat om Polaroid och jag kan inte låta bli att ändå bli lite nyfiken på vad hon gör i designväg åt Polaroid.

.

Fotointresset går i vågor: som amatör kan jag kosta på mig att hålla på med foto för att det är kul, när det är kul, inte för att jag ska dra in pengar till månadens räkningar. Och 2009 var ett år då jag av någon anledning inte höll på så mycket med foto; endast 33 bilder lades till den digitala skokartong som är min fotoblogg (och av dom var jag kanske minst missnöjd med den här eller den här). Och mitt bloggande om foto här på Fotografiskt har inte varit speciellt livaktigt; periodvis låg det helt nere.

Men några saker hände ändå som gör att man kan göra som alla andra i dessa tider, nämligen sätta samman en lista.

Årets utställning: för min del var det Refricater, Christer Järeslätts utställning på Kulturen. Jag gillade projektet i bokform och det var bra i utställningsform. Ojämnare men likafullt intressant att se var den stora retrospektiven från Tio fotografer på Lunds konsthall; jag graviterade vid varje besök mot Georg Oddners magnifika porträtt av Naima Wifstrand: vilken blick, vilken komposition, vilken svärta!

Årets fotoklubb: den ännu okonstituerade, icke-existerande och högst virtuella klubb som utgörs av folk med analoga kameror, företrädesvis mätsökarkameror, som jag möter på Lunds (och ibland Malmös) gator. Vi stannar en stund och pratar lite fototeknik och går sen vidare; de allra flesta är främlingar, jag möter dem aldrig igen. Häromdan snubblade jag till exempel över en snubbe med en Cosina Voigtländer R3 med Canon 35:a (och stilenlig Canonsökare) i ICA Malmborgs konservburksavdelning … Hedersmedlem i föreningen: Antti Sivén.

Årets hicka: min Leica M3 har börjat hicka; ibland hänger den sig, var sjunde filmrulle eller så händer det att slutaren står kvar i öppet läge (hände senast idag). Dags för service, kanske? Det är ändå en kamera som tillverkades för mer än 50 år sedan. Bubblare i den här kategorin: mina notoriskt opålitliga Minox, nu senast en 35 ML.

Årets film: Adox 100 (AKA Efke KB100). Som alltid. Vilken film!

Årets framkallare: Rodinal.

Årets retroinnovation: The Impossible Project. Önskar bara att de kunde ge sig på peel apart-filmerna också.

Har nu hunnit lyssna igenom första avsnittet av Göran Segeholms podcast Bildradion och det är ett intressant initiativ. Bland annat finns här ett inslag om paparazzis; ett intressant inlägg om pappersbilder jämfört med att se på bilder på skärm - han efterlyser fler utskrifter (även om jag gärna hade gått ett steg vidare: silverkopior istället för utskrifter!) - och en hyllning till fotoboken som medium.

Bildradion börjar bra och är ett vällovligt tillskott till diskussionen om fotografi på svenska. Svenska fototidningar av idag är trista, tycker jag (och Micke Berg); det är på nätet mycket av det intressanta samtalet om fotografi förs idag, och Bildradion är ett spännande tillägg till den här nätbaserade fotodiskussionen som har stor potential. Dessutom gillar jag, precis som Segeholm, formatet: radio är ett underbart medium - det gör ju till och med arbetet vid diskbänken till en njutning! - och poddradioformatet är smidigt, kombinationen poddradioprenumerationer i iTunes och iPod är jättebra.

Segeholm nämner även tre förslag till nyårslöften: köpa minst en fotobok per kvartal; göra minst en snygg fysisk bild i stort format, gärna inramad, i månaden; att bara fotografera med fast 50 mm-glugg, enligt projektet 10-50.

Köpa minst en fotobok per kvartal skulle man kanske kunna göra, där någonstans ligger mina inköp de senaste åren. (Tips: leta på fotoboksbloggen 5b4.) Fysiska kopior vete fan, det har jag inte riktigt tid med för tillfället. Däremot fast 50:a: med undantag för en del bilder tagna på Minox 35:a har jag sedan länge standardiserat på 50:a och många av bilderna på 5063 är tagna med den brännvidden. Jag föredrar 50 istället för 35 (för att inte tala om zoom, som aldrig tilltalat mig).

Överlag kan det här med begränsningar vara befriande: att inte ha för många alternativ utan att skala ned utrustning och möjligheter kan vara ett steg framåt.

I sköljen: två rullar Efke KB 100, soppade i Rodinal 1+50.

I postens distributionssystem någonstans: en Minox 35 GT-E. Min femte Minox 35 eller så på tjugo år. De går sönder. Man köper nya.

I hörlurarna: Client.

Från köket: doften av hemgjord pytt i panna.

Årets post på 5063.com: David Lynch fotograferad vid en presskonferens i Köpenhamn. I övrigt var det ett magert år på 5063.com.

Årets kameraköp: Zuiko 50/1.4. 2007 var ett mellanår vad avser ny hårdvara.

Årets oumbärliga pryl: Quantum calcu-light XP. Robust, mäter bra även i svagt ljus, lagom stor för mina händer.

Årets objektiv: Summicron 50/2. Jo, men visst, den tuffar på. Viss konkurrens från Tessarklonen i Minox 35 GT-E:n dock.

Årets mjukvara: Vuescan. Mycket bättre än programmet som medföljde scannern.

Årets fototekniska upplevelse: Imogen Cunninghams porträtt av Alfred Stieglitz från 1934. Trist rent innehållsmässigt, men vilken tonskala. Förutsägelse: i takt med att vi konsumerar allt mer bilder på datorskärm och i tryck och dessutom ser allt fler utställningsbilder som är direkt undermåliga digitala utskrifter (som på utställningen med bilder av Torbjörn Andersson), kommer fotokemiska kopior i hög kvalitet från mellanformat- eller storformatsneg att framstå som allt mer aparta, allt mer speciella, allt mer åtråvärda. Ögats törst efter visuell perfektion är omättlig.

Årets blogg om foto: tja, jag vet inte om det är möjligt att välja någon annan än Micke Berg? En orkan av ord. Progg, sex, Södermalm, foto, allmänt gnäll - Micke Berg skjuter hej vilt. Det är inte alltid man håller med honom, men det är kul att läsa. Bubblade gjorde Adam Haglund, Photostream och Straight Photography, Bengt Björkboms läsvärda blogg (tyvärr lider den av att man måste vara medlem på Fotosidan för att kommentera (och all den reklam som Fotosidan klistrar på)).

Årets fotoblogg: Oxana Goutniks Shadowtones. Lätt val. Genomgående hög kvalitet.

Årets fotoboksköp: svårare. Bestämmer mig till slut för den stora Martin Parr-retrospektiven, utgiven av Phaidon. Micke Berg och andra må gnälla på Parr, men jag tycker de har fel, big time. Därunder bubblade bland annat Simon Roberts Motherland, som jag tyckte var intressant innehållsligt men lämnade något att önska i form av punch i bilderna eller vad man ska kalla det.

Årets fotohandlare: Fotoimpex i Berlin. Vilken affär, vilket besök, vilken känsla: länge leve Fotoimpex! Bubblare var pålitliga klassiker som Photax och Photografica.

Årets utställning: svårt att bortse från Cindy Sherman på Louisiana. Förutsägbart, men Untitled Film Stills var kul att se.

Årets utställning jag aldrig såg: Avedon på Louisiana, så klart. Har dock två veckor på mig att reparera skadan på det nya året.

Årets framkallare: Rodinal borde vara ett självklart val och det blir Rodinal, även om ett par rullar körda i Diafine alldeles i slutet av året försvårar valet något.

Årets tråkigaste fotogenre: naturfoto. Hur kan folk bry sig? Olidligt.

Årets fritidsgård för mätsökargänget: Rangefinderforum. Förstås.