Fotografiskt

Den fotojournalistiska/pressfotografiska delen av bloggosfären hamnar ofta i intensiva diskussioner om manipulering av bilder (ett av de senaste exemplen finns här). Diskussionerna, som jag verkligen inte följer speciellt noga, verkar ha en tendens till att urarta till något slags polarisering där den ena sidan hävdar att inga bilder är “objektiva” (och därmed ska man inte hänga upp sig för mycket på någon bortklonad handväska, selektivt nedmörkat motiv eller överdriven kontrastgrej) och där den andra sidan verkar tycka att man inte ska göra något mer än lite levels.

Det här är diskussioner kring bilder som uppträder i nyhetsmedia. Jag misstänker att diskussionens hetsighet, kloningsförespråkarnas ilska över redaktionernas nolltolerans mot diverse ingrepp gjorda i Photoshop (om det nu finns sådana policies ute på redaktionerna; jag vet faktiskt inte, är inte alls insatt i den här debatten) har att göra med att är just nyhetsbilder och att vi här har att göra med något slags medialogik. Dagstidningarna vill inte släppa en enda liten klon över bron, för då kan deras produkt i det stora hela börja ifrågasättas.

Medialogiken hänger kanske ihop med vana. Man vill ha fotografer som är motsvarigheter till den analoga erans fotografer som satt och rökte vid polisradion på redaktionen och när nåt hände snabbt slängde sig ut i världen iklädda sådana där fotovästar för att panga några rullar Tri-X med sina blankslitna F3-or (med motorer stora som brödlimpor och hammarblixtar stora som släggor), rullar som snabbt soppades och kopierades på snabbframkallade och varmluftsfläktstorkade plastpapper innan bilderna rullade rakt in i tryckpressarna. Pang på bara, inte så mycket dillande om personligt uttryck och flyttande av träd i bakgrunden. (Det här är förstås en mytologi, eftersom det alltid beskurits och pjattats ute i mörkrummen.)

Dagstidningarna säljer sanningen. Fotografer vill göra personliga bilder. Det hela kolliderar i Photoshop.

Vare därmed hur som helst.

I den andra världen, de delar av fotobranschen som inte försöker leva i något slags ekonomisk symbios med en föregivet sanningssägande dagspress, råder helt andra betingelser. Ingen skulle komma på tanken att såga en fotografs arbete i samband med en reklamkampanj, ett skivomslag eller en bioaffisch på grundval av att de är för Photoshoppade.

“Jaså, du har klonat bort ett felplacerat hårstrå på Pernille Holmboe? Fy på dig, fy!” Not.

Bara som en liten illustration av vad som kan ske i den här andra delen av fotobranschen kan det vara instruktivt att klicka in på Brian Dilgs sida med bilder före och efter Photoshop. Som den här eller den här. Som Dilg påpekar är det här något som verkar vara väldigt vanligt: “To the layman, it may be shocking that so much work goes into these images, even to the point of changing the clothes on the models, but I’m asked to do this all the time.”

[via Photostream.]