John Loengard om vad som gör ett bra fotografi:
Before I became a picture editor, I assumed that “good photographers” took “good pictures” because they had a special eye. What I found was that good photographers take good pictures because they take great pains to have good subjects in front of their cameras. (Reflect a moment on what cameras do, and this makes sense.)
Det finns ett rykte om en ny Pentax i form av en spegellös systemkamera. Än så länge finns det inte så mycket trovärdig information tillgänglig, det spekuleras till exempel i om kameran kommer ha den klassiska Pentaxbajonetten.
Oavsett sanningshalten i det här ryktet kan man notera den poäng som finns med spegellösa systemkameror. En snabb blick bakåt i kamerahistorien visar ju att det inte står skrivet i sten att en avancerad kamera skall ha en spegel mellan objektivet och sensorn. Mätsökarkameran kom ju att ersättas som standardkamera av spegelreflexkameran; med denna konstruktion såg man precis vad objektivet såg, i gengäld blev kameran större och ljudligare än mätsökarkameran eftersom det nu satt en stor spegel mellan objektiv och film som skulle fladdra förbi innan bilden kunde tas. (Segern var förstås inte total, mätsökarkameror levde vidare som en nischprodukt för oss som prioriterade små, snabba, tysta och alldeles underbara kameror framför stora grejer.)
Nu med de digitala kamerorna har egentligen den stora fördelen med spegelreflexer försvunnit, och det kommer förmodligen fortsätta att komma systemkameror utan speglar (eller avancerade kameror med fasta objektiv, tänk en digital Konica AutoS3/Canonet). Själv använder jag sedan en tid tillbaka en Panasonic GF1 med 20/1.7: fin kamera, fint objektiv i en liten och diskret förpackning.
Nyinköpt:
Micke Berg, Fotograferna.
David Goldblatt i Phaidons 55-serie.
30 meter Fomapan 100 att köra genom min Leica M 3 och min Minox 35 GT.
Återkommer med recensioner av böckerna. Filmen har jag använt tidigare, detta är min andra trettiometersrulle av just den; jag gillar den, även om jag hellre hade köpt Efke KB100/Adox, men den tar inte Photax in längre. Fin tonskala, framkallar den i Rodinal 1+50.
Micke Berg klagar över fotografins offentlighet: det pratas för mycket om kamerateknik och för lite om väsentligheter.
Det ligger det mycket i.
Men det kanske inte är så konstigt. Att prata om fotografiska bilder är nämligen svårt. Att ta bra bilder är svårt. Att prata om fotografiska teknikaliteter är däremot enkelt.
Let’s face it: de allra flesta som äger en kamera är inte något vidare intressanta som fotografer. Men eftersom de är många utgör de en materiell bas för den fototekniska industrin.
På den gamla goda tiden höll dessa kameraköpande tandläkare med sina Leicor och busschaufförer med sina Konicor till i fotoklubbar. Men med internet håller de till på fotoforum där de hörs tjattra om megapixlar, brusnivåer och annat. Vi kommer inte undan det, inget att bry sig om. Med internet är det som om vi har fått möjligheten att tjuvlyssna på en miljon ointressanta konversationer om kamerateknik som tidigare hölls bak lyckta dörrar i fotoklubbar som de flesta av oss ignorerade.
Man kan driva med deras lågpannade prat. Eller gå vidare.
Nu är ju nätet något mer än så. Tex en fantastisk maskin för att upptäcka nya bra japanska fotografer, långt innan de nått svenska gallerier, fototidningar och kultursidor.
Vivian Maier har fått en ny webbsite (tidigare presenterades hennes historia och hennes underbara bilder på en blogspotsida).
Nu är det ingen nyhet, det här med fyndet häromåret av Vivian Maiers visuella kvarlåtenskap, fantastiska bilder från New York och Chicago, det har skrivits både här och där om henne och storyn om hennes fotografier, men med den nya sajten får man hoppas att ännu fler hittar fram till Maiers fina bilder.
Man noterar även en utställning med Maiers bilder i London 1-24 juli.
Michio Yamauchi är en av de japanska gatufotografer knutna till Third District Gallery som lyftes fram på Valerian i ett inlägg jag kommenterade häromdagen. Yamauchis bilder från Tokyo är underbara; jag gillar närheten till motiven, den tunga tonskalan, timingen: kolla här.
Hade varit härliga att se live.
Fuji fortsätter att utforska den designrymd som utgörs av icke-spegelreflex mellanformatskameror. Efter att de häromåret släppte GF670, en modern bälgkamera som i vissa länder säljs som Voigtländer Bessa III, verkar de nu komma med en vidvinkelversion. Tokyo Camera Style har hanterat GF670W (här finns lite fler bilder på denna intressanta kamera).
Jag har aldrig varit någon mellanformatsfantast när det gäller själva fotograferingstillfället – när det gäller bildernas tekniska kvalitet är det något annat: det stora negativet är underbart att jobba med – åbäkigheten hos den stora kameran gör att jag sällan tar ut min Hasselblad 500C på fotografering, även om jag i och för sig tagit en del bilder jag är nöjd med på mellanformat.
En Fuji GF670W vore kanske ett sätt att börja fotografera med mellanformat igen? Förmodligen dyrt, dock. Man kan ju även utforska alternativ som Mamiya 6 och 7. Eller börja använda Hasselbladaren igen, vänja sig vid att släpa med den.
Yamasaki Ko-ji är en av mina favoriter på den internationella fotobloggscenen; korniga bilder från urbana nattmiljöer, regndränkt asfalt, fotografi marinerad i lika delar framkallare och alkohol. Klicka in här.
Nu pågår en utställning med Yamasaki Ko-jis printar; tyvärr finns den på andra sidan jordklotet på ett litet galleri i Bantung, Indonesien. Det går emellertid att titta och köpa bilderna via nätet. Alla intäkter från försäljningen går till hjälpinsatser till tsunamioffren.
Själv har jag bokat in mig på den här och den här.
Uppdatering 19 maj: det verkar som om de bilder som sålts i samband med utställningen tagits bort från länkarna ovan …
Det finns en serie färgbilder av Garry Winogrand uppe på 779 och det är bara att konstatera: Winograndmystiken fungerar även i färg – mycket snyggt!
Thomas H. Johnsson ställer ut gatufoto från Paris på Cafe 261, Landskrona.
