Fotografiskt

På pappret är utställningen “Som du ser mig” på Malmö konstmuseum en del av fotobiennalen i Skåne 2007, men det är bara en liten del av utställningen som består av fotografier. Det gör nu inte så mycket; som besökare kan man fundera över linjer och kontinuiteter genom konsten som inte begränsas av tekniker: oavsett oljefärger eller gelatinsilver, är det likafullt porträtt det är frågan om.

Så till fotografierna. De är inte många men de är bra. Längst in hänger fyra svartvita porträtt som flankerar en video, två porträtt signerade Christer Strömholm, två Imogen Cunningham. Strömholmbilderna tillhör standardrepertoaren: det är dels “White lady” som jag sett ganska ofta (bland annat hemma hos A., som äger en kopia!), dels en av bilderna från Place Blanche, “Eva”; bra bägge två. Speciellt “Eva” sugs jag in i.

Cunninghams bilder är tråkiga; ateljeporträtt rakt upp och ner, men de är intressanta tekniskt. Inte minst hennes porträtt av fotografkollegan Alfred Stieglitz från 1934 är bedårande fototekniskt hantverk: titta på det! Fantastisk skärpa och en tonskala man kan dö för. Merparten av de bilder vi ser är på datorskärmar eller tryckt på papper; när man då får se riktigt välgjorda fotografiska bilder är det något speciellt.

Nan Goldin är representerad med en serie om fyra bilder; det är den gripande “Gilles & Gotscho”, en dokumentation om liv och död, komprimerat till några få bilder.

Här finns ett porträtt av Adam Clayton i U2, signerat Anton Corbijn. Jag gillar Corbijn, anser att han är en av vår tids största porträttfotografer. Här har man kanske inte valt en av hans starkaste, men den är bra.

Utställningen har två Diane Arbus, vilket var kul att se. Den ena bilden, föreställande en transsexuell man, har jag sett ofta i olika tryckta sammanhang men den andra, föreställande en muskulös man, var ny för mig. Hängda bredvid varandra ger de tankeföda för den som i socialkonstruktivistisk anda vill fundera över sexualitet och identitet; det finns en C-uppsats i genusvetenskap i de där bägge Arbusbilderna!

Man kan se “The blind woman” av Annika von Hausswolff från 1998; det är något av David Lynch, något med Twin Peaks, över bilden. Tankeväckande.

Det brukar sägas att Malmö konstmuseum - fysiskt sett inknökat i samma byggnader som dioramornas uppstoppade djur, akvarier och terrarier, stenåldersskelett och kanoner: det vore läge att ge konsten en helt egen museibyggnad - har en mycket god samling konst, merparten magasinerad. Jag vet inte om det är sant, men den här porträttutställningen antyder att så är fallet. Man har uppenbarligen skaffat sig bra konst i olika tider; man undrar lite över hur stora samlingarna av fotografi är - är det man ser på utställningen toppen på ett isberg? I vilket fall har man haft en skicklig inköpare; man köpte Strömholm i början av 1980-talet, Corbijn några år senare, Goldin i slutet av 1990-talet - bra!

Utställningen pågår till den 9 april. Gå och se den, den är bra och ger alltså mersmak. Mer fotoutställningar på Malmö konstmuseum, plocka fram vad ni har i gömmorna!