Fotografiskt

Hittade ett nytt kul bloggflöde om japanskt foto: Aya Takada, “a happening”. De tipsar om Shinji Abe och annat ögongodis. Rekommenderas.

[via Street Level Japan.]

Japan Exposures uppmärksammar en ung gatufotograf, Shinji Abe. Ser intressant ut! Här finns ett galleri med tiotalet bilder.

Åh, jag vill åka till Tokyo! Eyecurious går en gallerirunda där och man blir ju så nyfiken: Cartier-Bresson, Moriyama, nya bilder från Araki, Mu Ge och så vidare.

Shinya Arimoto vet jag väldigt lite om, inte stort mer än att fotografen i fråga är född 1971, använder Rolleiflex och ofta ställer ut sina svartvita bilder på galleri i Tokyo. På hemsidan kan man klicka sig i serier om tio bilder vardera, ofta ömsinta porträtt av folk i japanska stadsmiljöer, fina svartvita mellanformatskvadrater, några serier är från Tibet.

Jag bloggade om Arimoto för ett par år sedan; det har tillkommit fler fina bilder sedan dess.

När jag ser Arimotos snygga porträtt blir jag sugen på att testa Rolleiflex. Har bara provkört en Rolleicord en del och den verkade inte passa mina händer, kändes avigt; “helvetiska att fotografera med” som Jenny Maria Nilsson skrivit. (Ursäkta tekniktugget (men jag har i och för sig aldrig förstått varför man inte skulle snacka teknik i fotokretsar - det är ju kul!))

När jag klickar runt bland Arimotos tiobilders porträttserier jag fylls också av uppskattning av Arimotos förmåga att närma sig sina objekt. Porträtt handlar om kontakt och kommunikation, tillit och avslappning.

Araki fick prostatacancer 2008 och behandlingen är en tematik för hans senaste bok.

Alltså, vad är det med Japan och foto? Inte bara har de skapat fotohistoria rent tekniskt sedan ungefär 1960, de har även flera skickliga fotografer och, tycks det, en livaktig fotokultur med mycket gallerier, publikationer och annat.

Det för mig senaste tillskottet i vad jag känner till om japanskt foto är Abe Jun, en ruggigt bra gatufotograf om man skall tro bildcitaten på Nick Turpins blogg.

Turpin för, för övrigt, även ett intressant resonemang om fotografers relativa osynlighet om de inte finns på webben. Ligger nog någonting i det. Precis som i många andra yrken är nätnärvaro på hemsidor och bloggar ett sätt att sprida kunskap om ens existens för fotografer.

Det jag kan tycka är trist med den utvecklingen är den låga bildkvaliteten på datorskärm jämfört med den tryckta fotoboken eller galleriutställningen; det är en fest för ögat varje gång jag ser snyggt tryckta fotoböcker eller fint kopierade bilder på utställning, efter det att jag sett mycket bild på datorskärm.

Vi tar en runda i fotosfären:

1965 monochrome kör en del gryniga kompaktkamerabilder (tror det är en Ricoh 21) med ett sådant där databakstycke som skrev datumsiffror på filmremsan (so 80’s, love it).Det fungerar faktiskt ganska bra.

Caroline Angbjär är i Västra Skogen med sin mobilkamera.

Edmund Leveckis åker också tunnelbana. Kolla även in hans mycket fina serie gatubilder.

Jenny Maria Nilsson har ett intressant projekt på gång.

Med shadowtones, radio.uruguay och Yamasaki Ko-Ji i praktiken nerlagda - inte många nya bilder senaste året - är alkos en av ljuspunkterna på fotoblogghimlen.

Han säljer dessutom bläckstråleutskrifter. 1000 pix. Lite mycket, kanske, men det är bra bilder.

Snubblar över den här bilden från Tokyo av Aleksander Obinski.

Upplevelsen får mig att än en gång beklaga frånvaron av uppdateringar på, Yamasakiko-ji, en japansk fotobloggare. Där har det inte hänt mycket den senaste tiden - fotografen har i en kommentar talat om tidsbrist - men de bilder som finns utlagd klickar jag mig ibland in i och igenom och erfar varje gång en speciell känsla.

I Tokyo visar Paul Smith gallery vad som ser ut att vara en fotoutställning baserad på Control (10-15 januari).