Fotografiskt

Cervantesinstitutet i Tokyo visar en utställning med Jorge Luis Borges foton. Pågår till den 19 juni. Hade jag velat se!

Jag har varit i Stockholm över dagen å jobbets vägnar och fick en timme över. Jag gick på Kulturhuset och såg Tokyo Stories, utställningen med japanskt foto från trettiotal till nollnolltal. Det var en väl använd timme.

Det är sådant foto som jag gillar: straight photo, inga studiobilder utan bilder från gator, klubbar, backstage på teatrar; inte manipulerade bilder - eller rättare sagt, manipulationen finns i fotografens snabba val av utsnitt i tid och rum, snarare än i eftertankens kranka Photoshopblankhet.

Bilderna var ojämna, men lägstanivån var hög och det som var bra var riktigt bra. Framför allt gillade jag Shigeichi Nagano, vars bilder spänner från tidig efterkrigstid till vår tid. Han fångar det amerikaniserade japanska näringslivet omkring 1960 och de våldsamma studentprotesterna som samtidigt pågår utanför etablissemanget, på gatorna där studenter protesterar mot ett amerikanskt-japanskt militärt samarbetsavtal, en halv mansålder senare fångar han ett mer anemiskt nollnolltals stilla stadsmiljöer.

Utställningen har gjorts av bland andra Marc Feustel på Studio Equis; Feustels har god koll på japanskt foto och skriver en blogg som är läsvärd och ger goda tips om vad som händer fotografiskt i Tokyo, jag har skrivit om den tidigare här, här, här och här.

Utställningen pågår till den 2 maj.

Clemens Poellinger (SvD) och Lars Epstein (DN) om samma utställning.

Hittade ett nytt kul bloggflöde om japanskt foto: Aya Takada, “a happening”. De tipsar om Shinji Abe och annat ögongodis. Rekommenderas.

[via Street Level Japan.]

Japan Exposures uppmärksammar en ung gatufotograf, Shinji Abe. Ser intressant ut! Här finns ett galleri med tiotalet bilder.

Åh, jag vill åka till Tokyo! Eyecurious går en gallerirunda där och man blir ju så nyfiken: Cartier-Bresson, Moriyama, nya bilder från Araki, Mu Ge och så vidare.

Shinya Arimoto vet jag väldigt lite om, inte stort mer än att fotografen i fråga är född 1971, använder Rolleiflex och ofta ställer ut sina svartvita bilder på galleri i Tokyo. På hemsidan kan man klicka sig i serier om tio bilder vardera, ofta ömsinta porträtt av folk i japanska stadsmiljöer, fina svartvita mellanformatskvadrater, några serier är från Tibet.

Jag bloggade om Arimoto för ett par år sedan; det har tillkommit fler fina bilder sedan dess.

När jag ser Arimotos snygga porträtt blir jag sugen på att testa Rolleiflex. Har bara provkört en Rolleicord en del och den verkade inte passa mina händer, kändes avigt; “helvetiska att fotografera med” som Jenny Maria Nilsson skrivit. (Ursäkta tekniktugget (men jag har i och för sig aldrig förstått varför man inte skulle snacka teknik i fotokretsar - det är ju kul!))

När jag klickar runt bland Arimotos tiobilders porträttserier jag fylls också av uppskattning av Arimotos förmåga att närma sig sina objekt. Porträtt handlar om kontakt och kommunikation, tillit och avslappning.

Araki fick prostatacancer 2008 och behandlingen är en tematik för hans senaste bok.

Alltså, vad är det med Japan och foto? Inte bara har de skapat fotohistoria rent tekniskt sedan ungefär 1960, de har även flera skickliga fotografer och, tycks det, en livaktig fotokultur med mycket gallerier, publikationer och annat.

Det för mig senaste tillskottet i vad jag känner till om japanskt foto är Abe Jun, en ruggigt bra gatufotograf om man skall tro bildcitaten på Nick Turpins blogg.

Turpin för, för övrigt, även ett intressant resonemang om fotografers relativa osynlighet om de inte finns på webben. Ligger nog någonting i det. Precis som i många andra yrken är nätnärvaro på hemsidor och bloggar ett sätt att sprida kunskap om ens existens för fotografer.

Det jag kan tycka är trist med den utvecklingen är den låga bildkvaliteten på datorskärm jämfört med den tryckta fotoboken eller galleriutställningen; det är en fest för ögat varje gång jag ser snyggt tryckta fotoböcker eller fint kopierade bilder på utställning, efter det att jag sett mycket bild på datorskärm.

Vi tar en runda i fotosfären:

1965 monochrome kör en del gryniga kompaktkamerabilder (tror det är en Ricoh 21) med ett sådant där databakstycke som skrev datumsiffror på filmremsan (so 80’s, love it).Det fungerar faktiskt ganska bra.

Caroline Angbjär är i Västra Skogen med sin mobilkamera.

Edmund Leveckis åker också tunnelbana. Kolla även in hans mycket fina serie gatubilder.

Jenny Maria Nilsson har ett intressant projekt på gång.

Med shadowtones, radio.uruguay och Yamasaki Ko-Ji i praktiken nerlagda - inte många nya bilder senaste året - är alkos en av ljuspunkterna på fotoblogghimlen.

Han säljer dessutom bläckstråleutskrifter. 1000 pix. Lite mycket, kanske, men det är bra bilder.