Fotografiskt

Adam Haglund har börjat lusta efter en mätsökarkamera av fabrikatet Leica. Ett stycke reflexiv självrannsakan får honom att sluta sig till att trängtan hänger samman med själva fotograferandet, en tillfällig svacka i kreativiteten som “får en att tro att det är prylarna (eller godiset!) det hänger på.”

Kanske har fotografer ett kluvet förhållande till prylarna vi omger oss med. Själva bildskapandet är en kedja med många komponenter av såväl teknisk som mänsklig/konstnärlig art. Man kommer inte ifrån att fotograferandet är ett handhavande av en teknik, oavsett om man kör med en bälgkamera inköpt på loppis för 25 kr eller en Canon 5D; denna teknik måste man bemästra i någon mening, annars blir det ingen bild.

Samtidigt får det tekniska inte bli ett självändamål, då blir det ju liksom inget fotograferande värt namnet. Det gäller alltså att greppa både det tekniska och bildskapandet - det som handlar om syn och om att skapa bilder med tillräckligt mycket tolkningsutrymme och mystik för att det skall hända något med betraktaren, för att det inte bara skall vara en “avbildning”. Christer Strömholm skriver någonstans om den här dubbelheten, om att man måste ha råkoll på tekniken, den ska sitta i ryggmärgen men att den bara är ett medel, inte ett mål i sig. Därför förstår jag Adams rädsla för att hans trängtan efter en ny kamera är ett symptom på bristande kreativitet.

Kanske behöver man ibland kika i något i stil med Oblique Strategies (eller kolla här om du inte kör 10.4 eller senare), försöka bryta med invanda mönster, tvinga sig in på nya banor genom att göra något radikalt annorlunda, fånga upp någon möjlighet man inte tidigare prövat sig på.

Jag är ju ingen “riktig” fotograf, så det är liksom inte på riktigt för mig, men jag funderar ändå ibland på vad jag kan göra för att förändra/förbättra mitt amatörmässiga fotograferande. Ibland går tankarna åt införskaffandet av nya hårdvara (till skillnad från Adam har jag redan en M-Leica, så det är inget alternativ - jo, vänta, skulle jag inte bli så osannolikt mycket bättre fotograf om jag bytte ut min Summicron mot en Summilux eller den där nya 50/1.5 Sonnar som ser så sexig ut :), men vad mer kan man göra, göra något annorlunda än det jag brukar göra, fokusera på något motivmässigt eller skaffa en teknisk begränsning, eller ta bort en begränsning.

Typ köra tre rullar Kodachrome 64 (den kommer väl ändå dö snart) där varje bild måste vara ett porträtt taget på full bländaröppning. Se vad som kommer ut ur det.

Vi får se.

Andra bloggar på bloggar.se om: adam haglund, canon, kodachrome, leica, sonnar, teknik