Fotografiskt

Det här var en billig kamera.

Shinya Arimoto vet jag väldigt lite om, inte stort mer än att fotografen i fråga är född 1971, använder Rolleiflex och ofta ställer ut sina svartvita bilder på galleri i Tokyo. På hemsidan kan man klicka sig i serier om tio bilder vardera, ofta ömsinta porträtt av folk i japanska stadsmiljöer, fina svartvita mellanformatskvadrater, några serier är från Tibet.

Jag bloggade om Arimoto för ett par år sedan; det har tillkommit fler fina bilder sedan dess.

När jag ser Arimotos snygga porträtt blir jag sugen på att testa Rolleiflex. Har bara provkört en Rolleicord en del och den verkade inte passa mina händer, kändes avigt; “helvetiska att fotografera med” som Jenny Maria Nilsson skrivit. (Ursäkta tekniktugget (men jag har i och för sig aldrig förstått varför man inte skulle snacka teknik i fotokretsar - det är ju kul!))

När jag klickar runt bland Arimotos tiobilders porträttserier jag fylls också av uppskattning av Arimotos förmåga att närma sig sina objekt. Porträtt handlar om kontakt och kommunikation, tillit och avslappning.

Det här gillar jag: ett hemmabygge där en trasig 6×9 bälgkamera paras ihop med en 65 mm optik.