Tag Archive for 'micke berg'

Om fotografiets död

Published on May 29, 2008 in bildskapande. 3 Comments

Jag tror inte fotografi håller länge till. Jag kollar på folk som ska vara med på Planket. Alla?? är väldigt konstnärligt baserade. Jag kan inte se en enda fotograf som är rakt dokumentär, eller
“vanlig” fotograf. Allt är konstruerat, tillrättalagt, ordnat. Jag säger inte att det är dåligt.

Det är säkert skitbra, men fotografi, det vi menar med fotografi, går mot en säker död. Frågan är dock vad som är fotografiets styrka? Är det inte dokumentationen, att vi tror det vi ser på bilden är sant,har hänt? Det kommer att bli ett spännande Planket i år. Om inte annat som avstamp för en diskussion om fotografi.

Micke Berg har fel och rätt på samma gång. Det dokumentära fotografiet är inte dött, men jag förstår vad han menar: i vissa utställningssammanhang och liknande finns det en faslig massa “konstruerat, tillrättalagt, ordnat” material. Fint ibland, men lite syrefattigt och icke-dynamiskt.

Jag tror det går i faser, och nu är vi inne i något slags nypiktorialismfas med en mängd arrangerade “poetiska” bilder. Men att det är frågan om fotografiets säkra död stämmer inte.

Kolla i Söderberg & Rittsel, Den svenska fotografins historia: piktorialismen följdes av andra stilar. Det kommer en förändring …

Andra bloggar på bloggar.se om: , ,

Utställning med Micke Berg

Published on May 27, 2008 in fotoutställningar. 0 Comments

mickeberg.jpg
“No Comments” heter senaste utställningen från den märkligt produktive Micke Berg.

Vernissage: Fredag den 6 juni, 13:00-17:00.

Cafe Spuntino, Erstagatan 9, Stockholm

Utställningen visas 6,7,8, juni.

Andra bloggar på bloggar.se om: ,

Koller och Berg på Kabusa

Published on March 5, 2008 in fotoutställningar. 0 Comments

Lena Koller och Micke Berg ställer ut på Kabusa konsthall. Pågår 15-30 mars.

Andra bloggar på bloggar.se om: ,

Köpa fotografier billigt

Published on January 18, 2008 in köpa fotografier. 0 Comments

Lens culture har en affär där man kan köpa fotografier; lite dyrt, kanske, men inte oöverkomligt, eftersom bilderna kostar ungefär 2 500 kr.

Tycker jag verkar vara en ganska intressant användning av webben. Förhoppningsvis kommer vi se fler av samma slag; traditionella fotogallerier har självklart fortsättningsvis en plats, i det att man vill kunna se bilderna, men den här typen av försäljning av inte alltför kända fotografers inte alltför dyra bilder tycker jag är en utveckling som är värd att följa.

Visst, vi kanske egentligen skulle vilja köpa Micke Bergs man i Jaguar eller vad den nu heter som fiberpapperskopia, vilken har sprungit upp till 20 000 kr nu när han gått över till digitalt och inte verkar vilja göra fler kemikopior; vi kanske egentligen skulle vilja köpa Hans Geddas bild av knugen för 33 000 kr; vi kanske egentligen skulle vilja köpa Denise Grünsteins bild av Anita Ekberg för 8 000 kr (bra pris!): men i brist på det är det bra att man kan skaffa fotokonst billigare.

Andra bloggar på bloggar.se om: , , ,

Listan

Published on December 30, 2007 in tyckande. 3 Comments

Årets post på 5063.com: David Lynch fotograferad vid en presskonferens i Köpenhamn. I övrigt var det ett magert år på 5063.com.

Årets kameraköp: Zuiko 50/1.4. 2007 var ett mellanår vad avser ny hårdvara.

Årets oumbärliga pryl: Quantum calcu-light XP. Robust, mäter bra även i svagt ljus, lagom stor för mina händer.

Årets objektiv: Summicron 50/2. Jo, men visst, den tuffar på. Viss konkurrens från Tessarklonen i Minox 35 GT-E:n dock.

Årets mjukvara: Vuescan. Mycket bättre än programmet som medföljde scannern.

Årets fototekniska upplevelse: Imogen Cunninghams porträtt av Alfred Stieglitz från 1934. Trist rent innehållsmässigt, men vilken tonskala. Förutsägelse: i takt med att vi konsumerar allt mer bilder på datorskärm och i tryck och dessutom ser allt fler utställningsbilder som är direkt undermåliga digitala utskrifter (som på utställningen med bilder av Torbjörn Andersson), kommer fotokemiska kopior i hög kvalitet från mellanformat- eller storformatsneg att framstå som allt mer aparta, allt mer speciella, allt mer åtråvärda. Ögats törst efter visuell perfektion är omättlig.

Årets blogg om foto: tja, jag vet inte om det är möjligt att välja någon annan än Micke Berg? En orkan av ord. Progg, sex, Södermalm, foto, allmänt gnäll - Micke Berg skjuter hej vilt. Det är inte alltid man håller med honom, men det är kul att läsa. Bubblade gjorde Adam Haglund, Photostream och Straight Photography, Bengt Björkboms läsvärda blogg (tyvärr lider den av att man måste vara medlem på Fotosidan för att kommentera (och all den reklam som Fotosidan klistrar på)).

Årets fotoblogg: Oxana Goutniks Shadowtones. Lätt val. Genomgående hög kvalitet.

Årets fotoboksköp: svårare. Bestämmer mig till slut för den stora Martin Parr-retrospektiven, utgiven av Phaidon. Micke Berg och andra må gnälla på Parr, men jag tycker de har fel, big time. Därunder bubblade bland annat Simon Roberts Motherland, som jag tyckte var intressant innehållsligt men lämnade något att önska i form av punch i bilderna eller vad man ska kalla det.

Årets fotohandlare: Fotoimpex i Berlin. Vilken affär, vilket besök, vilken känsla: länge leve Fotoimpex! Bubblare var pålitliga klassiker som Photax och Photografica.

Årets utställning: svårt att bortse från Cindy Sherman på Louisiana. Förutsägbart, men Untitled Film Stills var kul att se.

Årets utställning jag aldrig såg: Avedon på Louisiana, så klart. Har dock två veckor på mig att reparera skadan på det nya året.

Årets framkallare: Rodinal borde vara ett självklart val och det blir Rodinal, även om ett par rullar körda i Diafine alldeles i slutet av året försvårar valet något.

Årets tråkigaste fotogenre: naturfoto. Hur kan folk bry sig? Olidligt.

Årets fritidsgård för mätsökargänget: Rangefinderforum. Förstås.

Andra bloggar på bloggar.se om: , , , , , , , , , , , ,

Ricoh GX 100

Published on June 3, 2007 in digitalkameror. 15 Comments

Ytterligare en användarrapport om Ricoh GX 100: här.

Några tidigare inlägg om GX100 finns här och här.

Andra bloggar på bloggar.se om: , , , , , , , ,

Micke Berg

Published on May 21, 2007 in böcker. 2 Comments

För en tid sedan snubblade jag över Retro, en fotobok av Micke Berg, på ett galleri. En snabb genombläddring av boken, som är ett slags retrospektiv av vad Berg gjort fram till och med slutet av 1990-talet, såg intressant ut. Den var inte till salu och den gick inte att uppbringa i bokhandeln. Synd. Fick dock chansen att köpa ett exemplar av fotografen själv. Det var ett bra köp.

Micke Berg har jag aldrig träffat, men det känns som om han kunde klivit rakt ut ur persongalleriet i Gentlemen. Liknelsen kanske inte är helt gripen ur luften. Östergren, född 1955, skriver om Mullvaden, om vänsterns olika (irr)färder, om sökandet efter alternativa livsstilar; allt saker som Berg, född 1949, har fångat på sina bilder. Varhelst det hände nåt, tycks han ha varit där med sin 35 mm kamera och sin blick för människor och det liv människor lever: de alternativa zonerna Christiania och Skogsnäs, Gärdesfesten och Roskildefestivalen, ockupationen av kvarteret Mullvaden; Marika Lagercrantz med gitarr i spetsen för Jordcirkus, en annan gitarr på en annan bild hanteras av Thåström i Rågsved.

Men Östergren tecknade ju även andra bilder av världen, och det var därför jag läste sönder det där exemplaret av Gentlemen jag införskaffade på Domus i Värnamo sommaren 1984: han är ju även ärkeromantikern, kvinnornas man, den stilmedvetne, den som sökt något bortom den svenska vänsterns trista renhetsiver, resenären, europén, globetrottern. Framför allt förkroppsligat i Henry Morgan och hans Maud.

Något av det här finns även hos Berg. Här ser vi Tom Waits 1977 - en ung, ännu oförstörd man precis innan han centrifugerats av livet - med sina filterlösa Camel vid något krogbord, det ser ut som om kvinnan i hans liv just lämnat stället och tagit med sig alla hans drömmar. Där finns bilder från Berlin - typisk Östergrenområde, tänk på Denise Grünsteins snygga porträtt av en ung Klas Östergren i Berlin, sent 1970-tal -, från Baskien, från Grekland. Och här finns en historia som kunde varit signerad Henry Morgan, en historia om när Berg är i Paris 1973 och raggar upp någon fotomodell i boulevardvimlet: de lever livets glada dagar, högt över alla Micke Bergs tillgångar; han har fått henne att tro att han är modefotograf från München. “Vi åkte dit i hennes gröna Alfa Romeo. Om gudar kan köra bil så var hon en.”

Några bilder känns tidlösa. “Old town, Delhi, Indien, 1974″ (sidan 13), till exempel. Den kunde lika gärna vara tagen av någon fotointresserad kolonialtjänsteman på 1890-talet. Eller “Gärdesfest, 1973″ (sidan 21). Den glada flickan på gräset, med de ulliga cumulusmolnen mot den rödfiltrerade mörka himlen kunde lika gärna komma från något slags livsstilsreportage eller - hemska tanke, tycker säkert fotografen själv - modern reklam för låt oss säga Arla.

Det tidiga 1990-talets bilder andas hårdhet, kyla; det är som om Gordon Gecko gått rakt genom stan; tänk på “Folkungagatan, Stockholm, 1993″ med mannen i Jaguar, en av Micke Bergs allra bästa bilder och den jag hade köpt som fiberpapperskopia om jag hade haft råd. Eller “Slussen, Stockholm, 1993″, med paret i den lyxiga båten, de som glider genom livet.

Mycket mer kan sägas om Retro - om det harmoniska porträttet av Christer Strömholm och de fina texterna av bland andra Håkan Lahger, om det tidiga 1980-talets fotokultur (ETC, Camera Obscura, Östergrens fotorecensioner), om Sydafrika och Nordirland - men jag slutar med en rekommendation: köp! Fotografen har fortfarande exemplar till försäljning.

Andra bloggar på bloggar.se om: , ,

Gatufotografi

Published on May 10, 2007 in gatufoto. 2 Comments

Som jag skrev häromdan är det någonting med gatufoto och dagsform: en förmåga att ta in världen som den kommer, när den kommer - jag vet, zenbuddism light -, det där med att ögonblicket kommer som en snigel men försvinner som en blixt; snabb perceptionsförmåga och reaktionshastighet; icke-verbal och verbal kommunikation med motiven; förmågan att se; etablera förtroende hos de människor som förekommer på bild - ja, ni märker att jag har svårt att beskriva med ord vad det är som händer, men när det är som bäst är det som om man hittar en balans mellan avslappning (så att man släpper in motiven) och att vara spänd som en pilbåge.

Och det här funkar bara vissa dar för mig. Men när det funkar, när man är i zonen, är det en underbar upplevelse.

Tvenne hjälpmedel har jag använt ibland de senaste åren för att öka chanserna att träda in i zonen - förutom självklara saker som god fysik, sömn, träning, goda skodon; när ska vi sluta se på gatufotografi ur något slags romantiskt café/bardiskperspektiv, och istället se det som den fysiskt krävande aktivitet det är? Jag tar aldrig bra gatufoton om det blev för många vinglas kvällen före, eller om jag sovit dåligt.

Det ena är iPoden på hög volym; jag vet inte om det är så att musiken distanserar mig från flödet på gatan och därmed gör det lättare att, man blir lagom lite deltagare, vilket förändrar skeendet.

Robert Lundgren, “Robban”, en underbar människa och fotograf som jag hängde hos mycket på 1980-talet, brukade alltid ha sin rullbandspelarjazz på i studion och mörkrummet; det var som om musiken hängde ihop med fotograferandet för honom (likaväl som de filterlösa John Silverna). Kanske är det något - fast mitt fotograferande är mycket mer primitivt, mycket trubbigare än Robbans - med musik och fotograferande, skulle inte förvåna mig om många fotografer har musik på när de gör bilder.

Det andra är en barnvagn. Jag har tre underbara barn och barnvagnen har därmed bidragit till att förstärka något slags flanörmentalitet; när man har småbarn är man mycket på stan. “Flanör med sliten Leica och barnvagn”, typ. Det har därför blivit många tillfällen för gatufoto när man dragit barnvagn. Ibland är barnvagnen mest i vägen; man ser en bild som man inte kan ta, därför att händerna eller kameran inte är där de ska vara.

Men häromdan - när jag alltså hade en bra gatufotorunda i Malmö - insåg jag att barnvagnen också kan vara ett hjälpmedel, måste inte bara vara ett hinder. Vid ett par tillfällen var det som om förtroendet ökade, mina “offer” mötte min blick och jag hade barnvagn och kunde därför inte vara någon störig typ.

Bra bilder har inget med avstånd att göra, fast det måste sägas att de flesta fotografer gör bättre jobb utomlands än hemma. En orsak till det är att man ofta ( i fattiga länder)känner sig säkrare, lite mer överlägsen. Det är svårt att vara gatufotograf i Sverige för de flesta människor ser ganske snett på en sådan typ.

Micke Berg skrev intressant om de här sakerna häromdan.

Andra bloggar på bloggar.se om: , , ,

Micke Berg

Published on May 2, 2007 in fotografer. 1 Comment

I går skrev jag mitt sista inlägg på fotofeber. En väldigt bra sajt men jag arbetar av princip inte gratis.

Micke Berg hoppar av Fotofeber.

Andra bloggar på bloggar.se om:

Att köpa fotografier

Published on April 25, 2007 in fotoutställningar. 3 Comments

En sak som jag tänkte på när jag strosade runt i Malmö en blåsig lördag i mars och besökte några fotoutställningar som en del av fotobiennalen 2007 var det här med priser. Jag såg Christer Strömholms barnbilder, de var till salu, men jag kom mig inte ens för att fråga om priset; det skulle inte förvåna mig om de kostar 40 000 kr eller mer. Och på Galleri 21, som ställde ut Rune Johansen, fanns det en prislista utlagd; om inte minnet sviker mig kostade de här stora färgbilderna, i upplagor om fem styck eller så, runt 30 000 (norska) kr.

Och det är kanske inte så konstigt. Strömholm är fotografisk megastjärna, Johansen också stor; deras bilder finns i inte alltför stora upplagor, det är ett slags fotografi som prissätts som konst; små upplagor, i vissa fall god teknik; det är konstverk som säljs. I varje fall Strömholms bilder har tillkommit i ett slags hantverksmässig situation, med fotograf och kopist som står och gör ett litet antal bilder i mörkrummet.

En märkligare prissättning inträffade när jag kom till mitt tredje stopp på gallerirundan, Galleri Format, där en ganska stor samling Torbjörn Andersson var utställd. Många av bilderna hade man sett tidigare i svenska medier, de har varit en del av den visuella kulturen under 1980- och 1990-talen, eller hur? Bodybuilders, anorexia, kommunisternas massaker på studenter i Beijing 1989 - bilder som var med och definierade en tid.

Men låt oss här lämna en diskussion av Anderssons bilder därhän, för att istället fundera över dem som materiella objekt, med en prislapp.

Bilderna var något slags digitala utskrifter. Jag är ingen analogpurist, men på en del av de här bilderna var det ganska tydligt att själva kopiorna inte alltid höll en kvalitet rent kopietekniskt som man gärna vill se på fotografiska kopior inhandlade på galleri för inte oansenliga summor. (Pedanten inom mig börjar fundera på saker som arkivbeständighet hos de här bilderna jämfört med en korrekt behandlad gelatinsilverkopia på fiberpapper, men låt oss bortse från det för tillfället.)

Kanske var det därför som de var prissatta lågt (jämfört med priserna på Strömholm och Johansen); om jag minns rätt stod det på prislistan som var utlagd på Galleri Format att “utskrifter” (som man kallade det) av hans bilder låg på en 2 500 - 3000 kr. Tänk, bara 3 000 kr för en äkta Torbjörn Andersson!

Men när jag väl gått därifrån började jag tycka tvärtom.

Det är Anderssons bilder som är dyra, inte Strömholms eller Johansens!

Det är som om man inte riktigt kunna bestämma sig för att fullt ut bejaka den digitala tekniken. Om det är fråga om “utskrifter” istället för traditionella silverbaserade fotografiska kopior framställda i en hantverksmässig verksamhet, kunde man väl ställt upp en skrivare i samband med utställningen och kört ut bilder för 500 spänn eller nåt, gjort en poäng av att bilderna inte var handgjorda utan maskinella, digitala utskrifter. “Stoppa in ditt VISA-kort, välj bild, tryck på knappen och gå därifrån med en äkta Torbjörn Andersson-bild.” Man kunde säkert fått Fuji eller Epson att sponsra det hela.

Alltså skapa en motsatt situation till de dyra gallerifotona, inget mellanting. Gjort det till en grej av att vi nu lever i en digital situation, med en teknik som gör det möjligt för fler fotointresserade att få med sig en helt OK Torbjörn Andersson-bild hem.

Jag hade då gärna köpt någon av bilderna från Beijing 1989.

Kolla hur Science & Society Picture library gjort. Här säljs bilder från ett antal brittiska museer, tryckta i print on demand. Man kan alltså skaffa sig någon av Tony Ray-Jones maffiga bilder för någon hundralapp.

Visst, Torbjörn Andersson behöver få betalt för sina bilder. Men han kanske i slutändan hade fått mer pengar om han sålt många bilder á 500 pix än färre 2 500-kronorsbilder?

Sen kan jag inte låta bli att tycka att det fortfarande finns argument för fiberpappersbilder, Ilfochromekopior med flera kemibaserade tekniker, som gör att man gärna kan vara beredd att betala mer för bilder som är gjorda i de teknikerna. Läs till exempel vad Micke Berg skriver i veckans inlägg på Fotofeber. Ibland finns det anledning att göra tvärtemot vad alla andra gör.

Andra bloggar på bloggar.se om: , , , , , , ,

Fotoböcker

Published on March 24, 2007 in böcker. 0 Comments

Var på Galleri Format idag; i receptionen låg några böcker utlagda, bläddrade i bland annat Micke Bergs Retro och fick ett köpsug men, nej, de hade inget exemplar till salu, den låg väl bara där för att väcka aptiten. Får väl försöka skaffa den antikvariskt istället. För jag gillar fotoböcker. Det är ju en av de primära sätten att ta till sig fotografers arbeten i någorlunda god tryckkvalitet.

Apropå fotoboken som genre: Ken Light recenserar Martin Parr och Gerry Badger, The Photobook: A History, vol 2.

Andra bloggar på bloggar.se om: , ,

Länkat

Published on March 20, 2007 in fotojournalistik, fotoutställningar and länktips. 0 Comments

Tre länktips, bara sådär rakt upp och ner:

Borta på Micke Bergs blogg har det dykt upp en diskussion om bloggande fotografer.

Snyggt demonstrationsfoto

Årets pressefoto går 24 mars-15 april på Fotografisk center i Köpenhamn. Säkert bra bilder, men så trött jag börjar bli på det eviga tävlandet inom bildjournalistiken. Visst, det förekommer utslagnings- och konkurrensmoment i andra delar av fotografin också - tävlan om utställningar och stipendier inom konsten, medlemskap i byråer, whatever - men det är något med själva tävlingsdiskursen som jag tycker känns så fel, något slags kukmätarmachismo. “Och tredje pris i genren svältande barn i-något-land-långt-härifrån går till …”. Mer nyans hos Adam Haglund.

Andra bloggar på bloggar.se om: , ,