Tag Archive for 'stephen shore'

Marie Lundquist

Marie Lundquists bok Drömmen om verkligheten: Fotografiska reflektioner innehåller 35 bilder av 35 olika fotografer. Varje bild är startpunkten för en kortare essä. Flera av dessa har tidigare varit publicerade men är här omarbetade; Lundquist skriver om foto i Fotografisk tidskrift och SvD. Under senvintern har jag ofta krupit upp i soffan med Marie Lundquists bok och läst en eller ett par texter. Formatet är liksom lagom långt, lämpar sig väl när lusten på fotoläsning dyker upp.

Och det är riktigt bra läsning som bjuds.

Essäerna är mångsidiga; de handlar om fotografen som tagit bilden, de handlar om fotografiets teori men de handlar också om författaren själv och om många av de situationer vi människor kan hamna i. Sammantaget innebär detta ett bejakande av fotografins fantastiska kraft, dess förmåga att säga något om människan och den värld vi lever i.

Lundquist utvinner mycket ur bilderna, även om jag inte köper alla bildtolkningar: jag ser en historia om disciplinering och individens uppgång i kollektivet i bilden av ett gäng värnpliktiga som precis ryckt in i lumpen och drillas i konsten att utföra Den Perfekta Sängbäddningen i Thomas Wågströms “Sängen” från 1990; Lundquist något annat.

Hon fastnar inte i en alltför snäv konstteoretisk diskurs, som till exempel Stephen Shore gör i The Nature of Photographs, en bok som mer handlar om diverse filosofiska aspekter på fotograferandet men som knappast utvinner berättelser, meningar, ur bilderna på det sätt Lundquist gör.

Marie Lundquist har med ett antal av fotohistoriens giganter men förmår ändå överraska, det är inte de sönderreproducerade bilderna av Strömholm, Koudelka, Boubat, Doisneau, Cartier-Bresson vi ser här utan andra.

Jag gillar Marie Lundquists skrivande därför att hon går rakt på sak, rakt på det väsentliga: bilden. Inte för mycket kontext, vilket är en fara annars när man skriver om de klassiska fotograferna; det blir liksom lätt så att det handlar mer om den klassiska fotografens liv och leverne, och mindre om den bild som är aktuell. Den fällan hamnar inte Lundquist i. Det är bra.

Det kanske beror på att hon är författare? Marie Lundquist har publicerat närmare tio böcker, skrivit dramatik för Radioteatern och är prisbelönt poet. Hon kommer till fotoskrivandet från författeriet, inte från fotografiet: det är bilden och dess innehåll hon är ute efter, inte att dra ännu en skröna om hur den ene fotografen dejtade Ingrid Bergman och riskerade livet vid fronten med en Contax och en Rolleiflex runt halsen, den andre fotografen drog till Paris på motorcykel 1949 och den tredje fotografen fick hertigparet av Windsor att släppa på sin kändismask genom att ljuga ihop en historia om en hund han kört över på vägen till ateljén.

Finns det över lag något slags affinitet mellan författare och fotografiet? Är det poetens sökande efter den precisa formuleringen som är kopplingen mellan foto och författarskap, ett slags språkets avgörande ögonblick, det är lika viktigt att välja precis rätt ord som att välja rätt 125-dels sekund? Eller är det snarare prosan och historieberättaren som är länken mellan foto och skönlitteratur: se på Klas Östergren, den magnifike historieberättaren vars intrese för fotografiet manifesterade sig i ett skrivande om foto åren kring 1980 i dagspress och tidskrifter, delvis samlat i Slangbella, som är riktigt bra texter om foto. Utsnittet och urvalet ur det stora flödet av möjliga ord och bilder, empiri, nyfikenhet, beskrivning av världen, berättelser; där någonstans vidrör fotografi och författande varandra. Det här borde någon kanske reda ut lite närmare.

Några fotografer saknar jag förstås i urvalet - jag hade gärna läst Lundquists utläggningar av några av Winogrands bästa bilder där man kan sitta och fantisera ut berättelser om vad som pågår, baserat på ett enda snapshot; Lartigue; Denise Grünstein - men det finns så många bra fotografer, det finns en mängd essäer att se fram emot.

Jag vill alltså läsa mer av Marie Lundquist. Drömmen om verkligheten ger mersmak. Det är en välskriven och tankeväckande bok om fotografi.

Andra bloggar på bloggar.se om: , , , , , ,

Om det lätta anslaget

Den fotohistoriska kanoniseringsprocessen är delvis - delvis - en förtråkningsprocess.

Hur kanoniseringsprocessen fungerar får någon annan reda ut någon annan gång, men är det inte som om resultatet, den fotohistoriska kanon som etablerats, känns lite … tja, tråkigt? Cameron, Atget, Cartier-Bresson, Frank, Penn, Winogrand, Araki, Mapplethorpe, Arbus, Goldin: bra bilder, konstnärliga bilder, väl genomförda visuella stilar.

Men allt det andra, då? Fototekniken var ju en massmarknadsteknik. Den var kommersiell. Den var populistisk. Den innehöll mängder av lek. Det har exponerats så många bilder.

Ibland undrar jag hur det skulle se ut om vi gjorde ett fotohistoriskt forskningprojekt som gick ut på att hitta de oväntade och de osedda bilderna. Och då menar jag inte en bildsociologi, där vi var ute efter att fånga bildens betydelse i folks vardag, där varje Instamaticbild, varje familjealbum, varje skakig Super-8 är liksom lika mycket värd (ett forskninsprojekt som är nog så viktigt, och ett område där det, vad jag sett, finns en del publicerat): nej, jag menar att vi skulle försöka upprätta en ny kanon utifrån kvalitet, som skulle löpa parallellt med den traditionella.

Vi skulle försöka glömma bort de stora namnen, de där bilderna som vi har sett så många gånger att de är inbrända på våra näthinnor (tänk gamla CRT-monitorer som visat samma datorprogram några år); vi skulle tänka bort det som den här världens alla bildväljare - John Szarkowski, Stephen Shore, Edward Steichen, Rune Hassner, Peder Alton, Pontus Kyander och deras horder av kollegor i gallerier, på kultursidor, tidskriftsredaktioner och bildbyråer - filtrerat fram åt oss.

Vi skulle gå ut och leta. Fritt och nytt. Ett lättare anslag.

Vad skulle vi finna?

Inte en aning.

Men en liten föraning om vad man kan hitta tycker jag mig se på de här bilderna; inte för att jag kommer att ha möjlighet att åka till Fotomuseum Winterthur i Schweiz och se utställningen Frankierte Fantasien (pågår till 10 februari), men det verkar ju rätt coolt. Också bildmässigt, inte bara allmänt kulturhistoriskt.

Andra bloggar på bloggar.se om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

En bok om fotografer

Årets första bokköp visade sig vara ett lyckokast: Anne-Celine Jaeger, Image makers, image takers (London: Thames & Hudson, 2007) är en bok om fotografer och andra inom bildbranschen. Ett antal fotografer har intervjuats. De är verksamma inom områdena konstfoto, dokumentärfoto, mode och reklam samt porträtt. Dessutom har ett antal curators, gallerister, bildredaktörer, förläggare och bildbyråpersoner intervjuats.

Varje fotograf svarar på ett antal till synes enkla frågor om inspirationskällor, teknik och utrustningsval, hur man interagerar med motiv, fotobranschens villkor med mera. Bilder ur fotografens produktion visas.

Urvalet är brett - jag gillar hur man inte låst sig fast vid vad som kanske i vissa kretsar anses vara “finare” domäner som dokumentärfoto eller konstfoto utan även har med modefoto och reklam och kändisporträttörer - och de som är med är stora var och en inom sitt område: Ellen von Unwerth, Mary Ellen Mark, Sebastião Salgado, Anton Corbijn, Rankin, Martin Parr, Stephen Shore, David LaChapelle, Boris Mikhailov och så vidare. Men det här är inte enbart något panteon av etablerade storfräsare, utan man har även tagit med en sektion med lite yngre fotografer, bland andra Naomi Harris.

Bra läsning, inspirerande - rekommenderas!

Alec Soth, som förekommer i bokens avdelning med yngre fotografer, bloggade om boken tidigare, men det hade jag missat utan snubblade över boken på Gleerups fotoavdelning, som har en bra inköpare på fotoområdet.

Andra bloggar på bloggar.se om: , , , , , , , , ,

Intervju med Stephen Shore

Läser Steve Edwards, Fotografi: en introduktion. En av de grejer Edwards kritiserar Szarkowski för är att han i The Photographer’s Eye har ett så snävt urval av fotogenrer. Bra kritik!

Samma sak kan sägas om Stephen Shores bok The Nature of Photographs, som jag var ganska positivt inställd till när jag precis hade läst den, även om jag såg brister. När tiden går känner jag mig lite mer kluven inför den lite pretentiösa och samtidigt på något vis uppgivna känslan i den. Det är något som saknas i den, jag vet inte vad, men det känns syrefattigt.

Men det kanske är vad fotografiet är eller har blivit, i vår tid? Trött på visuell akrobatik och “coola bilder”, har fotot - kanske för att passa in i något slags konstkontext - tagit ett eller ett par steg tillbaka, blivit något som i sina bästa stunder är något subtilt, i sina sämsta stunder bara tråkigt och energilöst. (Vilken gnällspik jag är på väg att bli!)

Därmed inte sagt att det är allt som finns därute, men vi har fått ett gäng bildväljare som skapar något slags stil som är syrefattigt. Titta på Shores egna, lite trista färgbilder i The Nature of Photographs, bara som ett exempel.

Inte vet jag vad Shore vill ha sagt med sin bok, men just nu hittade jag en intervju med honom som jag kanske laddar ner till min iPod någon dag, kanske får man då svar, har inte lyssnat till den än (mp3).

[via Sonic blog.]

Andra bloggar på bloggar.se om: ,

Nya böcker

Har precis läst igenom det senaste bokköpet: The Nature of Photographs: A Primer av Stephen Shore (London: Phaidon, 2007). Det är en utvidgad och reviderad andra upplaga av en bok som publicerades första gången 1998.

Shores bok är förrädiskt enkel; lite text, många bilder. Det är en kortfattad dissektion av vad ett fotografi är, hur vi skapar och ser på fotografier. Shore diskuterar fundamentala begrepp som bilders kontextualitet - den kontext i vilken en bild betraktas påverkar hur vi läser bilden -, fokalplan och djup i en tvådimensionell bild, fotots ramar och yta, tid och ögonblick, lite grand om tonalitet och färg.

Sedan går han över till att diskutera saker som perception, “mental space” och hur fotografens urval av de fundamentala tekniska valen - bildvinkel, inramning, fokus, tid - väljs av någon process som handlar om “the photographer’s mental organization”; fotografen har en inre modell vars bilder i något slags självmodifierande process, en feedbackloop, relateras till perceptionen av omvärlden; någonstans, någongång, bestämmer sig sen fotografen för att knäppa bilden. Det är, som en av mina gamla lärare brukade säga, antingen oerhört banalt eller väldigt djupt.

Behållningen är väl det fantastiska bildmaterialet - Shores text rakt upp och ner hade kanske inte direkt varit någon hit, men tillsammans med de högklassiga bilderna lyfter texten, åtminstone den första delen av boken. Shore har bilder från hela fotohistorien, från fotografiets barndom fram till idag, och bilderna relaterar genomgående till texten. Det är verkligen en text som lyfts av bilder.

Trycket är bra (vilken fröjd det är att se vältryckta fotografier, inte minst när man annars ser så mycket bilder i undermåligt tryck eller på datorskärm). (Gnällspiken i mig vill förstås gnälla över att Shore själv - vars bilder jag inte är någon överdriven fan av - är den fotograf som bidragit med flest (fem) bilder i boken, medan Winogrand fick två, Brassaï en, Friedlander tre, Frank en, Sherman en, Arbus en och så vidare; några kommer säkert gnälla över den totala frånvaron av HCB.))

Kan inte påstå att allt innehåll fastnade vid en första, snabb, genomläsning; det är inte alltid som den här konstvetarprosan är helt klar. Men överlag tycker jag det var ett bra köp, det här är en bok att ta små smuttar av då och då i soffhörnet, som väldestillerad föda för fotofunderingar.

Över huvud taget finns det ett behov av den här typen av böcker. Det finns teknikböcker - objektiv hit och Photoshopgrejer dit, digitaltekniker, framkallare, filmtyper, filter, kontrast och allt sånt - och det finns böcker om fotografer, fyllda med deras bilder. Men den här typen av böcker, som diskuterar fotografins egenart och försöker systematisera vad ett fotografi egentligen är, är inte lika vanliga. Det är en svår genre - det är ju enklare att rätt upp och ner beskriva fototekniska grejer, än att försöka finna ord för sådant som Shore gör - men det är kul att någon försöker.

The Photographer’s Eye, med text av John Szarkowski och bilder av William Klein, Lee Friedlander och Walker Evans, är en gammal bok i den genren som länge har varit out of print; nu lär den vara på väg att ges ut igen. Enligt Adlibris är den inte tillgänglig än, men det ska bli intressant att jämföra den med Shores bok när den väl publiceras.

Andra bloggar på bloggar.se om: , , , , , , , , ,