Fotografiskt

Ett klassiskt knep är att göra tvärtemot vad de allra flesta gör:

Högkvalitativt foto taget i ateljé på storformatsfilm syns överallt (Avedon, Penn, etc, etc), så du kör med grynig HP5 i en Canon Dial halvformatskamera (Walter Hirsch).

Svartvitt är det dominerande uttrycksmedlet för konstnärligt foto, så du kör med färgfoto, helst med lite grälla färger (William Eggleston).

Och så vidare - det går att hitta fler exempel genom fotohistorien.

Idag, med en fullt ut genomförd övergång till digitala teknologier inom fotovärlden, är filmbaserat silverfoto en väg framåt för den som vill göra bilder som ser annorlunda ut. Det är inte direkt någon djärv gissning att silverfoto kommer leva vidare inom överskådlig tid som en nischprodukt. Vissa filmer och papperssorter kommer förvisso försvinna, men en del kommer att finnas kvar och kanske till och med återintroduceras. Mörkrum kommer finnas kvar här och där. Det kommer finnas bildkonsumenter som ser skillnaderna och som kommer att titta på, köpa och vilja äga bilder som inte liknar de allra flesta.

Denna estetiska ekonomi, kanske kan den tolkas i termer av en bourdieusk distinktion, ser vi nu inom porträttfotografin. Ateljé Uggla, till exempel, gör fortfarande bilder med klassiska tekniker. De lyfter till och med fram detta som en poäng i sin marknadsföring. De kör helsidesannonser i SvD:s kulturbilaga (senast idag) om bröllopsfotografering: “Vi arbetar hantverksmässigt med analog svart vit fotografering. Förstoringarna är silvergelatin på fiberpapper och monteras på syrafri kartong, för vi vill ju att ni ska kunna njuta av bilderna även på guldbröllopsdagen.”

Jag tror Ateljé Uggla gör helt rätt här. Den distinktion (och den estetiska upplevelsen!) det innebär att fotografera bröllopsfotot med traditionella tekniker är något som en del människor är beredda att betala extra för. Den extra tid som Ateljé Uggla måste lägga ner på mörkrumsarbetet istället för det moderna arbetsflödet [digitalkamera -> Photoshop -> fil som skickas för utskrift] kan de mycket väl täcka in ekonomiskt, föreställer jag mig.

Här i Lund finns en motsvarighet: Ateljé Närbild, Sussa Stubbergaard-Olson, gör snygga svartvita bilder med traditionella tekniker på 6×6 mellanformatsfilm. Förutom att hon är en duktig fotograf gör teknikvalet att det står ut i mängden.

Nästan så länge jag har varit fotointresserad har jag varvat TriX (och HP5 och Plus-X) med filmer från öst. På 1980-talet körde jag en del Orwo NP22, en film från östtyskland som gav underbart fina mellanformatsnegativ. Sedan länge har jag kört mycket Efke KB 100 som utomhusfilm under det ljusa halvåret; det är en vacker allroundfilm, tycker jag, som ger fin tonskala i Rodinal 1+50. Ganska kraftigt korn om man jämför med moderna t-kornsemulsioner som TMax 100 och Delta 100, men det behöver ju inte vara någon nackdel (man fotograferar ju inte analog småbildsfilm för att få skarpa och kornlösa bilder …).

Eftersom Photax inte tycks ha Efke KB 100 (eller dess nuvarande inkarnation Adox 100 CHS) i lager just nu tänkte jag ta tillfället i akt och istället beställa Fomapan 100, en film från Tjeckien som jag aldrig testat. Ute blir det ljusare och ljusare och 30-metersrullen Efke/Adox 100 i filmladdaren är snart slut, så det är läge att bunkra upp med lite 100 ASA film.

Ser fram emot att testa Fomapanfilmen.

Det är något visst med fotografier av publiken vid större idrottsevenemang. Sportfoto har aldrig direkt intresserat mig, men fotografer som vänder blicken bort från plan och upp mot läktaren kommer ofta hem med intressanta bilder. Tycker i varje fall jag.

Tod Papageorge, som fotade en omtalad serie kring amerikansk idrott 1970 (och som jag uppmärksammat tidigare när jag velat gnälla på vår samtids foto), är en sådan fotograf. Nu har en tidigare opublicerad serie bilder från Papageorges idrottsprojekt dykt upp på Nick Turpins fina streetfotoblogg Sevensevennine.

berlinfotoblog öppnade nyligen: sevärd!

Charlotte Østervang har tagit en serie porträtt av invånare i Christiania. Jag gillar det skarpt! Porträtten är tagna utomhus med storformatskamera på svartvitt, en teknik jag är mycket svag för, fler fotografer borde ta svartvita porträtt på storformatsfilm! Bilderna har nyligen publicerats i bokform lagom till den danska fristadens 37årsdag.

Här finns några av porträtten.

En regnig dag i Köpenhamn nyligen sprang vi på en utställning med Østervangs bilder på Nytorv; det magnifikt iscensatta arrangemanget var ett spännande sätt för fotografierna att ta plats i det offentliga rummet, en snygg presentation av en snygg serie bilder. Se den! Pågår till den 26 oktober.

Vi tar en runda i fotosfären:

1965 monochrome kör en del gryniga kompaktkamerabilder (tror det är en Ricoh 21) med ett sådant där databakstycke som skrev datumsiffror på filmremsan (so 80’s, love it).Det fungerar faktiskt ganska bra.

Caroline Angbjär är i Västra Skogen med sin mobilkamera.

Edmund Leveckis åker också tunnelbana. Kolla även in hans mycket fina serie gatubilder.

Jenny Maria Nilsson har ett intressant projekt på gång.

Senaste fotoboksköpet: Brassaï, Paris (Taschen). Nattbilder, Paris, svartvitt; associerar av någon anledning till mina känslor för Wong Kar Wais filmer.

Charlotte Cotton skrev förra våren en essä om framtiden för svartvitt på sajten Tip of the Tongue (vilket jag kommenterade här). Tip of the Tongue är sedan länge borta från nätet av någon anledning, men Lee Grant har lagt upp Cottons essä som pdf. Läsvärt.

“No Comments” heter senaste utställningen från den märkligt produktive Micke Berg.

Vernissage: Fredag den 6 juni, 13:00-17:00.

Cafe Spuntino, Erstagatan 9, Stockholm

Utställningen visas 6,7,8, juni.

Hans Gedda visas i en retrospektiv på Åmells i Stockholm 24 maj - 27 juni. En av de där fotograferna man växte upp med på 1980-talet. Fina porträtt!

En intervju med Gedda av Clemens Poellinger finns i dagens SvD (men den verkar inte ha kommit upp på deras webb än).